Lite besviken är jag

I onsdags var jag nere på Bergsåker med Parkin. Han fick då sitt första snabbjobb som femåring. Och jag måste säga att lite besviken är jag allt.

Han har ju kännts så fin här hemma de senaste veckorna men nere på Bergsåker var han lika tråkig som vanligt.

Jag fattar inte att en häst med sådan kapacitet ska behöva vara en sån förbannad "trögbock".

Nej, usch och fy.

Nu brukar han ju aldrig vara något lejon i träning på banan, men knappa 22/2140 meter och det nästan under "mordhot" är inte bra.

Han flåsade som vanligt rätt mycket direkt efteråt men det gör han ju alltid en kort stund senare såg han ut som vanligt.

Nu har jag snackat med Henke och han ska testa att köra ett provlopp med honom på onsdag så får vi se om det är mig det beror på att han inte springer eller om det är bara så att han behöver mer jobb i sig..

Han tar dock i så det knakar när jag kör honom här hemma, så jag vet inte riktigt vad jag ska tro.

Vi får väl höra vad han säger innan jag planerar framtiden för "junior".

Prevenue däremot känns bättre igen här hemma och kanske behandlingen har gjort susen för hennes del.

Hon känns betydligt smidigare än tidigare så vi får väl se den 25:e hur formen är.

Själv har jag haft lite ont i en höft några dagar men jag hoppas det ger med sig. Jag har ju ont lite här och var men jag brukar försöka ignorera det så gott det går.

Sedan tidigare är jag ju 11 procentigt invalidiserad i ett knä, och blir jag bara tillräckligt gammal så ville ortopeden byta ut det. sa dom redan för tio år sedan.

Jag var ju långtidssjukskriven några år i början på 2000-talet för just knät.

Men då jag började äta "nyponpulvret" Litozin hösten 2003 förbättrades min status i lederna så pass att jag kunde återgå i jobbet på Ortviken som vanligt 2004.

Sedan dess har det funkat bra i stort sett.

En liten "passus" vad det gäller min dåvarande sjukskrivning var "att inget ont som inte har något gott med sig" eftersom jag under sjukskrivningstiden fick möjligheten att utbilda mig till tidningsreporter.

Jag var även tjänstledig en tid efteråt och jobbade på Dagbladet här i Sundsvall som allmänreporter och även som lokalreporter i Ånge.

Det var en rolig period under några år då jag inte fick så mycket tid över för hästarna.

När jag sedan återgick till fabriken så fick jag mer tid över igen och då jag inte hade lika ont i knät så fungerade det ju bra med "hästeriet".

Jag är därför lite orolig över det här med höften. Jag äter ju fortfarande nyponpulver men det hjälper tydligen inte mot allt

Förhoppningsvis är det bara något tillfälligt.

Men lite störd över det hela det är jag.

Hej