Tung bana och stress inget för oss

I tisdags var jag och Parkes till Östersund. Och det mesta blev fel. Besvärligt underlag och mycket farthinder på vägen upp. När vi väl kom fram blev det lite stressigt och då sedan travbanan bjöd på uruselt underlag så blev det första nollan i den trettonde starten. Inte mycket att säga om. Vi hamnade bra till i andra par ytter direkt i första sväng. Efter ett varv tröttnade den i dödens och kom ner på innerspår och lämnade oss utan rygg, var det bara att köra framåt. Jag såg en lucka mellan ledaren och den som var tvåa som jag försökte ta mig till utan och lyckas, varpå hästen tröttnade totalt och hon höll knappt styrfart sista femhundringen. Men jag tror det var den tunga banan och delvis löpningsförloppet som ställde till det för oss. Nya tag nästa torsdag på Hagmyren. Här hemma tränar Parkin för fullt igen. Känns bra och troligen provar vi från dubbla tillägg i ett comeback-lopp på Bergsåker den 7:e april. Jag har inga förhoppningar på honom ännu, men jag är lite less på att åka iväg och samla "nollor" och då kan jag lika gärna göra det på Bergsåker där det är nära hem. Här hemma har inkörningen av Willie Carr börjat. Går förvånansvärt bra.  Klok och fin hittills. Janne Falk har hjälpt mig några gånger och det har gått riktigt bra. Willie Carr har påbörjat sin inkörning. Foto: Anette Svanberg © Daley körs också hon. Blödningen i böjsenan ser ut att dra ihop sig, men det går rätt sakta. Hon börjar bli lite otålig och jag med. På lördag gör även Quantum Bond debut för sin nya ägare Anna-Lena Forsberg på Dannero i ett montélopp. Ska bli spännande att se. Glad Påsk på er förresten. Själv ska jag arbeta hela helgen... Avslutar med den tråkiga nyheten att Europas bäste fotbollsspelare och kanske tränare genom tiderna, Johan Cruyff avlidit idag. Må han vila i frid.

Elström

Förra veckan hade jag mest problem med att få Willie Carr att stanna kvar inne i hagen. Han tyckte väl att strömmen var för dålig och gick bara igenom tråden när han ledsnade på att vara inne i hagen. Han fick därför gå i "hingsthagen" som inte är större än kanske 12x25 meter och gjord av svetsade rör. Lite tråkigt för en vilken häst som helst, och kanske speciellt en pigg unghäst. Då fick jag ett samtal av Patric Svensson som läst om mitt problem och tipsade mig om en variant av "franskt elband" där man bara drog en separat tråd kopplad till aggregatets jorduttag ca 5-10 centimeter under den övre eltråden. Effekten när hästen tryckte sig mot båda trådarna samtidigt skulle vara mer än nog för att få honom att avhålla sig från vidare utbrytningsförsök, trodde han. Sagt och gjort jag var och köpte lite mer elstråd, kopplade ihop det hela längst den sida där hästen brutit sig ut tidigare. Och en sak är säker. Och det är att jag tror att det funkade alldeles utmärkt. Hästen hade tydligen redan testat när jag gick ner för att kolla på tisdag eftermiddag. Och resultatet blev över förväntan. Själv stod han mitt i hagen och såg sur ut. Efter en liten inspektionstur i hagen kunde jag se att övertråden och jordtråden redan hade blivit avslitna. Övertråden hängde två meter upp i luften i en trädtopp, så tydligen hade Wille fastnat på något vis och fått sig en riktig stjärnsmäll och ryckt av trådarna för att komma därifrån. Det tog nog mer än ordentligt skulle jag tro. Åtminstone antar jag det då han troligen också stod i några centimeter vatten som smält och gjort ett litet dike längst med där han provat att gå ut. Jag tror att den kombinationen påverkade strömmen bra nog. Efter det har det gått fyra dagar och hagen är fortafrande hel och hästen har hållit sig kvar i hagen. Mycket till Parkins glädje då ha nu får ha sällskap igen. Förhoppningsvis räcker det så. Vi har även varit ute på en tömkörningstur. Nyblivne avtalspensionären Janne Falk var här och hjälpte mig. Först hjälptes vi åt med hovarna, som nu ser riktigt skapligt ut, även om hästen är extremt besvärlig. Därefter på med sele och huvudlag och så gick vi en sväng. Gick rätt bra även om det lever en liten djävul i den här "rödfräsen". Provar att tömköra lite imorgon också. Bra att få hjälp några gånger innan jag testar själv. Det brukar räcka med ett par tre gånger så att de fattar vad som gäller. Parkes och Parkin var jag ute med idag. Båda känns i hyfsat skick. Parkes startar i Lunch-V4:an på Östersund på tisdag. Lite tråkigt läge med 5:e spår på 20 meters tillägg. Men lång distans och överkomligt motstånd gör ändå att det känns värt att åka. Parkin har lite att ta igen efter dubbla kortisonsprutor och motionskörning en längre tid. Är i valet och kvalet om jag verkligen ska orka fara till Umeå den 8:e. kanke blir dubbla tillägg i ett P21 på Bergsåker istället dagen innan bara för att se hur han beter sig. Daley får en tur i morgon och nu har mer än halva konvalescenstiden gått och senan ser bättre ut vid en okulär besiktning. Återbesök i början av maj.

Parkes bra

Precis som jag hoppades så var Parkes riktigt bra igår på Bergsåker. 2:a på 18,3/2140 meter Tyvärr tappade vi vinsten som vi hade på gaffeln då hon bröt ut några spår mitt på upploppet. När jag väl fick ordning på henne så hade vi tappat de meter som vi inte hade råd med. Ändå fick vi bara stryk med nosen, så hon spurtade storstilat. Anledningen till utbrytningen kan ha varit att parerstången på bettet kan ha fastnat i spärrgrimman. Jag får ta på mig det eftersom jag glömt att dra åt spärrgrimman och kom på det när jag åkte ut till defileringen. Jag bad en tjej vid räcket hjälpa mig, men hon kunde inte spänna åt det riktigt så hårt som det skulle ha varit, då hästen bråkade lite, så det kan ha varit den detaljen som ställde till det. Hon var riktigt bra ändå. Även om det är surt att förlora med så lite. framförallt då jag inte vinner så många lopp - ännu - ska jag tillägga ;) Parkes är nära att hinna dit. Foto: ATG-skärmdump © Hon avslutade 13,7/500 efter ett lopp i rygg på ledaren, som kört lite väl sakta för vår del det första varvet (runt 22 första varvet och dessutom ett halvt spår utanför bangränsen), så det var lite svårt att växla tempo när ahn provade att rycka undan, men Parkes gick riktigt bra över upploppet, ivrigt påhejad av mig, dock ingen spödrivning, men det ser väl lite yvigt ut. Inga böter dock. Nu siktar vi på ett långlopp med tillägg nästa tisdag på Östersund. Parkin får börja jogga nu och vi tränar på. Årsdebut någon gång i april om det stämmer för oss. Vi åker inga längre sträckor med den hä herren förrän han visar lite av sin forna gnista. Daley fortsätter skritta men hon gör några ryck då och då i hagen. Hoppas det inte skadar henne. Willie Carr ser oskyldig och snäll ut men är ju en handfull att hålla på med så liten han är. Vi får väl hoppas han bättrar sig. Just nu är han nästan värre än utbrytarkungen Harry Houdini. Antingen är strömmen är för dålig eller så har han för tjock päls, för hur än mycket jag lagar hagar så tar han sig ut ändå. Nu får han vara i rörhagen några dagar så jag - förhoppningsvis - vet var han är... Parkin tycker det är tråkigt att vara ensam, men till veckan får väl de två herrarna gå häruppe och damerna där nere. Jag hoppas det funkar i alla fall. Angående Valideringen jag håller på med så har jag fått godkänt i alla fem inlämningsuppgifter. Kul. Nu återstår "bara" Examinationsuppgiften den 4 Maj på Hästsportens hus i Stockholm den 4:e maj. Kul! På återhörade. Och som vanligt får ni gärna skriva någo rad så jag vet att någon läser bloggen

Nya anmälningar

Förra veckan begick Parkes årsdebut. Hon får godkänd för den insatsen som 7:a på 18,3/2640 meter efter ett defensivt lopp med en offensiv avslutning. Hon gick 17 sista varvev varva de sista 4-500 metrarna i tredje och fjärdespår. Går inte att begära mer. Hon var bättre i hanteringen före än på hemmaplan, men ändå besvärlig och bökig. Nu är det anmälan i morgon fredag till nästa torsdag då vi provar i en breddloppsomgång på Bergsåker. Då hoppas jag på bättre utdelning. Tack till Erik Remnehag som tog hand om markservicen efter det loppet då jag körde en häst i loppen efter också.  Där blev jag 4:a med Somekindofmonster efter ett perfekt kört lopp. När luckan kom straxt före mål hade hästen dock inte så mycket sparat, men vi var ändå på linje med trean så det var rätt nära en "plats" i alla fall. Det var en trevlig häst att köra så det var en rolig upplevelse. Parkin var på återbesök idag hos PH-vet och fick som planerat en ny omgång kortison i framkotorna. Nu blir det lugnt de närmaste fjorton dagarna edan ska han kunna tränas för fullt. Årsdebuten planeras till den 7 april i något så "osexigt" som med tillägg i ett comeback-lopp. .. Skandallöst dåligt med lopp i hans klass som passar de dagar jag är ledig. Jag vill ju inte direkt åka till Solvalla med honom som han varit de senaste säsongerna. Daley kör jag motion med och hon känns som om hon brukar, svullnaden runt senan har börjat minska, så jag hoppas den är under full läkning. Det tar dock lång tid. Willie Carr är ju svår att bedöma statusen på. Häromdagen var han tjock på utsidan av ett bakben men visar ingen riktig hälta. Verkar skaplig annars och i morse fick hanpröva sele och huvudlag. Han gillade väl det inte riktigt, men på det stora hela fungerade det bra att sätta dit grejerna. Vi fortsätter med det några dagar till innan vi ger oss på någon tömkörning, men det blir nog snart det med. Även om han ser ut som han gör verkar han ju ha bra spänst i de där vingelbena, med tanke på att han inte hade några problem med att hoppa ur rörhagen. Willie Carr är inte så imponerad av att ha på sig en sele. Foto: Björn Persson © För övrigt är det imorgon precis 28 år sedan min farfar Sven dog. Det är ingen överdrift att tiden går fort. Men så länge minnena finns kvar är han lika levande för mig ändå. Det känns som det var igår jag kramade om honom på sjukhuset några dagar innan och lämnade honom för vad som var sista gången. Själv gjorde jag lumpen i Östersund men skolkade, och skyllde på att jag missade bussen på söndagskvällen så jag kunde åka upp på sjukhuset och hälsa på honom på måndagen innan jag åkte. Vilket jag fortfarande är glad för. Människor man tycker om är alltid mer värda än att passa tider och att arbeta. Kom ihåg det ni där ute.