Parkin tillbaka i Sverige och Forsgren underhöll

Det blir inte så många uppdateringar här på sidan eftersom det inte händer speciellt mycket. Dessutom håller jag på att skriva på min andra deckare. Jag har väl ungefär 50 sidor kvar på den skulle jag tro, det har gått bättre än jag trott att skriva, hittills i alla fall. Den kommer troligen inte ut förrän till våren oavsett om jag blir klar tidigare. Parkin är tillbaka i Sverige igen. Eftersom han var så genomusel i Bordeaux, trots ett skapligt lopp, även om avancemanget till ledningen varvet från mål kanske var optimistiskt i överkant. (Att han skulle prestera dåligt hade jag på känn med tanke på hur han numer uppträder på längre distanser och då han dessutom alltid tidigare "slutat" springa på hösten (kanske de som har gott minne kommer ihåg att han alltid gjort så), beslutade Sofia Aronsson att det var bättre att ta honom till Sverige. Tanken är att hon ska tävla med honom nere runt Axevalla i vinter och sedan eventuellt fara söderut igen närmare våren, det var i alla fall så det låter i nuläget. Hon vet om att hon får bryta kontraktet när hon vill och jag skulle kunna tänka mig att hon även gör så efter några starter med liknande resultat som det i Bordeaux. Jag hoppas naturligtvis på att han springer som ett skållat troll där nere i södra sverige, även om jag har svårt att tro på det. Det har ändå varit ett trevligt och roligt upplägg det här senaste året. Inte så många vanliga knegare som lyckats föda upp och äga en häst som vunnit i alla klasser på V75 här i Sverige utom i Guldivisionen, och dessutom tävlat i Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern och även vunnit lopp i de tre sista länderna (Även om han blev diskad för trängning i Ungern). Det har varit kul och även om det närmar sig slutet nu och det går dåligt för mig och mina hästar överlag så har jag inte gett upp hoppet om att plocka fram ännu en kanon. Har man inte hoppet så kan man lika gärna lägga ner. Och det tänker jag inte även om det känns som om uppförsbacken är hög just nu. Bonden tränas för fullt efter hältan och går maximalt antal intervaller igen sedan förra veckan. Känns lika stollig som vanligt så det blir väl start så fort vi hittar lämpligt lopp och jag får låna en hästtransport och kanske en bil, för det går segt att få besked om min egen finka efter mötet med rådjuret för en knapp månad sedan och jag får väl inte min Dacia Duster förrän i januari. På tvååriga Parkes ser och känns senan allt bättre på. Nästan ingen ifyllnad längre ens på morgonen när hon stått inne. Väntar dock vidare på att jag ska kunan börja köra henne igen. Hon ser väldigt fin ut i kroppen i alla fall så jag hoppas hon håller ihop framöver. Lilla Daley har fått sitt hästpass och finns nu även på www.travsport.se men ännu inte på min träningslista. Hon har sett fin ut länge men jag är lite orolig över att hon alltmer börjar se ut som Charlie Chaplin i framstället. Det är hovarna som ser ut att vrida sig lite utåt, så det lär ju behövas ordentliga knäkappor den dagen det är dags, även om jag gör vad jag kan för att åtgärda det hela med raspen. Inte helt idealiskt alltså. Min gamle kämpe Hibbitt hade samma problem, men han sprang ju ändå som en dröm tills dess att han pajade i ett gaffelband, men den skadan hade inget med framstället att göra, så vi får väl se vad som händer. Fölmärren Norma är dock lite brydd över vad som händer. Hon har fått byta box för första gången i sitt liv nu när jag skiljt av henne och fölet på nätterna. Hon fick ju bo kvar i fölboxen när jag sålde hennes och "Juniors" morsa La Bigi till Finland. Och nu är hon inte riktig säker på varken var hon ska äta eller skita. Jag flyttade på henne eftersom det är ju hon som får lämna för platsbrist om/när Parkin kommer hem och för att Daley skulel känna sig bättre i den box hon fötts i när de skiljdes åt. Jag hoppas på att jag får ge Norma en fin sista betessomma, men kommer Parkin hem akut, kan jag tvingas fatta det här beslutet fort nog då jag inte har mer än fyra boxplatser. Tråkigt och ledsamt men jag vill inte skänka bort eller sälja henne, för hon är så sliten i kroppen och vintrarna är inte snälla mot henne så det vore grymt att tvinga ur henne fler föl och hon tål ju inte att tränas. Jag tror hon mår bäst här eller ingenstans. Vi får se vad som händer. Lennart Forsgren underhöll på Bergsåker under tisdagskvällen. Foto: Björn Persson © Var även på Bergsåker med sambon och lyssnade på Lennart "Kusken" Forsgren och det var en trevlig stund i regi av intresseföreningarna på Bergsåker. Forsgren är en rolig prick, men till skillnad från några av de andra kuskarna och tränarna som besökt banan vid liknande tillfällen och pratat så lärde man sig ingenting av Forsgren, vilket nog inte var meningen heller. Däremot så har ju Forsgren mer humor och det var ju väldigt roligt att lyssna på alla anekdoter från ett långt liv i toppskiktet. För övrigt så började Forsgren sin bana genom att springa hos en tränare i Gävle som hette Eivin Höglund. Denne Höglund var faktiskt från Matfors ursprungligen och ägde det hus på vänster sida av E14 och som det bara är ruiner kvar av och som ligger vid första infarten österifrån in mot Vattjom. Att det huset tillhörde Höglund berättade en gång Bengt Sandin för mig. Lite rolig kuriosa som kanske inte många vet idag. Vi hörs!