Årets första banjobb

Igår var jag ner på Bergsåker och körde årets första snabbjobb.

Det var 24 grader kallt på morgonen här i Matfors men efter en tur in till stan där det var lite mindre kallt, bestämde jag mig för att det var bättre med en kvart åt gången ute i kylan istället för en timme härhemma så jag och Parkin drog iväg vid 12-tiden.

Banan var ganska hård men efter fyra bakvarv och en 20 minuters vilopaus så körde vi ett vanligt banjobb.

Junior var som vanligt lite seg. Men är väl förlåten då det var första gången på bana sedan i mitten av november och då han dessutom "biffat" till sig ytterligare i vinter så hade jag inga speciella förhoppningar om några snabba tider.

Han fick sega sig iväg i "fri fart" första varvet, men eftersom det gick i lusfart (1,34) när han själv fick bestämma, jagade jag på honom lite det andra varvet och då drog han i alla fall iväg med ett 1,23,5 varv.

Förutom segheten så kändes han väldigt mjuk och bra och värmningen bekom nog honom mer i "andningsväg" än själva jobbet. Tyvärr så hade batteriet i pulsmätaren lagt av men banjobbet verkade inte ha tagit alltför hårt på honom eftersom han var pigg och glad efteråt.
Några banjobb till och lite "lättare" träning här hemma borde göra susen för hans form, även om vi knappast hinner till den 8:e som jag tänkt.


Parkin har biffat till sig lite under vintern

Annars så är det svårt att träna när kylan sätter in. Norma har piggnat till av träningen och nu när hon fått stå över lite igen blir hon tyvärr lite för pigg och lite vildare i hagen.

Något som Newyorken fick lida för igår.

När jag tog in dom så blödde hon rejält från vänster skenben.

Vid närmare koll hittade jag två broddhål på insidan av benet. Hon var inte speciellt halt men det hade blött ymningt. Blodet hade frusit fast längst benet och när jag torkade bort blodet blödde det fortfarande lite grann under. Det blev jodopax och bomullsomslag med powerflex runt benet för att stoppa blödningen.

Newyorken gick på benet även i morse så jag tror det gått bra men det blir väl antagligen lite "konvalecens" för hennes del.

Tänkte byta omslag på eftermiddagen så får vi se hur det ser ut. Möjligen skulle ett av såren kunnat sys om man upptäckt det i tid, men det brukar ju läka ihop ändå.

Vi kämpar vidare i kylan.

Grattis Farfar, var du än är

Idag skulle min farfar Sven Persson ha fyllt 98 år.

Om han levat vill säga. I stället så dog han 76 år gammal den 4 mars 1988.

Jag har nog saknat honom litegrann varje dag sedan dess.

Det är konstigt vad vissa människor kan lämna spår hos andra som sitter kvar så länge. Farfar kommer alltid att finnas med mig om jag så blir 100 år.

Trots att jag bara var 21 år när han dog så trivdes vi oerhört bra tillsammans och det är ofta jag tänker på honom än idag.

Det var för övrigt han som lärde mig spela på trav.

Vi spelade 16 rader varje vecka i flera år och varje fredag ringde han och frågade efter raden inför helgens trav. Eftersom han var blind sedan straxt innan han fyllde 60 så spelade han alltid in raden på ett talminne.


Farfar Sven och jag i Norrhassel där han och farmor bodde. Idag skulle han ha fyllt 98 år om han levat.

Trots att han endast hade en 6-årig skolgång, så tror jag aldrig jag träffat på någon som varit så oerhört allmänbildad och nyfiken och med sån lust för att lära.

Det var oerhört lärorikt att vara med honom och mycket av det han sa och förklarade har hjälpt mig genom livet och gjort mig till den människa jag är idag

Jag tror aldrig heller han slutade fundera över varken de små eller stora frågorna innan han somnade in.

Jag har ett kassettband från när jag är liten och på besök hos farmor och farfar och han har besök av någon gammal arbetskamrat från Gränges Aluminum.

Att i nutid ännu kunna lyssna på hans röst är en ynnest även om jag aldrig mer får träffa honom.

Vad det gäller farfar så sponsrade han delvis även min första häst. Jag fick 3 000 kronor av honom och lika mycket av Farsan. För de pengarna köpte jag hösten 1986 en 11-år gammal travhäst vid namn Bobby Edition som jag körde in licensen med och även körde mitt första lopp.

Resten är historia som man brukar säga i mer framgångsrika sammanhang.

Grattis Farfar var du än är.

99 lopp

Jag räknade efter härom dagen hur många lopp jag egentligen kört.

Det blev hela 99 lopp.

Det är egentligen en talande siffra när man funderar lite.

Nu har jag alltså kört 99 travlopp utan att vinna ett endaste lopp.

Det måste ju tyda på att jag är oduglig.

Det kan ju vara en tröst att jag för det mesta har kört hästar som inte "kan" vinna. Helt enkelt hästar som inte håller måttet. Men på nästan hundra försök borde väl vilken kusk som helst lyckas vinna ett lopp kan man tycka.

Det som är konstigt att jag har en sammanlagd platsprocent på straxt över 13. Tittar man på platsprocenten efter 2006 så ligger den på 20 procent.

Men vinna - ICKE.

Snacka om dåligt löphuvud på kusken.

Nej, man kan hitta på massvis med ursäkter men det är väl helt enkelt så att jag är ODUGLIG.

Och det är väldigt tråkigt att veta med sig detta.

Men det finns väl värre bekymmer här i världen antar jag.

Nu över till ännu en misslyckad travdag.

I går startade jag Newyorken på Bergsåker. Och från ett utlämnat läge hamnade jag naturligtvis i rygg på fältets sämsta häst, som dessutom i sin tur hamnade i dödens.

Andra ytter med en häst som verkligen hatar att gå utan rygg i sista kurvan, i ett kortlopp innebär ju att man i princip kunde ge upp redan efter ett par hundra meter.

Det var bara att sitta still och vänta på att bli dragen sist, eller gå ut innan de bakomvarande gick, och själv bli sist med en sur häst, så jag satt kvar med hopp om att åtminstone rädda en slant.

Men det gick inte det heller eftersom vi inte fick chansen förrän 30 meter före mål.

Värdelöst.

Men dom brukar ju säga att man har igen det vid nästa tillfälle när man går i mål med en frisk häst.

Det tror jag vad jag vill om i det här fallet. Men hon drog inte en pust och tussarna satt kvar i öronen och spöet bakvikt hela loppet hör ju knappast till vanligheterna när man går i mål men Newyorken.

På måndag är planen den att jag ska åka ner på Bergsåker och köra ett första banjobb med Parkin och försöka få ur honom segheten.

Norma tränar jag på med här hemma ett tag till även om hon oroväckande fort verkar hitta orken.

Idag lördag håller jag tummarna för Redgauntlet och Västerbo Offspring var och en av hästarna är ägd av kompisar till mig och startar under dagen på Bergsåker.
Jag säger lycka till!

Start på fredag

Nästa veckoslut är det dubbeltrav på Bergsåker igen.

En vanlig travdag på fredag och sedan V75 på lördagen.

Även denna gång hade vi kunnat komma med i stodivisionen men jag tyckte "propparna" var för hårda den här gången. I stället hittade jag ett kortlopp under fredagen åt New York City. Hon var ju skaplig senast i ett comebacklopp och jag hoppas hon kan tjäna en slant denna gång också, även om motståndet borde vara hårdare än senast.

Erik Remnehag var här och hjälpkörde i torsdags när han lämnade tillbaka min hästtransport.

Då fick han välja häst och han valde att köra Parkin som ägnat de senaste två månaderna åt att jogga i en brant uppförsbacke. Han har blivit väldigt "segstark" av detta men tappat allt tempo så nu behöver han gå lite snabbare för att inte hamna i någon slags koma, eller något.

Erik körde som sagt "Junior" och jag fick hålla till godo men Newyorken. Vi körde en rejäl värmning och sedan blev det fem intervaller i en lite "snällare" backe med svagare lutning.

Newyorken var som vanligt medan Parkin var som väntat mest seg.

Erik tyckte, att som han sa: "Det är nog inte många som tränar så här hårt".
Och ändå så körde ju vi i mitt tycke ett snällare pass än jag gjort tidigare i vinter. Men det är väl kanske därför såna här mediokra hästar kan tjäna någon krona när dom är "färdigställda"

Nu har det ju varit extremt hårt för Parkin i vinter. Jag tror aldrig jag tränat någon häst så tungt förut. Och han ser faktiskt med rätta lite sliten ut.
Jag kan ha tagit i lite för mycket, men det må bära eller brista. Nu har han ju i alla fall fått en rejäl "förssäsongsdos"i sig.

Jag vill inte att han ska "vika ner sig" mot slutet som han gjorde de sista starterna i höstas. Men om han gör det ska det i alla fall inte bero på orken.
Hur som helst så är det ju dags att "släppa upp" honom i träningen nu och köra med mindre belastning och på planare underlag för att segheten ska gå ur honom.
När träningen nu ändras till mer tempo och mindre styrka, så borde han visa på lite piggare takter om några veckor.

Om jag prickat rätt vill säga.

Jag ska även sko om honom framöver och ta bort "tegeldojorna" från framfötterna så det blir lite lättare för honom att springa fort också.

Planerna är att årsdebutera i mars.
Men vi får se.
Parkin har haft en tuff vinter. Här anade han nog inte vad som komma skulle

Norma blir som sagt kvar här hemma.

Hon som tänkte leasa henne backade ur.

Inget atts äga om detta.

Det är ju ett fritt land.

Jag har nu kört henne varje dag sedan i tisdags och hon har varit lite "knöligt" i travet, men idag (Ta i Trä) var hon riktigt fin.
Hon kommer ju aldrig att vinna något skönhetspris för sitt sätt att trava, men får jag henne bara att lära sig att hålla farten utan att galoppera, så kan det nog gå att få fason på den hära damen också.

Det lär ju inte bli någon långvarig framgångssaga men chansen finns i alla fall att hon kan göra några starter om hon håller ihop den här gången.
Huvudspåret är ändå en betäckning framåt sommaren.
Men tills dess tränar vi på.

Hur som helst blir det inga veterinärbehandlingar i lederna den här gången, eftersom det inte hjälpte förra gången. Blir hon halt igen blir det vila igen.

Det vore skoj om hon kunde hålla ihop för talang har hon i alla fall.

Femma var inte godkänt

I fredags körde jag min jobbarkompis Eriks häst Redgauntlet i amatörloppet på Bergsåker. Det var första gången på flera år som jag agerade "lånekusk" och det gick väl skapligt, även om jag trodde det skulle gå bättre.

Som vanligt är det struligt i amatörloppen.

Jag vet inte varför, för kuskarna brukar ju kunna köra vettigt i "vanliga" lopp, men så fort det är amatörlopp så verkar det bli ren kaos.

Så även denna gång.

Först blev det som vanligt ett antal omstarter. Då prickade jag starten klockrent.

I den giltiga då blev det naturligtvis sämre och vi blev lite sena i vändningen. Hästen som gick i väg klockrent i de båda föregående starterna fick helt plötsligt väldigt svårt att ta fatt i trav och taktade ur lite och tappade fart och rytm innan han kom iväg och vi blev sist ut ur startfållan.

Hamnade ändå i tredje par utvändigt, som blev fjärde efter 500 meter.

En skaplig position ändå och ett bra slagläge i vanliga fall, om inte det norska huvudlaget ramlat ner redan i utgången på första sväng och förstörde dagen för oss ytterligare.

Dety var första gången han gick med någon form av annat huvudlag än öppet och när skygglapparna ramlade ner blev han väldigt het, och så fort det hände saker runt i kring oss höll han på att springa upp i vagnen på framförvarande ekipage.

Det var bara att sitta och parera rycken och försöka få honom att lugna sig lite och samtidigt hoppas på att krafterna skulle räcka ändå, trots att han pullande kraftigt hela vägen.

700 kvar började den framför flytta ut och jag kunde köra framåt ett hack, där blev det en trött rygg, men jag tråcklade mig ut ett spår, möjligen regelvidrigt- men inga böter ;) och kom in som fyra i sista kurvan.

Den i dödens såg trött ut så jag chansade invändigt och kom in på upploppet som trea ändå, trots allt strul.

Tyvärr så hade krafterna sinat (eller så bjöd han inte till riktigt) och han stumnade in mot mål och två konkurrenter kunde passera oss på upploppet.

Men vi blev 5:a och Erik blev 3000 kronor rikare.

Nästan 3000 rikare blev för övrigt jag också, eftersom jag för en gångs skull lyckades sätta mitt 36 raders V65 system tidigare under kvällen.

Det händer inte ofta.

Så det blev inte helt misslyckat ändå.

i alla fall inte för min del.


Redgauntlet och jag är trött femma i mål på Bergsåker i fredags

Det var väl egentligen inte godkänt med en 5:e plats och både Erik och jag hade väl hoppats på en bättre placering.

Men ibland är omständigheterna inte på ens sida.

Det bara är så.

Å andra sidan sprang han in mer nu än han gjort i de två senaste loppen då det varit P21 och både dåligt motstånd och låga prissummor.

Nästa gång får han väl visa att han är bättre än så här.

Förhoppningsvis sitter skygglapparna på "norsken" bättre då. Jag tror han skulle ut i ett lärlingslopp nästa gång.

Förutom den missade starten så är jag nöjd med styrningen i övrigt och nu har jag kört in pengar i sex lopp i rad.

Det är personligt rekord för min del.

Jag har dessutom inte kört galopp i lopp sedan i maj och det mesta flyter på i travvärlden, även om många nog tycker att man är en pajas på travbanan.

Det senaste jag hörde var att jag i onsdags när jag var trea med Newyorken skulle ha stört den häst som Peter Eriksson körde.

Det var bra gjort av mig tycker jag, speciellt som att den hästen aldrig var närmare mig än ett par längder bakom och det var precis vid målgång den var som närmast.

Folk inom travet är som sagt roliga.

Precis som en viss brorsa till Bergsåkers dominerande tränare.

Denne "brorsa" ifrågasatte på Galan i lördag om Erik "verkligen ville vinna några lopp" detta med tanke på att han satte upp undertecknad i amatörloppet och inte frågade denne "travtränarbrorsa", som faktiskt varit tvåa med hästen en gång tidigare.

Nåja.

Det bjuder jag på.

Å andra sidan finns det ju dom som berömmer mig också för mina insatser på travbanorna (även om dom nog är i fåtal).

Själv skulle jag dock aldrig nervärdera mig till att "tigga" styrningar genom att gnälla hos hästägare och beklaga mig över andras förmåga.

Men det är JAG det.

Nu är jag väl inte världens bästa kusk så jag har väl inget att komma med, men ändå.

I morgon börjar jag köra Norma igen. Ikväll så har jag skott henne och i morgon börjar vi om igen.

Har inte hört något mer om leasingen så det är väl bara att prova själv.

Nu har det ju gått de utmätta "tre månaderna i hagen" så det är väl bara att börja på.

Det blir som det blir.

Funkar det inte så blir det väl betäckning runt midsommar.

Beroende på ekonomin så väljer jag mellan Dell Ridge Image (för mig billiga alternativet) eller Order By Fax (för mig dyra alternativet).

Nu är det ju så att i trav så kan det billiga alternativet lätt bli det dyra och vice versa.

Men på min nivå spelar det mindre roll. Jag föder upp hästarna för att tävla med dom och för mig är det som i reklamen. Fyra små smällar gör mindre ont än en rejäl smäll.

Därför blir det troligast en sväng till Jämtland och den förstnämnde.

Det har ju gått bra förr och kanske historien upprepar sig. Det är snarlikt läget då Hibbitt blev till. En dåligt travande märr, en billig outcrosshingst i Jämtland som betäckte med naturlig betäckning.

Vi får hoppas på det.

Hade planer på att starta New York City på fredag men propositionen som passade bäst såg lite för tuff ut. Anmäler till nästa fredag istället. Kan bli tufft att komma med, men annars så får vi väl träna på.

Junior tränar på som vanligt men börjar bli lite för seg. Dags att snäppa upp träningen lite och börja köra lite tempo nu.

Planerad årsdebut den 8:e mars om allt går som det ska.

Räknar med ett par banjobb innan dess.

Newyorken trea och lånekusk på fredag

New York City blev trea igår på Bergsåker.

Hon visade bättre takter än i fredags även om hon som vanligt var lite tråkig sista biten, nu fick hon ett bättre lopp i rygg på ledaren mest hela loppet, men det var å andra sidan betydligt mer meriterade hästar den här gången jämfört med i Östersund.

Nu hade väl ingen av hästarna i onsdagsloppet någon riktigt bra rad och det var väl därför de dök upp i ett "comeback-lopp" trots detta gick det fort i loppet och hon gick fina 17,8 voltstart.

I fredags klarade hon med nöd och näppe av en 18,5 tid i ett lopp som var 500 meter kortare och som startades med bil...

Det handlar mycket om "skallen" på den här damen.

Tredjeplatsen gav bara blygsamma 1900 kronor i inkörda pengar. Då jag dessutom drog på mig 600 spänn i böter för den vanliga orsaken - "felaktig drivning" - så blev det inte så mycket på pluskontot.

Det var ju viktigast att få lite fler startpoäng, så jag är inte alltför missnöjd ändå med drivningsböterna som innebar att jag i sista steget lyckades förmå henne att komma tillbaka och ta tillbaka tredjeplatsen som hon var på väg att slarva bort sista biten.

Efter omskoningen så funkade hon bättre i balansen gentemot fredagen. Då jag bedömde att hon skulle kunna gå barfota fram (det var bara jag och en till på hela travdagen som körde utan) så antog jag att det skulle funka utan blodvite den här gången.

Och det gjorde det.

Jag fixade till framhovarna i morse så vi får se när det blir start igen. Det gick att spara dem skapligt mot vad jag trodde, så det går nog att köra barfota fram ganska snart igen om banan tillåter.

Finns ett stolopp nästa fredag, men jag tycker det såg lite tufft ut propositionsmässigt. Men desto mer pengar hon får på sig desto "vidare" blir propositionerna, så det är kanske lika bra att vänja sig..

Själv så ska jag köra lopp igen redan i morgon kväll.

Det är amatörlopp på Bergsåker och hästen heter Redgauntlet och jag tycker nog att vi ska vara med därframme. Kapacitet till det har han i alla fall.

Det är bara att hoppas att Erik har ställt iordning.

Hästen har sett lite bekväm ut i de senaste loppen så vi får väl se hur det går. Det gäller väl att komma bra till och hoppas på att det är fritt till slut.

Kul ska det bli i alla fall.

Matlapp med nöd och näppe!

Det blev en matlapp för Newyorken på Östersundstravet i fredags.

Hon var inte så bra som jag trott utan gav sig redan i sista sväng. Lyckades kontra till sig sista pengen straxt före målgång.

Jag är inte säker men jag tror att orsaken till den sämre prestationen var en kombination av banan och att hon slog sig på hasen någon gång under loppet.

När hon kom in i stallet hade hon ett tumnagel-stort sår intill "spattknölen" på höger bakben där det även rann blod.

Hon har varit och petat där tidigare någon gång i träning, när hon varit gammelskodd och sprungit med skor. Nu blev det väl extremt där uppe då banan var lite ojämn och lös ovanpå och då slog hon på sig med brodden.

Förutom att jag varit slö med skoningen av bakhovarna, så hade jag väl även en lite sämre dag i vagnen också. Med facit i hand skulle jag väl ha stannat kvar i tredje par invändigt istället för att gå ut i tredje par utvändigt, men eftersom hon visat på lite smygform senast och det var kortlopp, så ville jag inte köra fast oss utan ha slagläge.

Nu blev det ju fel alltihop eftersom hon inte alls ville gå med i ryggar 6-700 kvar när jag fick ut hästen framför. Nu hade det ju blivit lucka invändigt om jag inte bytt, och då kanske hon bjudit till bättre, men så är det i trav.

Fick även en gliring av Per Linderoth som inte tyckte att jag hade något att göra i tredjespår, om jag inte hade något att köra med.

Jag tycker att om hans häst hade varit så jävla bra har han väl bara behövt runda mig. Nu fick han ju samma utdelning av priskakan som mig, så den var nog inte heller någon "hjälte" till slut.

Det är jävligt lätt och sitta och gnälla på andra när man har stallet fullt med med hästar och kör lopp hela tiden.

Om man i princip (i bästa fall) som jag bara får köra hästar av tredje- och fjärdehands klass, utsorterade av flera andra innan dom kommer i ens händer, så är det väl naturligt att det inte går så jävla bra hela tiden.

Gör Per Linderoth en dålig styrning så har han chansen att göra en till, och ännu en till utan an någon bryr sig, eftersom i fjärde försöket så vinner han.

Och då är allt frid och fröjd.

Så är det ju inte för mig.

Kör jag perfekt i 9 av 10 lopp men har en dålig häst som inte räcker märks det aldrig, men så fort man gör ett misstag då är man helt oduglig.

Nu bryr jag mig inte speciellt mycket om andras gnäll, men man blir lite less ibland.

Det är dock sällan någon riktigt bra kusk gnäller på en. Exempelvis Ulf Ohlsson och Lasse Lindberg säger just aldrig någonting, dom bara kör på och sköter sitt.

Därför skulle det vara oerhört roligt att ha en riktigt bra häst så att man fick chansen att köra bra lopp och även kanske vinna någon gång.

Men jag har inte några pengar att köpa en bra färdig häst för, så det är bara att fortsätta trula på med det man har.

Och hopaps att det lossnar någon gång.

Och så är det nog för de allra flesta i den här branschen.