Det var 24 grader kallt på morgonen här i Matfors men efter en tur in till stan där det var lite mindre kallt, bestämde jag mig för att det var bättre med en kvart åt gången ute i kylan istället för en timme härhemma så jag och Parkin drog iväg vid 12-tiden.
Banan var ganska hård men efter fyra bakvarv och en 20 minuters vilopaus så körde vi ett vanligt banjobb.
Junior var som vanligt lite seg. Men är väl förlåten då det var första gången på bana sedan i mitten av november och då han dessutom "biffat" till sig ytterligare i vinter så hade jag inga speciella förhoppningar om några snabba tider.
Han fick sega sig iväg i "fri fart" första varvet, men eftersom det gick i lusfart (1,34) när han själv fick bestämma, jagade jag på honom lite det andra varvet och då drog han i alla fall iväg med ett 1,23,5 varv.
Förutom segheten så kändes han väldigt mjuk och bra och värmningen bekom nog honom mer i "andningsväg" än själva jobbet. Tyvärr så hade batteriet i pulsmätaren lagt av men banjobbet verkade inte ha tagit alltför hårt på honom eftersom han var pigg och glad efteråt.
Några banjobb till och lite "lättare" träning här hemma borde göra susen för hans form, även om vi knappast hinner till den 8:e som jag tänkt.
Parkin har biffat till sig lite under vintern
Annars så är det svårt att träna när kylan sätter in. Norma har piggnat till av träningen och nu när hon fått stå över lite igen blir hon tyvärr lite för pigg och lite vildare i hagen.
Något som Newyorken fick lida för igår.
När jag tog in dom så blödde hon rejält från vänster skenben.
Vid närmare koll hittade jag två broddhål på insidan av benet. Hon var inte speciellt halt men det hade blött ymningt. Blodet hade frusit fast längst benet och när jag torkade bort blodet blödde det fortfarande lite grann under. Det blev jodopax och bomullsomslag med powerflex runt benet för att stoppa blödningen.
Newyorken gick på benet även i morse så jag tror det gått bra men det blir väl antagligen lite "konvalecens" för hennes del.
Tänkte byta omslag på eftermiddagen så får vi se hur det ser ut. Möjligen skulle ett av såren kunnat sys om man upptäckt det i tid, men det brukar ju läka ihop ändå.
Vi kämpar vidare i kylan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar