Matlapp med nöd och näppe!

Det blev en matlapp för Newyorken på Östersundstravet i fredags.

Hon var inte så bra som jag trott utan gav sig redan i sista sväng. Lyckades kontra till sig sista pengen straxt före målgång.

Jag är inte säker men jag tror att orsaken till den sämre prestationen var en kombination av banan och att hon slog sig på hasen någon gång under loppet.

När hon kom in i stallet hade hon ett tumnagel-stort sår intill "spattknölen" på höger bakben där det även rann blod.

Hon har varit och petat där tidigare någon gång i träning, när hon varit gammelskodd och sprungit med skor. Nu blev det väl extremt där uppe då banan var lite ojämn och lös ovanpå och då slog hon på sig med brodden.

Förutom att jag varit slö med skoningen av bakhovarna, så hade jag väl även en lite sämre dag i vagnen också. Med facit i hand skulle jag väl ha stannat kvar i tredje par invändigt istället för att gå ut i tredje par utvändigt, men eftersom hon visat på lite smygform senast och det var kortlopp, så ville jag inte köra fast oss utan ha slagläge.

Nu blev det ju fel alltihop eftersom hon inte alls ville gå med i ryggar 6-700 kvar när jag fick ut hästen framför. Nu hade det ju blivit lucka invändigt om jag inte bytt, och då kanske hon bjudit till bättre, men så är det i trav.

Fick även en gliring av Per Linderoth som inte tyckte att jag hade något att göra i tredjespår, om jag inte hade något att köra med.

Jag tycker att om hans häst hade varit så jävla bra har han väl bara behövt runda mig. Nu fick han ju samma utdelning av priskakan som mig, så den var nog inte heller någon "hjälte" till slut.

Det är jävligt lätt och sitta och gnälla på andra när man har stallet fullt med med hästar och kör lopp hela tiden.

Om man i princip (i bästa fall) som jag bara får köra hästar av tredje- och fjärdehands klass, utsorterade av flera andra innan dom kommer i ens händer, så är det väl naturligt att det inte går så jävla bra hela tiden.

Gör Per Linderoth en dålig styrning så har han chansen att göra en till, och ännu en till utan an någon bryr sig, eftersom i fjärde försöket så vinner han.

Och då är allt frid och fröjd.

Så är det ju inte för mig.

Kör jag perfekt i 9 av 10 lopp men har en dålig häst som inte räcker märks det aldrig, men så fort man gör ett misstag då är man helt oduglig.

Nu bryr jag mig inte speciellt mycket om andras gnäll, men man blir lite less ibland.

Det är dock sällan någon riktigt bra kusk gnäller på en. Exempelvis Ulf Ohlsson och Lasse Lindberg säger just aldrig någonting, dom bara kör på och sköter sitt.

Därför skulle det vara oerhört roligt att ha en riktigt bra häst så att man fick chansen att köra bra lopp och även kanske vinna någon gång.

Men jag har inte några pengar att köpa en bra färdig häst för, så det är bara att fortsätta trula på med det man har.

Och hopaps att det lossnar någon gång.

Och så är det nog för de allra flesta i den här branschen.