Fortsatt färd på den inslagna vägen

Jag trodde väl att det skulle räcka med att Bonden blev halt. Men ska det vara så ska det tydligen vara en jäkla massa skit innan det vänder. I onsdags var det Parkes tur att bli halt. Vi hade kört färdigt intercvallerna och hon hade känt ungefär som vanligt och höll på att träcka ner i lågt jogging-tempo, när hon omotiverat började galoppera istället för att trava på visa ställen. När vi kom hem såg jag anledningen direkt när jag selade av. En svullnad modell större under det högra framknät. Hon ömmade dessutom för tryck med senan i viloläge, vilket aldrig är ett bra tecken. Parkes har fått en svullnad på en sena. Foto: Björn Persson © Nu vet jag inte om hon hade den innan eller om hon fick den under träningspasset. Jag upptäckte den i alla fall inte när jag selade på henne och då kollar jag alltid benen, så troligen kom den under träningspasset. Jag vet ännu inte om det är en blödning i en sena eller om det är ett slagskada på senan, vilket är att föredra. Blödningar i senor är ren skit och det brukar sällan bli riktigt bra när de läker ihop. Jag kylde lite och sedan på med ett gipsbandage. Veterinären Gunnar var på utflykt till Eskilstuna och tittade på Avelshingstar så han kunde inte komma förrän till veckan. Vi får väl se när han kollat benet med ultraljud. Veterinärräkningen stiger med hastigehten av ett skenande tåg. Men det är ju som det är det. Det är bara att betala och hoppas på att det vänder snart. För vänder det gör det alltid. Bonden däremot var ohalt när Gunnar kom för att kolla honom igen i måndags. Vi vet ännu inte vad som orsakade hältan, och det är ju ett orosmoln det också. Det kan ju komma tillbaka om man inte vet vad som är felet. Nu har jag kört honom två gånger och han är ju omöjlig att jogga med så det fick bli några intervaller idag. Och det syndes inte något. Intressant att se hur det ser ut imorgon dock. Fungerar allt som det ska kan det bli start på Bergsåker om 14 dagar. Jag själv har även jag varit ute på äventyr. Körde på ett rådjur i måndagsmorse när jag skulle iväg och hämta hö i Kovland. Oturligt nog så fick jag kast på transporten när jag bromsade och jag "agerade sedan flipperkula" mellan vägräckena innan handsken på finkan gick, av när den vek sig som en fällkniv varpå transporten for åt ett håll och jag åt ett annat. Det tog stopp mot vägräcket med en rejäl smäll. Jag kunde ändå köra undan bilen (Volvo är bra såna här gånger!) Men var tvingad att sparka upp dörren för att komma ut. Medan jag tittade på förödelsen samtidigt som jag kontaktade polisen för att de skulle ta rätt på rådjuret, passerade ett antal långtradare. Jag kan ju konstatera att jag inte bara har otur. För det var ju tur att det inte kom någon långtradare medan jag for runt mellan vägräckena. Då hade jag varit dödens lammunge. Bilen blev lite krockskadad med inte värre än att det gick att köra därifrån. Foto: Björn Persson © En mystisk slump är att det här är den andra bilen i livet jag köpt i Sollefteå. Den förra för ca 20 år sedan. Båda har jag krockat inom loppet av två veckor från inköpet. Dessutom de enda bilar jag krockat. Tror inte det blir någon fler bil från Sollefteå! Hästfinkan hade jag helfördäkrad så den står på verkstad för att få ett omdöme, medan bilen rullar vidare då den bara var halvförsäkrad. Tur den går i alla fall! Det blir en hel del merkostnader just nu som det verkar. Då är det tur att Parkin fortsätter att leverera för att hjälpa upp ekonomin. Fjärdeplaten i Berlin i söndags innebar ca 22 000 på hans konto och 30 procent av det på mitt känns ju bra just nu. Nästa start låter det som om blir i Bordeaux den 12:e november. Men det vet man inte. Det kan ändras mycket än! På återhörande!