tisdag 21 februari 2012

100 år

Idag är det 100 år sedan min farfar, Sven Persson föddes.

Han dog redan 1988 alltså för 24 år sedan och jag har saknat honom ända sedan dess.

Men det är livets gång.

Idag var jag med blommor på hans grav vid Attmars kyrka och trots att det gått så lång tid blir jag fortfarande tårfylld varje gång jag är där.

Farfar och jag spelade trav tillsammans ända fram till hans död från det att jag var 15-16 år och vi gjorde ett litet system varje vecka.

Det var han som fick mig intresserad av trav.

Han hade aldrig hästar själv, han jobbade i skogen med häst när han var yngre men aldrig med travhästar.

När jag köpte min första häst fick jag halva summan av honom (han delade ut lika mycket till alla barnbarnen) men han var en travspelare i liten skala och lärde mig grunderna i hur man skulle fylla i en kupong.

Han berättade alltid fantastiska historier ibland om trav och hästar.

Han hade diabetes sedan 25-års åldern och blev blind till följd av den sjukdomen när jag bara var en liten parvel.

Farfar var en fantastisk berättare med en stor dos humor och jag önskar att han fått vara med lite längre än de 21 år av mitt liv som han fanns närvarande.

Han hade fortfarande mycket att berätta om.

Vi pratade i telefon varje vecka, ibland flera gånger iveckan och jag var ofta hos farmor och farfar under min uppväxt.

Morsan och farsan bodde inte tillsammans från det att jag var ungefär tre år och farmor och farfar var alltid mån om att inte tappa kontakten med mig.

Farmor såg ofta till att jag kunde åka med henne på bussen från stan och till Norrhassel så att jag kunde stanna någon dag hos dem när det passade, och ibalnd när dom varit med farfar på sjukhuset fick jag åka i Taxin med dom hem. På somrarna var jag alltid hos dem någon vecka...

Jag saknar den tiden ibland men det är tur att man har bra minne.

Det är fina minnen.

Om det är något jag önskar någon så är det att ha en sådan farfar som jag hade. Rolig, rättvis, allmänbildad och fortfarande nyfiken på det mesta vid tiden för sin bortgång.

Farfar var den man kunde vända sig till med alla funderingar.

Han ligger begravd i Attmars tillsammans med farmor Vilma, som gick bort för bara några år sedan. Hon hängde med tills att hon var 93 år och hon gick inte av för hackor hon heller.

Men det är en annan historia.


Farfar och farmors grav.

Över till travet då.

Parkin ska till veterinären i morgon för en uppcheckning innan han ska till Henke i början av mars. Henke tyckte det var lika bra så för han vilel komma igång och starta redan i april så det blir väl så då.

Danskan ska anmälas på fredag. Loppet går sedan den 1 mars på Bergsåker. Hoppas på vettigt läge. Nu är det voltstart och jag tror inte det är lika bra för henne som auto, men det finns så lite lopp så vi testar väl.

Båda hästarna känns i alla fall fina i träningen.

3 kommentarer:

  1. Beklagar, hade en sorgedag jag oxå i går.
    Det går liksom aldrig över, man bara lär sig uthärda saknaden.

    Ville bara meddela att allt är bra med Prevenue och allt känns bra för oss.
    Hur går vi vidare?

    Kram kram

    SvaraRadera
  2. Ja, det är som det är. Livet går vidare.

    Angående Prevenue så följer jag er på din blogg och hon ser riktigt fin ut.

    Jag tänkte att jag skriver över henne på er när hon fått föl 2014. Det blir ju enklast och billigast för alla parter.

    Är ni orolig att jag ska ta tillbaka henne så behöver ni inte vara det, men om det känns bättre för er så kan vi ju skriva ett leasingkontrakt fram till dess och skicka in till Svensk Travsport.

    SvaraRadera
  3. Nä, vi är inte oroliga.
    Tänkte om du ville skriva några papper.
    Tror faktiskt att vi kan lita på varandra..

    Vi kör på så här så länge :D
    O jag hade rätt första gången (för 1,5 år sen), när jag sa att hon skulle bli en perfekt Parelli-häst :P
    Hon är bara för underbar!

    Kram så hörs vi :)

    SvaraRadera