Norma fixade premien!

Då så.

Då var första etappen avklarad i Norma N.Bells "riktiga" travliv.

I kväll så klarade hon av sitt premielopp med glans.


Norma N.Bell - Björn Persson i rygg på Henrik Svensson och Enjoy Me More i premielopp den 31 juli. FOTO: Amanda Persson

Tiden hon skulle springa för att klara sig var mellan 1.28-1.35/2140 meter.

Hon sprang hela loppet i rygg på Henke Svensson och hans välstammade "Pixie-barnbarn" Enjoy Me More.
I början på upploppet lyfte jag ut henne ett spår, men körde aldrig på henne något och sluttiden blev fina 1.30.1/2160 meter efter ett avslutande varv på 27,2.

Hon skötte sig utmärkt.

I alla fall på banan.

Innan var det lite si och så med uppförandet, då hon reste rakt upp och höll på att slå över både innan värmningen och innan vi for ut till defileringen.

Det hela gick bra, men kunde ha slutat med förskräckelse.

Hon gillar inte helstängt huvudlag, därav anledningen till att hon reste sig på bakbenen när hon inte såg något.

Det går bra när hon väl kommer iväg sedan, då har hon inga hyss för sig. Men innan var det inte så skoj och det var bara tur att ingen gjorde illa sig. Tänkte speciellt på hon som kom med barnvagnen och bara befann sig ett par meter ifrån "nedslagsplatsen" och Amanda som befann sig framför henne när hon reste.

Hon reste likadant första gången jag hade helstängt huvudlag på henne, men sedan har hon varit snäll. Fram till nu vill säga.

Alternativet till helstängt är att hon inte springer runt banan. Så det är inget alternativ i nuläget.
Förhoppningsvis kan jag plocka av det så småningom.

Men jag är nöjd ändå med tanke på hur hon såg ut när hon föddes

New York City - Björn Persson inför starten på Dannero den 29 juli. FOTO: Amanda Persson

Newyorken skötte sig nöjaktigt i onsdags på lunchtravet men skulle ha behövt sluta lite längre fram.

Hade mest otur i loppet tycker jag och hade inget flyt. Hamnade i dödens och när jag trodde avlösningen kom efter 500 meter så kände jag mig ändå nöjd men, då den blev släppt till ledningen så blev det mindre skoj.

Detta löste jag genom att hålla igen lite eftersom och backa tills dess att storfavoriten tordes kliva ut i dödens från tredje par invändigt.

Kanske inte helt reglementsenligt kört av mig men jag körde ju för bästa möjliga placering ändå och från "dödens" har jag knappast fått någonting.

Åkte som vanligt på "drivningsböter" och även om jag är "yvig" i rörelserna så finns det proffs som kör betydligt värre men klarar sig undan.

Gillar inte Dannero överhuvudtaget då det mesta sitter i tjära när man kontaktar dem, vare sig det gäller biljetter eller upplysningar. Att jag får böter där varje gång gör ju inte saken bättre

även om jag gillar B-O Månssons blogg (när han väl skriver något).

Får se hur det blir den 9:e då jag tänkte mig dit igen .

Parkin ska få chansen att tjäna ihop lite startpoäng på Hagmyren på onsdag. P21-lopp och 5000 i första pris. Det är annat än unghästloppen det, där matlapparna har samma valör som vinsten i ett P21-lopp.

Men så är det. "Levererar" man inte får man inte vara med i de "rätta" loppen.

Provlopp i morgon bitte för att kolla av statusen.

Annars har juli varit en bra månad. 19 000 kronor in på två lopp och ett premielopp.

Det täcker räkningarna i alla fall :)

Vi hörs
Hej då

Nya stalldörrar

Förra helgen var min lillebror Andreas här med sin familj.

Eftersom jag mer eller mindre har "tummen mitt i handen" så är det bra att ha någon, exempelvis en händig bror, som kan hjälpa en med det som man själv inte fixar.

Genom livet har jag ständigt haft personer som varit bättre lämpad än mig själv på diverse saker som jag behövt ha hjälp med. Mest har det varit min styvfar Börje som fått ställa upp som en hustomte här i huset sedan första början och hjälpt till med allt möjligt.

Hela huset har även det byggts ut och om sedan vi flyttade hit i slutet av 80-talet. Till det har vi haft mest av allt haft god hjälp av Anettes farbror Tore som är en hejare på att snickra.

Jag har även haft en hel del andra bekanta och kompisar som ställt upp och hjälp till med allt möjligt (och fortfarande har). Det har varit laga bilar, bygga stall, rörmokerier, målat hus och byta tak och och allt möjligt.

Jag har naturligtvis fått betala för en del av det som gjorts, men inte på långa vägar fullt pris på nästan något vilket nästan varit en förutsättning för att få ordning på torpet när man själv inte är vare sig rik eller händig även om jag själv oftast variot med på ett hörn som hantlangare och medhjälpare.

Och alla dom är jag evigt tacksam eftersom utan dom hade det inte blivit speciellt mycket gjort.

Den senaste i raden av insatser här på Storjorden är "nya" stalldörrar som min biologiske far Benny hittade på en recycling firma.

Jag har haft ett stort "kallras" i stallet i säkert 10 år. Var av de senaste 4-5 har jag försökt få tag i en lämplig dörr till ett för mig lämpligt pris så att det ska kunan bli lite lämpligare temperatur inne i stallet på nätterna.

Det har stått och vägt runt och under "nollstrecket" i princip hela vintrarna och det har blivit en hel del upptining av vattenledningar kan jag säga.

Nu när jag äntligen fick tag på portar så ställde min lillebror upp och fixade till det hela (Andreas är halvbror med mig på fars sida och är åtta år yngre än mig).

Bra gjort "brorsan"!

Brorsan fånar sig och spelar mallig efter det att han satt in nya stalldörrar här på Storjorden

Det är en oerhört händig kille där inget sitter fast. Han är min motpol i allt. han gillar att fiska och jaga, är duktig på bilar och snickerier. Saker som jag är i princip helt ointresserad av eller oduglig på.

Det enda vi egentligen har gemensamt förutom farsan (och en syrra - hel för honom och halv för mig) det är att vi trots alla olikheter gillar varandra.

När han var tonåring kom han om inte ofta, så i alla fall då och då, hem till oss för att vila ut lite från alla sysslor som farsan hade på gång åt honom

Det har alltid varit lika roligt att träffa honom.

Andreas eller "Ante" som de flesta säger är och har varit en kille som löser de flesta problem.
Ett par stalldörrar var en "baggis" för honom men värt hur mycket som helst för mig.

Som bonus fixade han till Anettes stora glädje även toadörren (som endast gått att stänga med våld efter det att jag bytte gångjärn på den ifjol).

Än en gång

Tack lillebror

Förövrigt så ser det bra ut inför onsdagens start.

Newyorkens sår har läkt och lymfangiten verkar ha gett med sig.

Vi går ut i första lunchdubbeln, så de som vill se oss på tv får leta upp TV4:s lunchtravsändningar.

Eftersom hon har svårt att sätta nosen först så tror jag på begränsade framgångsmöjligheter. Hon brukar ju bromsa till i ingången på sista sväng, så möjligen kan vi gå in på en plats om vi får ett bra lopp.

Men troligast så blir det väl som bäst en "matlapp".

Nu väntar premielopp

Första inlägget här på Blogger.com.

(På www.bjornperssontrav.se finns alla mina bloggar sedan starten 2006).

25 juli 2009

I dag har jag haft fullt upp.

Det började redan i morse när jag försökte ta reda på om Bergsåkers bana skulle vara öppen eller stängd. Det var missledande uppgifter både här och där och inte ens den officiella sidan http://www.bergsaker.com/ gav något riktigt besked.

Inte förrän jag kom på att ringa Ove Svedins stall och fråga en av personalen där. Ove är en av få tränare som bara håller till på banan. Och den ende som har fast telefon till stallet där (man vill inte gärna ringa hem till någon klockan 7.15 på lördag morgon).

"Dom är ute och sladdar banan i alla fall. Återkom om en halvtimme så får du besked" sa kvinnan som svarade hos Ove och på så sätt fick jag vid 7.45 veta att banan skulle hållas öppen.

Det var bara att lasta och åka ner med Norma för att se om hon var i premiemässigt skick efter 7 veckors frånvaro från en travbana.

Värmningen gick bra. Två bakvarv sedan ett 1640 meters heat i hyfsat tempo måste jag säga. Inledde med 31 första varvet, sedan blev det en "bromsgalopp" då en häst en bit framför oss togs upp och vände tillbaka i bakvarv och Norma antagligen ville hänga med den. När hon ställde sig så avslutade jag med en "femhundring" efter 24,5, innan vi joggade tillbaka in i stallet.

Hon var lite "blåst" efter den värmningen.

Efter ca 25 minuter var det dags för nästa heat. Det "riktiga" testet och det gick bra.
Körde 31/2140 meter i någorlunda jämn fart, förutom då den sedvanliga krängningen och bromsningsförsöket vid 6-700 meter kvar (det är antagligen för att det är där jag brukar vända upp och köra tillbaka i bakvarv när vi kört klart).

Hon var lite seg på upploppet men hade inga problem med tempot i alla fall.

Hon hänger lite på vänster töm men annars kändes det riktigt bra.

Premie på fredag om allt går som det är tänkt.

Min jobbarpolare Erik kom också ner med en häst, som jag körde åt honom eftersom hans fingrar fortfarande inte är återställda. Penny Share heter hon och var för övrigt sparringpartner åt "Junior" förra året då hon för övrigt "slog" honom i varje jobb, men sedan har det häxat för henne och det här var bara andra jobbet på bana i år.
Körde 24,5/2140 meter med henne med ett avslutande varv efter 1,22.

Erik var rätt så nöjd.

Sedan väl hemma vid 11.30 så var det bara att sela ut Newyorken.

Körde en sedvanlig "sista träningspass före start-tur" med henne och hon kändes riktigt fin. Såret hade dragit ihop sig och efter träningspasset så hade även svullnaden gått ner helt, vilket tyder på att det är lymfangit hon fått i benet.

Ska köra en kortare sväng i morgon också för att få igång cirkulationen i benet. Hon sväller nog i över natten när hon står inne.

I nuläget tror jag inte det är någon fara med onsdagens start.

Efter att ha mockat två boxar och varit in och ätit lite Kalaspuffar, återvänt ut i stallet och mockat de två återstående boxarna så var det dags för "junior" (Parkin) att få sina sju intervaller.

Han kändes "smällfin" och riktigt löpvillig.

Siktar på provlopp nästa lördag så får jag se om han "släppt till" på riktigt eller om det bara är här hemma han "bjuder till".

När jag var klar så var klockan 16.00 ungefär, då blev det en dusch och en sväng till affären för att handla, in och laga mat (köttfärssås) som var klar lagom tills det var dags att hämta Anette som slutade jobba klockan 18.

Efter disken blev det sedan rast och vila .

Full dag alltså.

Tog även ett foto på snygge fuxen Nu Pagadi och Erik Adielsson efter segern i torsdags på Bergsåker. Tyvärr så var vädret inte det bästa så kvaliteten blev lite lidande, men jag gillar bilden när Erik sträcker handen i luften och gläds över att de så lätt kapade åt sig 300 000 kronor.


Nu Pagadi - Erik Adielsson vinnare av Norrlands Grand Prix 2009 FOTO: © Björn Persson.

Mer info om nästa start kommer närmare onsdag.

Hej då!