Parkin fin i årsdebuten - Danskan hoppade bort alla chanser

Igår gjorde Parkin sin årsdebut.

Det gick bra.

På en oerhört smetig bana vann han tämligen enkelt med urryckarna kvar i öronen på "bluff-tiden" 22,0/2660 meter.

Nu var det ju en rejäl avslutning på loppet, men att tjäna 50 000 kronor på en sån låg tid är ju sanslöst.

Danskan exempelvis, hoppade ju bort sig totalt i starten i sitt lopp och blev långt efter men kom i mål på tiden 21,3/2140.

Hoppade från startplatsen och ända till mållinjen ungefär och tappade säkert hundra meter på fältet. Gick fort för att komma i fatt sedan men tröttnade förståeligt efter den upphämtningen.
Hon travade även sämre i sista sväng och tappade sista pengarna strax före mål med en längd ungefär.
Vi tar nya tag med henne.

Kändes annars bra en bit efter galoppen, men precis som jag misstänkte passar hon nog bättre med autostart. 5:e spår var i alla fall allldeles för snävt för henne.

Men så länge "junior" hjälper till med försörjningen så deppar jag inte ihop fullständigt av denna miss.

Är allt OK så startar Proud Bee på Östersund den 10:e maj och Parkin på Dannero och V75 den 12:e.

Systern

Det har ju skrivit en hel del om både Parkin och Danskan här i bloggen. Parkin har ju de allra flesta en uppfattning om efter de lopp han gjort i V75 och i andra större sammanhang. När han var yngre var han lovande och lättlärd men inte speciellt intresserad av att springa fort. Han är likadan nu men har lärt sig vad som krävs av honom när det är trav. Det är jag tacksam för, eftersom det varit många roliga stunder ändå. Och lönsamt. Men det hade som sagt varit roligare för mig om han även "tagit i" när jag kört honom och inte bara när han körs av Henke. Jag körde ju in "junior" själv, precis som jag gjorde med den som det här blogginlägget ska handla om, hans ett år yngre syster Norma N. Bell. Norma var från dagen då hon föddes oerhört bångstyrig. Dessutom så var hon handikappad av att hon föddes med tre ben som pekade "åt alla håll". Se bilder här Trots dessa problem så klarade hon av att resa sig upp och dia och fixa allt av sig själv, innan jag hann göra någonting för att hjälpa henne. Under hela föl-tiden var hon mest av allt sugen på att "busa" och hytta åt oss människor så fort vi kom i närheten, även om hon samtidigt var oerhört snäll. När hon senare skulle köras in var hon i det närmaste omöjlig från början. Hon har ett eget humör och är rätt så bestämd och jag var på gränsen till att ge upp. Men rätt som det var, efter att vi bland annat testat "bocksprång á la rodeo" (fast med vagn bakom) och ett besök in i grannens häck, så gav hon sig. Därefter var det aldrig några problem att köra henne. När vi for in till Bergsåker för att köra fort första gången så var det bara att styra och köra hur som helst. Hon brydde sig aldrig om någonting. Och till skillnad från hennes late storebror så ville den här damen springa från dag 1. Och dessutom tävla med de andra hästarna. Att mana på henne behövdes aldrig. Det var i princip bara att smacka en gång sedan sprang hon tills dess att du tog upp henne. En naturbegåvning när hon väl fattade vad det handlade om. Tyvärr så satt sviterna efter födseln kvar och redan under två-årssäsongen fick hon med jämna mellanrum behandlas i sitt högra bakknä som blev överansträngt gång på gång. Men trava det kunde hon. Ett filmklipp på andra eller tredje banjobbet som 2-åring ser ni här Trots få snabbjobb och minimal träning lunkade hon sedan 30 blankt i premieloppet i slutet på juli. Två veckor senare sprang hon med lätthet 25 i ett provlopp. Jag provade att kvala men hon var inte lika bra i travet som i premieloppet, och dessutom stördes hon alldeles efter start av en galopperande konkurrent så att hon i princip blev stillastående innan hon kom iväg igen. Hon var knackig inledningsvis men blev bättre och bättre och efter ett varv lossnade det men trots en 23-repa sista 1000 så missade hon kvalet med några tiondelar. Sedan blev hon halt igen. Provade även att kvala en gång till men då tog hon inte ett travsteg. Vilade och behandlade och tränade på över vintern men på våren som treåring gav jag upp. Hon betäcktes istället och blev dräktig - men födde ett dött hingstföl i fjol. Hon är betäckt igen och i månadsskiftet maj/juni ska hon föla efter Parkins pappa Tap In. Parkins lillasyster 5-åriga Norma N. Bell - är det en ny stjärna i magen mån tro? Norma hade i mitt tycke bättre "skalle" än Parkin. Jag tror att hon kunnat bli en riktigt bra tävlingshäst även hon om hon inte varit så skadad vid födseln. Nu hoppas jag och tror att hon lämnar ett fint föl som överlever och kanske kan ge henne lite upprättelse på travbanan. Ser fölet ut som det ska och hennes storebror fortsätter springa in "deg" så är det inte omöjligt att hon får en riktigt bra partner nästa gång. Blir det något tok även denna fölning så blir det väl ridhäst av henne. Hon är i alla fall en charmig dam som nog får alltför lite uppmärksamhet. På torsdag hoppas jag på en dubbelseger. Nej skämt åsido. En fin slant hoppas jag åtminstone på med båda två. Och så en födelsedagshälsning till min yngsta dotter Matilda som fyller 16-år imorgon. Det är bara att konstatera att tiden går otroligt fort. Lilet blir stor - yngsta dottern Matilda blir 16 år i morgon.

Livstecken

Det är väl bäst att jag skriver några rader, om inte annan som någon sorts "livstecken" från mig även om det inte hänt speciellt mycket. Heter man Björn så ska man kanske ligga lågt på vintern, men nu är det vår och då får man väl hoppas att det händer lite mer framöver. Jag tränar på som vanligt med Danskan här hemma och allt går sin gilla gång. Nytt sedan senast är att hon nu även lyckats slå sig på skenbenet höger bak. Det gjorde hon någon dag förra veckan, också det i hagen. Svullnaden går ner när jag kör och när jag har henne bandagerad, så det är nog ingen större fara det heller. Knäsvullnaden ser likadan ut den med. Ingen skillnad som jag kan upptäcka i alla fall. Hon är oöm när man klämmer och känner på knät och hon springer sina intervaller som vanligt. Knät ser likadant ut såväl före som efter träningspassen. Det ser "förjävligt" ut hela tiden med andra ord. Björnar ligger i ide på vintern. Det kanske går ner någongång. Enligt Henke så är allt bra med Parkin. Han går för fullt där i mellangård och var allt som det skulle i dagens (torsdag) jobb där hemmavid, så skulle han anmälas i morgon till ett lopp i Bollnäs och deras V65-omgång nästa torsdag. Av en ren händelse så är det även till denna travdag jag hittat ett lopp åt Proud Bee så även jag ska anmäla en häst dit. Kan bli spännande att se "junior" årsdebutera. Hoppas bara loppen inte är efter varandra så att jag inte kan se hans lopp. Imorgon efter lunch vet vi spår och motstånd. Hej

Närmar sig start

Nu börjar mina båda "starthästar" närma sig att vara startklara. Igår morse var jag ner på Bergsåker och tittade på när Parkin gick sitt första (och förmodligen enda) banjobb för Henke. Han gick ca 1,22/2140 meter i dödens på Jetliner och i rygg sprang fjolårets kriteriefyra, Fredrik Laday, så det var skapliga sparringpartners han hade. Henrik var nöjd efteråt och vi får se när det blir årsdebut. Kanske denna månad eller eventuellt i början på maj. Idag var jag ner på Bergsåker igen. Denna gång var det Danskan och för henne var det provloppsdags. OM hon inte visade sig vara halt av sitt svullna framknä, vill säga. Efter fem bakvarv och en 300 meters "provstart" i rätvarv så fanns det inget speciellt att anmärka på. Hon var som hon brukar. Hade bakspår i provloppet och det gick väl inte speciellt våldsamt fort i inledningen för oss, så vi hamnade i tredje par invändigt även denna gång. Första varvet så sladdade vi dessutom lite en halvlängd bakom den i ledarryggen eftersom hon är som hon är i kurvorna. 5-600 meter kvar var hon dock bättre på tårna och genom sista sväng flöt det på bra. Den som var först i mål avslutade efter 14 sista 500 och vi satt kloss i rygg på den i vinnarhålet utan lucka i det täta fältet. Så det var fullt godkänt i min bok. Min polare Greggan klockade oss till 21 första varvet och sedan 18 hela sista varvet. Klart godkänt. Pulsen på 78 ca 10-12 minuter efter att vi kommit in i stallet efter provloppet. Jag tror hon i dag, sitt stora knä till trots och vinterskodd, ändå sprang fortare än sitt rekord över 2140 meter voltstart, och det med en hel del sparat som det kändes. Dessutom var hon dövad med både bomull och fast huva. Skulle hon fungerat hundraprocentigt i kurvorna skulle jag definitivt varit helnöjd. Nu är jag bara "nöjd" Men vi får väl se hur det blir med sommarskoning. Eller längre fram när jag testar barfotakörning. Vi fortsätter att sikta fram emot den 26:e april. Kanske båda hästarna startar då. Man vet aldrig?

Stor pokal

Hej igen. Igår kväll var jag på Bergsåkers Hästägareförenings årsmöte. Parkin hade ju blivit utsedd till föreningens vinstrikaste äldre varmblod för 2011, så det vankades även prisutdelning. Och då ville man ju gärna vara på plats och ta emot priset. För utmärkelser är ju roliga att få. Nu var det ju "Junior" som fick den här, men ändå. Priser är man ju inte speciellt van vid att få, definitivt inte i travsammanhang i alla fall och även om jag fått en del utmärkelser genom åren så har det sällan varit frågan om någon pokal, även om man även fått någon sådan är man spelade fotboll. Jag har då aldrig fått en så stor pokal någon gång tidigare. Den här var enorm. Gigantisk pokal och blommor till PARKIN som blev utsedd till vinstrikaste äldre varmblod för 2011 av Bergsåkers Travhästägareförening. Frågan är ju var jag ska ställa den. Den passar ju inte in någonstans direkt i mitt hem ;) Annars är det som vanligt. Körde Danskan i söndags ändå trots svullet knä, bara motion men hon var inte halt, vilket var precis som senast. Svullnaden går dock ner minimalt som det verkar. Ska ut nu och köra henne idag igen så får vi se vad som händer. Tur i oturen är ju underlaget som det egentligen inte går att träna "riktigt" på heller i nuläget även om hon varit helt hundraprocentig. Är allt OK på onsdag nästa vecka så blir det provlopp igen. Har till och med lagt in om en semesterdag för att hinna med detta. "junior" går för fullt nu uppe hos Henke, som nöjer sig med att betrakta honom från en annan träningsvagn under träningspassen. Det är skötaren Hanna Svensson som kör för det mesta. Båda är dock väldigt nöjda som det låter, så kanske det blir årsdebut inom några veckor. Vi hörs