Hästarna tränas på som vanligt.
Både "Danskan" och Parkin går någon form av intervallträning.
Ibland när äldsta dottern Amanda har tid att komma hem och hjälpköra så går dom dessa intervaller tillsammans.
Det ger ytterliggare kvalitet på träningen om man kan köra dem ihop.
Det märks dock skillnad på konditionen och kapaciteten mellan dessa två.
Och det är intressant att se att det skiljer så mycket mellan två hästar som tränar lika.
Och som samtidigt låter så olika när dom tränar.
Parkin låter som ett ånglok. Han pustar och frustar och låter som om han ska dö när han ångar på uppför backarna medan Danskan knappt ger ifrån sig en fnysning.
Man skulle ju kunna förledas att tro att hennes ork och återhämtning är bättre än hans om går efter dessa fakta.
Men så är det inte.
Har varit utan pulsmätare i några år nu, men skaffade en enklare "bygel" häromdagen för att kunna checka av återhämtningen i alla fall.
Det är ju svårt ändå att dra några slutsatser av det hela, men som igår när vi körde exakt samma träning på båda två och körde samtidigt in i stallet.
När vi därefter tog pulsen samtidigt efter träningen så ligger Parkin 15-16 slag under Danskan. Han på ca 55-58 och hon på runt 80-82.
Hans återhämtning är enorm och kanske det är det som är hemligheten bakom att han kan springa så fantastiskt fort och länge.
Enda skillnaden denna gång var att Proud Bee gick med en Grafström-rochard (inte så tung) och "junior" gick med en lättare vagn, en speedcart.
I vanliga fall när jag tränar ensam så använder jag nästan alltid bara rocharden på båda hästarna.
Efter senaste passet (innan detta) då jag körde dem en och en, så låg pulsen på ännu större skillnad: Cirka 30 slag högre på Danskans puls än på Parkins.
Men då "junior" är ute ensam så är han ju "segare" på vägen hem när vi kört färdigt än vad "Danskan" är, så återhämtningen börjar ju tidigare på honom än vad den gör på henne.
Nu gjorde dom ju allting lika, ändå denna skillnad.
Det är fascinerande att se.
Och även om pulsmätning inte är enda lösningen på hur man ska träna hästar på bästa sätt, så är det lite skoj att hålla koll på detta enkla vis.
Och även om en "riktig" pulsmätare som håller koll medan man kör är ett fenomenalt hjälpmedel så är det inte aktuellt för mig.
Jag säger som Akseli Lahtinen sa apropå träning med pulsmätning. Något i stil med "Jag slutade med det för jag vågade knappt träna hästarna som vanligt då pulsen steg så högt på dem och istället så orkade inte hästarna i loppen"
Det är väl risk för något liknande om jag skulle börja kolla pulsen under belastning.
Att jag inte skulle "våga" träna som jag gör.
Nej, full fart och rejält med återhämtning är min melodi.
Det funkar i alla fall hyfsat även om inte framgångarna är så stora, så brukar jag åtminstone förbättra de hästar jag får i min vård.
Det är ju alltid något.
Annars är det väl oftast som man brukar säga: "Det går ju inte att göra en sko av en klack"
Nästa start är planerad till 1 mars för danskan, om hon kan springa på sin nya skoning.
Hennes hovar var i så dåligt skick nu att jag var tvingad att be min gamla hovslagare Janne Falk komma och hjälpa mig att försöka få fason på dem.
igår kväll dök han upp och med sin "hovverkningsapparat" fick han hovarna att se lite bättre ut än vad jag skulle ha lyckats med med en klinga.
Tyvärr så var vi, som jag antog redan i förväg tvingade att verka ner dem rejält för att överhuvudtaget få någonstans att sömma. Och hennes framhovar är nu aningen för korta för att vara optimala, men det är ju några veckor kvar till start så vi får väl se hur det går.
Vi kör på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar