Varför man inte ska starta i sista loppet

Har alltid varit skeptisk till att starta i sista loppet på travdagarna. Eftersom man oftast har haft dåliga hästar så brukar det bli så att man genom åren fått det tveksamma nöjet att väldigt ofta fått sela ut sin häst bland de sista för för att i sista loppet köra om i bästa fall 5 000 spänn i första pris. Den här gången valde man att köra ett "vanligt" lopp som sista lopp. Och där skulle Proud Bee och jag vara med naturligtvis. Flera gånger har man märkt att funktionärerna är allt annat än alerta på slutet, framför allt i "vardagstravet" när alla vill hem. Det är sällan det blir några omstarter, trots att det många gånger känts väl tveksamt om starten gått rätt till. Det drabbar ju naturligtvis alla lika vill man ju tro, men i förrgår var det återigen dags igen för mig att få bita i det sura äpplet vid ett par tillfällen. Och utan dessa "störningar" hade jag varit betydligt längre fram, nu blev jag först utan pengar trots att jag kanske borde ha varit 3 eller fyra kanske, men tyvärr så är det så här ofta. Kanske beror det på mig ibland, men den här gången kändes det som om jag var helt utan egen förskyllan. I starten fick jag aldrig något spår utan det andra springspåret och den som voltade ytterst i fållan framför "gick ihop" i mitt spår långt innan kör, Vilket innebar att jag inte kunde nyttja spåret över huvudtaget. Solklar omstart. På upploppet kommer vi i fulll fart i andra spår, då backar den i rygg ledaren och går rakt ut framför oss, varvid jag kläms mellan den i tredje spår och den som går ut. Jag har hela hästen förbi när han styr ut, hans häst går ju betydligt saktare än min och eftersom det helt plötsligt inte finns plats för mig så fastnar naturligtvis mitt sulkyhjul innanför hans yttre hjul och jag får dra tvärstopp eller tippa ur honom. Kör jag utåt på samma sätt som Tomas Pettersson gör mot mig i läget innan, så kör jag ju på den utanför mig som har rätt till spåret och redan kör i tredjespår. Vad gör måldomarna? Ingenting naturligtvis. Dom sitter väl redan i bilen när jag åker av banan. Det är ju lönlöst att överhuvudtaget protestera mot någonting i travet. Det är bara och bita ihop och hoppas att man själv kommer undan någongång med liknande körning. Hittills brukar dom dock finna på mina "misstag" - men som sagt det ÄR skillnad mellan skit och dynga. Jag har "klippt" ihop lite bilder från ATG-live som stöd för mina synpunkter angående onsdagens lopp på Hagmyren. Ni kan titta på dom genom att klicka på fotot nedan så blir det lite större. Är man riktigt intresserad kan man gå in på ATG-live och lopparkivet. Alla synpunkter är välkomna. Proud Bee får ingen plats i starten och blir kraftigt generad på upploppet. Nu var ju hästen inte riktigt körbar i kurvorna, men bet i bra på rakorna och upploppet. Hon gick nytt rekord, trots första fyrahundra i tredje/fjärdespår och trots att hon krängde och inte gick att köra för fullt i svängarna så var hon med dom hela vägen, och vi gick i mål med fulla tömmar utan att knappt dra en pust. Provar ny balans om några veckor igen. Parkin körs för fullt igen och om allt är som det ska blir det troligen ett långlopp på Rättvik under midsommardagen. De andra hästarna på betet kollar in Parkes och Norma. Fölet Parkes och Norma var jag och släppte ut på bete idag. Det var lite oroligt i början då det var två andra ston där i hagen utan föl. Parkes lyckades på något vis hamna med dom och kom sedan inte därifrån utan trodde nog att en av dom var mamma. Norma rusade som en galning runt runt innan vi lyckades locka fölet ifrån "extra-mamman" och tillbaka till Norma, som då visade moderskänslorna direkt genom att slå vilt mot de andra stona när de närmade sig. Efter en kvart var det lugnt och Parkes gick med mamma med de andra stona på behörigt avstånd. Skönt.