Behandlad

Efter kanonloppet på Solvalla i lördags har Parkin varit till veterinären på ATG-kliniken på Bergsåker. Henke tyckte att han drog ett bakben lite i första värmningen i lördags men under loppet var allt som vanligt förutom att han var lite "entömd". I måndags böjde han honom på hemmaplan och hittade en lite rörelsestörning i höger bak. Och för att vara säkra på att han alltid är så fräsch det går att ha honom så bestämde vi att han skulle kollas upp av veterinären. Veterinär Catharina Fischerström som är Henkes "husveterinär", gick igenom hästen igår och efter hittade hälta i höger bakkota som behandlades med Tuppkam. Framknäna som tidigare varit och är hans stora svaghet var i förvånansvärt bra skick men ändå en aning slitna. PARKIN hade egen hejarklack på Solvalla Foto: Matilda Persson Karensen är på 14 dagar så det blir inget Östersund i alla fall och kanske det är lika bra med tanke på hur bra Mr Picolit var. Nu hade vi ju hittat ett långlopp under fredagen som passat oss ypperligt, men det är ju ingen mening att starta en ofräsch häst. Vi väntar några veckor så att han blir bra först innan vi hittar nya mål. Fölet, som döpts till Parkes efter gamle Wolves-målvakten Phil Parkes. Är ett oerhört roligt föl som har ett alldeles eget humör och är väldigt smart och dessutom är hon lite arg eller kanske man ska kalla det bestämd med sin mor och försöker styra och ställa med henne så liten hon är. Hon tar på sig grimma två gånger om dagen och klarar av att bli ledd med ett så kallat "rump-rep" så hon är väldigt läraktig. Med lite bekymmer går det även att ta upp alla hovarna. Ska bli skoj att se vad hon utvecklas till. Helt klart så är Tap In-avkommorna de absolut smartaste och roligaste föl jag haft att göra med. Danskan Proud Bee är igång på riktigt igen i träningen efter behandlingen. Går allt som det är tänkt provar vi att starta den 13:e juni på Hagmyren. Svårt att sia om formen men vi kan ju inte bara vara hemma i stallet heller.

Miljonären

Ja vad ska man säga och tycka? Det är oerhört svårt att ta in att jag har fött upp och äger en häst som sprungit in en miljon kronor. Det är väl inte så där ofattbart mycket pengar i sig kanske. Men en riktig milstolpe är det i alla fall. För mig är det ändå sanslöst och något jag kanske innerst inne trott och hoppats på att ska hända någon gång. Samtidigt har jag förstått att detta skulle vara i det närmaste omöjlig, med tanke på de resurser som jag haft till förfogande inom travet. Men resultatet har aldrig varit huvudsaken. Jag har hållit på för att jag tycker det är så förbannat roligt. Jag är ju en "asfaltsunge" utan några rötter i travmyllan. Jag har aldrig haft några "pengar" att lägga på det här, utan fått börja med i princip ingenting, mer än en tro på att det någonstans ändå skulle fungera. Jag har läst på och funderat och hela tiden haft turen att de hästar jag fött upp "för eget bruk" med små medel, blivit skapliga om inte riktiga topphästar. Målsättningen har varit att skapa hästar som jag kunnat köra lopp med. Den målsättningen har ju ofta fallerat då de flesta hästar jag fött upp trivts bättre i loppen med andra kuskar än mig. Tvärtemot vad de hästar jag köpt brukar göra. De tidigare uppfödningarna jag fött upp har sprungit någolunda utan att vara några större stjärnämnen (med undantag för underbare Hibbitt då) men gått betydligt bättre än vad hästar med deras "stam" normalt sett skulle kunna göra. När jag köpte Parkins mamma La Bigi och betäckte henne med Tap In var det den "dyraste" betäckning jag givit mig in på. Han kostade då 1 500 kronor vid bokning och sedan 12 500 kronor vid levande föl, plus moms. Mina tidgare betäckningar har varit med hingstar som kostat runt 5 000 kronor, så det var ett stort steg. Jag har haft som målsättning att få in mina uppfödningar på hingstarnas "tio bästa lista" och det har jag nästan lyckats med. En omöjlighet trodde jag med Parkin men han är redan uppe på 15:e plats så vad vet man. Igår sprang denna underbara "lågbudget häst" in 110 000 kronor till och passerade miljonen i insprungna pengar. Helt fantastiskt. Lika fantastiskt är tiden han gick. 12,4 över medeldistans och som min sommarjobbarkompis "Strappa" ringde och sa efter loppet: "Nu har du fött upp en häst som gått snabbare än Zoogin över medeldistans" Även om det var en annan era Zoogin sprang så är Det stort för mig det med :) Den nyblivne miljonären PARKIN i duschen på Solvalla efter andraplatsen i Bronsfinalen. Foto: Matilda Persson

Linslusen

Denna vecka har det varit "mediahype" igen. Parkin lottades ju till ett uselt spår i finalen på lördag, men intresset för hästen och oss runt omkring är tydligen högt för senaste tiden har jag varit en riktig "linslus". Många artiklar både här och där om hästen och Henke . För ett par veckor sedan var det en artikel i Sundsvall Nyheter om mig och hästarna och i denna veckas nummer av V75-guiden fanns det en artikel som koncentrerade sig på mig och "junior". En artikel som jag tycker var synnerligen bra och sanningsenlig till hundra procent. Och så idag då kom det ut ett Web-TV inslag där Bergsåkers Börje Andersson intervjuade först Henke och sedan besökte han mig här hemma. Om någon är intresserad så finns de intervjuerna HÄR Fölet mår fortfarande bra och skuttar omkring. Hon är väldigt bestämd av sig så det blir intressant att se hur hon blir framöver.

Med i matchen

Vid ca 23.10 igår kväll så vände allt. Och nu är fölet med i matchen igen. Det var slitigt och kämpigt, men till slut så lyckades hon "hitta rätt". Det blev en lång dag med mycket kämpande med mjölkning (Stort tack Erik Remnehag, mästermjölkare), och många fruktlösa försök att få lilla Parkes att finna på mamma Normas spenar, men till slut så gick det vägen. På slutet var det nära att jag gav upp. Mjölkstockning på Norma som till sist började ledsna på mina mjölkningsförsök och började vifta på svansen och hoppa undan av smärta. Distriktsveterinären var utkallad med plasma och något muskelavslappnande för att få mjölkstockningen att släppa. Och jag stod där med endast en och en halv deciliter mjölk kvar att ge. Då när läget var som sämst så hittade hon plötsligt rätt och började dia. Det var härligt att höra det speciella "kluckljudet" som uppstår när ett föl dricker mjölk ut sin mor. Det var fem år sedan man hörde det ljudet här i stallet, då var det Norma som föddes. Det var hur som helst en härlig känsla. Jag ringde distrikstveterinären som bara hade ett par mil kvar, så han tyckte det var lika bra att komma ändå när han åkt så långt. Han inspekterade fölet och tyckte det såg bra ut. Han gav Norma en muskelavslappnade spruta i halsen, sedan var det klart. Någon plasma behövdes inte. Sedan har det gått av sig själv. NORMA och fölet PARKES traskar omkring ute i hagen. FOTO: Maja Westling © Nu hoppas jag hon fortsätter äta och växa till sig. Annar så är det ett riktigt praktexemplar till travföl exteriört. Också över till annat. Parkin och Henke ska ju ut i Bronsfinalen på lördag under Solvallas "Elitloppsmeeting". Tyvärr så blev det ett synnerligen tråkigt spår. Ett så kallat "Norrlandspår" längst ut på vingen, så det är väldigt chansartat. Min förhoppning är att det löser sig och att han kan få bli sämst tvåa för då har han tjänat över en miljon kronor. Helt fantastiskt i såna fall. Viktigast är dock att han överlever utan skador, för det brukar vara en riktig "mördar-helg" för hästarna. Tiderna blir oftast vindsnabba och slitaget är hårt på dem. För övrigt så ska ni kolla in www.bergsaker.com och Börje Anderssons intervjuer senare i veckan. Henke, Parkin och undertecknad dyker nog upp där i ett litet tv-reportage...

Fölet vägrar dia mamma

Imorse låg det ett torrt litet stoföl i halmen inne hos Norma när jag kom ner dit vid kvart i sju. Fölet var nog född under sennatten eftersom de var torra båda två. Klockan 8 hade hon inte ens provat att äta eller hittat rätt ställe så då for jag ock köpte en nappflaska, eftersom det brukar vara viktigt att de får i sig råmjölken så de orkar med sig. Norma har varit snäll och gjort allt hon kunnat för att fölet skall kunna dia, men icke. Det här fölet gör allt rätt utom att ta tag i spenarna. Hon har "skitit" ut träckbollarna och hon kliver både upp och lägger sig ner utan några större problem, men äta från Mamma det vägrar hon. Vi har provat allt som rimligen går att göra, men hon bara rycker undan huvudet när hon får en spene i närheten av munnen. Flaskan däremot funkar bra och även om hon äter ur den mellan och bredvid "tissarna" på mamma så vill det sig INTE. NORMA och det fölet som vägrar att dia mamma FOTO: Amanda Persson © Jag är ute och mjölkar Norma och sedan matar jag fölet varje timme. Ibland tror jag hon ska ta tag i en spene men det går inte än. Veterinärerna sägera tt det är bara att fortsätta med flaska, precis som dom på Överby stuteri. Så i natt blir det stallvak. Det är ett väldigt snyggt och rättställt föl så det vore ju tråkigt om vi inte klarar henne. Men vi kämpar.

Vad ska man säga?

Det är en underlig värld vi lever i. Helt plötsligt så står man där och tittar på när ens egen häst bara sopar banan med konkurrenterna. Och det i V75. När superlativerna haglar i tv-rutan. Känns det overkligt. Det är svårt att fatta att det är samma lille pålle som när han bara var några dagar gammal studsade omkring i hagen här hemma med en frottehanduk på ryggen för att han blivit genomblöt när det hällregnade. Att det är samma lille krabat som var så ovän med sina täcken att han alltid drog av sig dom över huvudet, och att han en gång krånglade till det rejält så att täcket fastnade över huvudet på honom och han snurrade runt omkring som om han var drogad inne i sin box, innan jag kom in i stallet och fick av honom täcket. Att det är samma lilla häst som bara några månader gammal var så "mamm-sjuk" (och spänstig) att han försökte hoppa ut ur boxen (ca 1,60 högt), fastnade på boxdörren men ändå ramlade ut i stallgången där jag stod och verkade hovarna på hans mamma. Att det är samma häst som efter några gångers tömkörning fattade i princip allting och att det är samma lilla häst som när man kör honom kan stanna och stå still hur länge som helst när man träffar någon att prata med efter vägen. Att det är samma lilla häst som det tar minst en kvart att köra skritt med en kilometer för att han går fot om fot. Svårast av allt är att fatta att jag själv fått sitta och "knacka på honom" i flera år för att få honom att ta i, i alla fall lite när vi varit ute på travbanorna med ganska mediokert resultat. PARKIN brisar undan i Bronsdivisionsförsöket på Dannero i lördags. FOTO: Skärmdump ATG-live Hos Henke har han lärt sig vad det handlar om. Och nu är han verkligen en riktig travhäst. Och en verkligt bra sådan. Med lite tur och om han får vara frisk har han snart tjänat en miljon. Otroligt. Och jag är så glad över att han är min. Och ärligt talat hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle ens komma i närheten av en sån här häst. Men tydligen är det som i Triss-reklamen. Plötsligt händer det. Och kan det hända mig så kan det hända DIG! Kämpa på därute!

Parkin mot V75 och Proud Bee ut på lunchtrav

Det har gått några dagar och Parkin verkar inte ha lidit några speciella kval efter årsdebuten och enligt planen väntar nu V75 nästa lördag på Dannero. Kan bli intressant att se hur han klarar sig mot en sån som Per Lennartssons segermaskin Belgrado, som enligt ryktet också ska ut i Bronsdivisionen på Dannero. Spännande i alla fall. Spårlottning på söndag kväll. Danskan Proud Bee har tränat på efter "galoppmissödet" på Bollnäs och känns som vanligt, lite seg men stark. Har anmälts lite tufft till ett lopp torsdag nästa vecka på Östersund. Loppet är ett lopp med så kallad "spårtrappa", vilket innebär att den häst som tjänat minst pengar får spår ett och den med näst minst pengar får spår två och så vidare. Loppet är för hästar mellan 20 000 och 60 000 och vi har fått spår ett och loppet går med autostart. Och om man går efter hur hon öppnade i vintras bakom bilen på Östersund, så borde hon ha stor chans att kunna behålla ledningen. Sedan så är det kanske ett 500 meter för långt lopp för att hon ska kunna vinna, men en fin slant hoppas jag allt på. Loppet går i TV4 Sports lunchsändningar som börjar 12.30. Norma har bara drygt tre veckor kvar innan "nedsläpp" så det är lite spännande och jag hoppas verkligen att både föl och moder klarar av det den här gången. Fölet som kommer har ju Parkins pappa Tap In som far. Och då Norma och Parkin har samma mamma i La Bigi så blir han ju såväl "bror" som morbror till fölet. Ganska nära släkt med andra ord, och det hoppas jag är en stor fördel framöver...