Det är en underlig bransch, travbranschen.
Har den senaste veckan kört fyra lopp, ovanligt för mig med så många lopp på kort tid, mer vanligt var resultatet, som precis som i princip varje lopp jag kört i år var helt värdelöst.
Det vill sig inte riktigt.
Prevenue har i alla fall gjort sin sista start.
Den gjorde hon idag och då visade hon med all önskvärd tydlighet att det fick räcka. Hon var helt "bombad" i sitt uppträdande och vägrade i princip att ta ett enda travsteg så det blir inget mer för henne.
Och för bara en vecka sedan uppträdde hon helt exemplariskt på Bergsåker då hon i alla fall fick tjäna sin sista slant.
Nu kommer jag aldrig mer att lägga en sele på hennes rygg igen.
Hoppas bara min gamla klasskompis Anette och hennes kille hittar en stallplats snart så att hon kan få börja sitt nya liv.
Dom var för övrigt här och bekantade sig med henne igår.
I fredags var jag med om en dyrköpt erfarenhet igen.
Körde två hästar och precis som vanligt så kan man som funktionär klara sig undan med vad som helst, med en aktiv alltid är chanslös.
Det började strula redan inför första loppet. Stressade och "hyperpeppade" Messy Dolores var min första uppsittning och hon är ju normalt både het och halvfnoskig redan som det är utan att det ska behöva jävlas innan loppen.
Nu blev vi först "utlurade" i defileringsvolten genom att man helt sonika meddelade att det var en minut kvar till defilering i högtalarna.
Vi skyndade oss ut och fick sedan finna oss i att cirkulera runt med alla andra i drygt tio minuter innan det blev defilering.
Redan där förstod man vart det barkade.
Nåväl ingen större fara ännu tänkte jag.
När vi sedan började volta inför starten får först "Ettan" fel på utrustningen och far av banan.
Vi får avbryta voltningen och åka omkring och vänta.
Och märren jag kör blir allt stirrigare och försökte emellanåt resa när jag försökte lugna ner henne.
När ettan är tillbaka efter 3-4 minuter och vi samlar ihop oss igen, är det dags för nästa häst att avbryta starten för något annat fel på utrustningen.
Den här gången är det nummer 10.
Nu håller hon på att gå upp i limningen och är knappt hanterbar, den här gången gick det dock lite snabbare, men när vi börjar volta från snäva spår fyra vill hon bara iväg varje gång vi vänder i löpriktningen.
Och när starten går, efter tre-fyra varvs snurrande så finns det inte en chans att hon ska gå iväg felfritt.
Det är som att bli slungad ur en katapult när hon lämnar startplatsen i en hejdundrade fyrfotagalopp. Hon ställer sig i kurvan och sätter iväg i full fart.
I utgången på kurvan när vi precis ska passera ettan, som galopperat en bra stund på innerspåret, så går han naturligtvis rätt ut och skickar nästan in mig bland skyltarna med en ny galopp som följd.
Vi tappade ytterliggare 30 meter innan hon ställde sig i trav igen och att vi inte är diskade är för mig en gåta.
Sedan går hon formidabelt resten av loppet och jagar ikapp fältet. Hon hinner till och med med att sitta fast en bit i början på upploppet och där tappar hon nog sista pengen då hon blir slagen med inte fullt en hästlängd om sista pengen.
Hon gör som sagt ett oerhört lopp men det är precis som om det inte ska gå att få ihop det.
Att han som skickade ut mig bland skyltarna skulle få böter tog jag för givet men icke.
Jag däremot åkte på dubbla böter i nästa lopp jag körde.
Fick sista pengen efter ett drömlopp i andra par ytter. Körde in 2 000 åt ägaren av hästen medan jag själv fick ihop 2 100 i böter.
Värdelöst.
Det var som vanligt mycket "carambolage" när det var amatörlopp.
Men det börjar man ju bli van.
I ingången i första sväng lät det som om fler än en hade dödsångest, och jag tyckte det kändes bra där jag satt lugn från bakspår.
In i kurvan blev jag möjligen lite lurad av den invändigt om mig, då jag trodde han var på väg ner på innerspår och jag körde fram lite utanpå honom.
När jag upptäckte att han satt kvar i andraspår, tog jag upp lite och backade ner igen och då tyckte måldomaren att jag störde den som kom bakom mig.
Och det kan väl vara så, även om det inte syns på ATG-live filmen så syns det bättre på deras kamera.
Hästen bakom blev ju aldrig generad så att den hoppade eller något, utan hon som körde tog upp lite bara och så var det inget mer med det.
Sånt som händer titt som tätt, men nu hade ju måldomarna haft kurs för någon vecka sedan och då känns det som om man passar på att klämma åt kuskarna mer än vanligt.
Sedan fick jag även för drivning eftersom jag "slog" mot hästen 10 gånger med spöt och inte de 6 gånger man har tillåtelse till.
Mina slag är knappt mer än viftningar och tar nog knappt på hästen. och tittar man på upploppet ner så ser inte de andra kuskarna ut som korgossar direkt heller, men naturligtvis är det bara jag som får böterna.
Men det känns ju lite som om dom bara tittade på mig och inte dom andra.
Det kanske jag förtjänat den här gången, men det känns ju konstigt att man får mest böter av alla när man efter loppet tyckte att man varit en av dom som hållit sig utanför allt strul.
Men man är väl oduglig och har noll koll.
Man kanske skulle bli måldomare!
Då hade jag bötfällt måldomaren för "ouppmärksam lopptittning i lopp tre" samt den som kallade ut oss i defileringen för tidigt för "Bristande uppmärksamhet som stört de tävlande".
Nä, det här är tröstlöst och leder ingenstans.
Det är bara att bita ihop och inse att man alltid kommer att vara i underläge mot dem som bestämmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar