Nya stalldörrar

Förra helgen var min lillebror Andreas här med sin familj.

Eftersom jag mer eller mindre har "tummen mitt i handen" så är det bra att ha någon, exempelvis en händig bror, som kan hjälpa en med det som man själv inte fixar.

Genom livet har jag ständigt haft personer som varit bättre lämpad än mig själv på diverse saker som jag behövt ha hjälp med. Mest har det varit min styvfar Börje som fått ställa upp som en hustomte här i huset sedan första början och hjälpt till med allt möjligt.

Hela huset har även det byggts ut och om sedan vi flyttade hit i slutet av 80-talet. Till det har vi haft mest av allt haft god hjälp av Anettes farbror Tore som är en hejare på att snickra.

Jag har även haft en hel del andra bekanta och kompisar som ställt upp och hjälp till med allt möjligt (och fortfarande har). Det har varit laga bilar, bygga stall, rörmokerier, målat hus och byta tak och och allt möjligt.

Jag har naturligtvis fått betala för en del av det som gjorts, men inte på långa vägar fullt pris på nästan något vilket nästan varit en förutsättning för att få ordning på torpet när man själv inte är vare sig rik eller händig även om jag själv oftast variot med på ett hörn som hantlangare och medhjälpare.

Och alla dom är jag evigt tacksam eftersom utan dom hade det inte blivit speciellt mycket gjort.

Den senaste i raden av insatser här på Storjorden är "nya" stalldörrar som min biologiske far Benny hittade på en recycling firma.

Jag har haft ett stort "kallras" i stallet i säkert 10 år. Var av de senaste 4-5 har jag försökt få tag i en lämplig dörr till ett för mig lämpligt pris så att det ska kunan bli lite lämpligare temperatur inne i stallet på nätterna.

Det har stått och vägt runt och under "nollstrecket" i princip hela vintrarna och det har blivit en hel del upptining av vattenledningar kan jag säga.

Nu när jag äntligen fick tag på portar så ställde min lillebror upp och fixade till det hela (Andreas är halvbror med mig på fars sida och är åtta år yngre än mig).

Bra gjort "brorsan"!

Brorsan fånar sig och spelar mallig efter det att han satt in nya stalldörrar här på Storjorden

Det är en oerhört händig kille där inget sitter fast. Han är min motpol i allt. han gillar att fiska och jaga, är duktig på bilar och snickerier. Saker som jag är i princip helt ointresserad av eller oduglig på.

Det enda vi egentligen har gemensamt förutom farsan (och en syrra - hel för honom och halv för mig) det är att vi trots alla olikheter gillar varandra.

När han var tonåring kom han om inte ofta, så i alla fall då och då, hem till oss för att vila ut lite från alla sysslor som farsan hade på gång åt honom

Det har alltid varit lika roligt att träffa honom.

Andreas eller "Ante" som de flesta säger är och har varit en kille som löser de flesta problem.
Ett par stalldörrar var en "baggis" för honom men värt hur mycket som helst för mig.

Som bonus fixade han till Anettes stora glädje även toadörren (som endast gått att stänga med våld efter det att jag bytte gångjärn på den ifjol).

Än en gång

Tack lillebror

Förövrigt så ser det bra ut inför onsdagens start.

Newyorkens sår har läkt och lymfangiten verkar ha gett med sig.

Vi går ut i första lunchdubbeln, så de som vill se oss på tv får leta upp TV4:s lunchtravsändningar.

Eftersom hon har svårt att sätta nosen först så tror jag på begränsade framgångsmöjligheter. Hon brukar ju bromsa till i ingången på sista sväng, så möjligen kan vi gå in på en plats om vi får ett bra lopp.

Men troligast så blir det väl som bäst en "matlapp".