Den bäste går i pension

I övermorgon är det den sista december och året börjar närma sig sitt slut.
Järvsöfaks har lämnat tävlingslivet och kan se fram emot avelsbestyr istället.

Tävlingslivet har även det slutat för vår alldeles egen hjälte. En före detta rikstotovinnaren med en segerprocent på 25.

Det vill säga min bästa häst genom tiderna (och mest troligt så får jag aldrig någon liknade heller).

Allas vår egen Hibbitt räknas som 13-åring vid årsskiftet, och då är det slut på riktigt för han del, även om han inte själv skulle ha något emot att fortsätta.

Utan att överdriva så hade den här hästen kunnat ta steget upp i den riktiga eliten om han inte varit så skör.

På sina första 30 starter vann han nio lopp. Varav ett i rikstoton. Av dessa 30 starter startade han 6 gånger inom V75 i högsta möjliga konkurrens. Och han var alltid spelad till under 10 gånger pengarna.

Hans löpningsrekord är satt som vinnare 14,2/1640 meter voltstart. Och i segerintervjun säger körande Ulf Ohlsson att det fanns mycket sparat.

Den 13 augusti 2003 i ett lunchlopp tog dock sagan slut.

Då hoppade han av travbanan på tre ben efter att gaffelbandet brustit helt och griffelbenen stack rakt ut ur kotan.

Veterinär Catharina Fischerström på ATG-kliniken opererade och klöv gaffelbandet men gav oss inte mycket hopp om en fortsatt tävlingskarriär.


Jag, HIBBITT, kusken Ulf Ohlsson och Stefan Eriksson i vinnarcirkeln

Men med den enorma löp- och träningsglädje som alltid präglat denna underbara tävlingsindivid, så slog han oss alla med häpnad och kom tillbaka i tävlingsform igen.

Men efter kvalloppet så började det häxa igen och under åren som gått sedan dess har han fått blödningar i både böjsenor och gaffelbanden runt om istället.

Trots detta gick han 16,4 automedel i comebacken 2008, bara 7 tiondelar från sitt tidigagre rekord bakom bil, detat trots att han inte startat regelbundet sedan 2003.

Han kunde än, gamlingen. Och även om skadorna förföljt honom så har han alltid läkt ihop och kommit igen.

Och aldrig har han varit gladare än när vi kommit till en travbana.

Han har nästan alltid visat samma inställning som i början av karriären.

I våras var han i bättre slag än på länge och gjorde även tre starter och formen var i kommande när han fick en ny blödning i ett gaffelband och då gav vi slutligen upp.

Och nu är det slut.

Jag vill passa på och tacka Stefan Eriksson och Christine Uppling speciellt, utan er hade det aldrig gått.

Tack än en gång.

Men mest av allt ett stort tack till Hibbitt för alla underbara stunder.

Ett litet missnöje kan jag i denna stund rikta till Bergsåkers hemsida och dess "nyhetsreporter" Henrik Byström, inte för att han missar att denne, vår "hjälte" avslutar sin karriär.

Men att när han (Byström)ändå håller på och radar upp hästar som pensioneras vid årskiftet, och bland annat framhäver en sådan häst som slitaren Boxgi, (inget ont om den) som tjänat 213 000 på 92 starter och aldrig ens startat inom V75. Och samtidigt inte ens nämner Hibbitt som ändå har en segerprocent i närheten av Bellman Töll, då är det för dåligt påläst.

I skamvrån med dig, Byström!

Hundratusen kronor!

100 000 kronor

Denna fantastiska siffra är vad jag erhållit i prispengar från STC under år 2009.

Det är knappt så jag fattar det själv.

Idag på lunchtravet tog Newyorken en fin tredjeplats och 8000 kronor och därmed nådde jag precis över 100 000 kronor intränat under 2009.

I rena prispengar blev det 88 850 kronor samt ett premielopp som gav 12 000 kronor.

Sammanlagt 100 850 kronor intränat av en liten jävla amatörjävel från Matfors.

Som dessutom kört in 98 850 kronor av dom här 100 850 på egen hand.

Dessutom på två hästar som fördelat prispengarna ganska så lika.

Jag kan säga att jag är ganska nöjd med årets siffror. Det är bara en seger som saknas för att jag skulle ha varit fullständigt nöjd.

Jag hoppas på att den kommer nästa år. Frågan är väl om jag kan matcha siffrorna då.

Årsfacit: 36 starter 0 segrar, 3 andrapris och 5 tredjepris

Med dessa siffror säger jag GOD JUL

Hur går det rent ekonomiskt och Newyorken startar på Bergsåker

New York City har kommit med i ett lopp på Bergsåker dagen före julafton.

Det blir hennes 19:e start för året. Hon har tävlat ganska jämnt hela året och snittat straxt över 2000 kronor per start. Det är där med på gränsen att hon burit sina egna kostnader den gångna säsongen.

Det är som sagt dyrt det här med trav. Hon har dock varit billig i drift vad det gäller veterinärkostnader där stannar vi på under 1000-lappen tror jag. Hon har i princip bara vaccinerats.

Sedan så har ju själva resandet till banorna och mina drivningsböter varit den stora boven i dramat vad det gäller biortfallet. Sedan så kostar det ca 300 att starta varje gång med anmälningsavgifter och stallplats på banan.

Jämför man henne med Parkin som ändå varit mer eller mindre fräschast av dem alla så har han sprungit in 44 500 fördelat på 14 starter. Bättre snitt än NYC men istället så skenade hans veterinärkostnader i väg till närmare 15 000 kronor. Det har varit kastrering, blodprover och genomgångar vid några tillfällen som kostats på. Han hamnar då på samma snitt som NYC ungefär efter dessa avdrag.

Värst av alla i kostnadshänseende har dock Norma varit. Hon har tjänat 12 000 kronor på premieloppet. Hon har också haft klippkort hos veterinärerna och behandlats vid tre tillfällen för närmare 10 000 kronor sammanlagt. Lägg till mat och andra omkostnader på henne så blir det mycket röda siffror.

En annan som "går back" här på Storjorden är gamlingen Hibbitt som gjorde tre starter i våras sedan har han gått i hagen. Det blev inga pengar in på honom då. Sedan pensionerades han.

Han har dock inte kostat någonting i veterinärvård men väl ätit en hel del.
Även om han hade de lägsta kostnaderna så är han ju rent ekonomiskt ett enda stort stort minustecken. Å andra sidan är väl han den som tidigare försörjt sig bäst, även om de intäkterna från honom bara generade 25 procent i min ficka.

De pengarna har han dock ätit upp för länge sedan.

Under 2009 sprang mina hästar in 92 850 kronor.

Det är det bästa året på väldigt länge. Ändå har det hela gått minus så det smäller om det.

Men så är det i den här branschen.

Skulle man dessutom lägga in en kostnad för den timtid för den tid man lagt ner på hästarna så snackar vi verkligen om ett Ebberöds Bank.

De som är lite snabba i matte förstår ju att de som håller på med trav gör det inte för pengarnas skull!

Händer ingenting

Ja, här händer det ingenting.
Det är mer eller mindre slut på tävlingssäsongen för hästarna på Storjorden.

Ingen av dem har varit speciellt bra på slutet om man undantar Newyorkens sista lopp, då hon kändes lite piggare igen och var riktigt skaplig även om det stod i referatet från Bollnästravet: "Andra ytter, för drivning upploppet ner till maxplacering" Att hon öppnade hårt i körning om ledningen och att hon började de första 700 metrarna i dödens berördes aldrig.

Sedan är det väl tveksamt om det ska kallas "drivning" det jag sysslade med upploppet ner när tömmen och spöt satt fast i varandra

Hon fick en liten febersläng dagarna efter loppet men verkar som vanligt igen nu och jag tränar på och anmäleroch hoppas på att vi kommer med någonstans. Hon har ju svårt att sätta nosen först och behöver vara med därframme direkt för att bjuda till, så det är ju lönlöst att gå ut i B-lopp eller från tillägg i ett comebacklöp.

Då är det bättre att stanna hemma tills hon kommer med på en vettig proposition.

Tänkte först anmäla Parkin till Bergsåker den 11:e men struntade i det. Blev mycket hästar och då han visat vikande form de senaste loppen så bryr jag mig inte om att starta något mer.

Tänkte träna på lite hårdare i vinter och hoppas han mognar till lite till nästa säsong.

Han har ju visat att kapacitet finns men verkar inte vilja utnyttja den riktigt.

Vi får se hur det ser ut framöver våren.

De övriga två är det väl inte mycket att orda om. Hibbitt är snart pensionär på riktigt och Normas framtida äventyr velar jag på om fortfarande. Tanken är väl att hon ska köras igång igen så fort det blir snö. Funkar det inte blir det kanske betäckning i sommar istället.

Avslutar med några ord om rättegångarna mot Åke Svanstedt (grisfösaren) och Robert Bergh (drivningen).

Det är olyckligt för travet som folksport när sånt här saker dras upp i media, eftersom många som läser detta förstår inte riktigt vad som händer inom travvärlden och allt får för stora propotioner.

Som jag ser det så finns det troligen inte särskilt många människor som valt detta som yrke/hobby för att man gillar att plåga djur.

De allra flesta, för att inte säga alla håller på för att man gillar hästarna och om man ser till det ekonomiska utfallet så kan man närmast tänka sig att de som håller på för pengarnas skull slutar nog ganska snart.

Angående Svansted och Bergh så är de ett par av landets mest framgångsrika tränare och kuskar och har de använt ej tillåtna metoder så ska de naturligtvis straffas.

Bergharns drivning har jag ju i och för sig sett på film, och den är ju inte snygg. Men hästen ser inte direkt ut som om den är trött. Den är mer tjurig, så jag tror inte den led någon skada av Bergharns försök att få den att ta i lite mer.

Men helt klar så är det inte tillåtet att köra på det där viset men jag har ändå förståelse för att det kan "brinna" ibland när en helt frisk och kry häst inte vill bruka sig.

Felaktig drivning och "grisfösning" är naturligtvis inte tillåtet enligt ett mycket välreglerat travreglemente och travförbundet har klarat av bestraffningarna av såna här saker på egen hand tidigare, utan att det kopplats ihop med rättegång (där det som i fallet Svanstedt inte finns mycket till "bevis" mer än vittnesmål).

Men jag tycker att bestraffningarna ska ske genom de vanliga kanalerna, det vill säga STC och inte ta upp tid för rättsväsendet då brott som dessa ändå ger oerhört svaga straff.

Å ena sidan ska samhället och inte heller vi aktiva acceptera den här typen av brott mot djuren.

Det är naturligtvis bra att det dras fram i ljuset om det hänt något.

Å andra sidan så har ju samhället redan accepterat att vi "våldför" oss på de allra flesta djurarters natur i och med att vi tämjer dem, tränar och tävlar med dem under någon form av "tvång". Med "tvång" menar jag att vi aldrig säkert kan veta vad de vill och trivs med.

Vi kan bara hoppas och anta att de springer för att det är roligt.

Men ärligt talat så tvivlar även jag faktiskt på det ibland.

Björn