Den bäste går i pension

I övermorgon är det den sista december och året börjar närma sig sitt slut.
Järvsöfaks har lämnat tävlingslivet och kan se fram emot avelsbestyr istället.

Tävlingslivet har även det slutat för vår alldeles egen hjälte. En före detta rikstotovinnaren med en segerprocent på 25.

Det vill säga min bästa häst genom tiderna (och mest troligt så får jag aldrig någon liknade heller).

Allas vår egen Hibbitt räknas som 13-åring vid årsskiftet, och då är det slut på riktigt för han del, även om han inte själv skulle ha något emot att fortsätta.

Utan att överdriva så hade den här hästen kunnat ta steget upp i den riktiga eliten om han inte varit så skör.

På sina första 30 starter vann han nio lopp. Varav ett i rikstoton. Av dessa 30 starter startade han 6 gånger inom V75 i högsta möjliga konkurrens. Och han var alltid spelad till under 10 gånger pengarna.

Hans löpningsrekord är satt som vinnare 14,2/1640 meter voltstart. Och i segerintervjun säger körande Ulf Ohlsson att det fanns mycket sparat.

Den 13 augusti 2003 i ett lunchlopp tog dock sagan slut.

Då hoppade han av travbanan på tre ben efter att gaffelbandet brustit helt och griffelbenen stack rakt ut ur kotan.

Veterinär Catharina Fischerström på ATG-kliniken opererade och klöv gaffelbandet men gav oss inte mycket hopp om en fortsatt tävlingskarriär.


Jag, HIBBITT, kusken Ulf Ohlsson och Stefan Eriksson i vinnarcirkeln

Men med den enorma löp- och träningsglädje som alltid präglat denna underbara tävlingsindivid, så slog han oss alla med häpnad och kom tillbaka i tävlingsform igen.

Men efter kvalloppet så började det häxa igen och under åren som gått sedan dess har han fått blödningar i både böjsenor och gaffelbanden runt om istället.

Trots detta gick han 16,4 automedel i comebacken 2008, bara 7 tiondelar från sitt tidigagre rekord bakom bil, detat trots att han inte startat regelbundet sedan 2003.

Han kunde än, gamlingen. Och även om skadorna förföljt honom så har han alltid läkt ihop och kommit igen.

Och aldrig har han varit gladare än när vi kommit till en travbana.

Han har nästan alltid visat samma inställning som i början av karriären.

I våras var han i bättre slag än på länge och gjorde även tre starter och formen var i kommande när han fick en ny blödning i ett gaffelband och då gav vi slutligen upp.

Och nu är det slut.

Jag vill passa på och tacka Stefan Eriksson och Christine Uppling speciellt, utan er hade det aldrig gått.

Tack än en gång.

Men mest av allt ett stort tack till Hibbitt för alla underbara stunder.

Ett litet missnöje kan jag i denna stund rikta till Bergsåkers hemsida och dess "nyhetsreporter" Henrik Byström, inte för att han missar att denne, vår "hjälte" avslutar sin karriär.

Men att när han (Byström)ändå håller på och radar upp hästar som pensioneras vid årskiftet, och bland annat framhäver en sådan häst som slitaren Boxgi, (inget ont om den) som tjänat 213 000 på 92 starter och aldrig ens startat inom V75. Och samtidigt inte ens nämner Hibbitt som ändå har en segerprocent i närheten av Bellman Töll, då är det för dåligt påläst.

I skamvrån med dig, Byström!