Nya anmälningar

Förra veckan begick Parkes årsdebut. Hon får godkänd för den insatsen som 7:a på 18,3/2640 meter efter ett defensivt lopp med en offensiv avslutning. Hon gick 17 sista varvev varva de sista 4-500 metrarna i tredje och fjärdespår. Går inte att begära mer. Hon var bättre i hanteringen före än på hemmaplan, men ändå besvärlig och bökig. Nu är det anmälan i morgon fredag till nästa torsdag då vi provar i en breddloppsomgång på Bergsåker. Då hoppas jag på bättre utdelning. Tack till Erik Remnehag som tog hand om markservicen efter det loppet då jag körde en häst i loppen efter också.  Där blev jag 4:a med Somekindofmonster efter ett perfekt kört lopp. När luckan kom straxt före mål hade hästen dock inte så mycket sparat, men vi var ändå på linje med trean så det var rätt nära en "plats" i alla fall. Det var en trevlig häst att köra så det var en rolig upplevelse. Parkin var på återbesök idag hos PH-vet och fick som planerat en ny omgång kortison i framkotorna. Nu blir det lugnt de närmaste fjorton dagarna edan ska han kunna tränas för fullt. Årsdebuten planeras till den 7 april i något så "osexigt" som med tillägg i ett comeback-lopp. .. Skandallöst dåligt med lopp i hans klass som passar de dagar jag är ledig. Jag vill ju inte direkt åka till Solvalla med honom som han varit de senaste säsongerna. Daley kör jag motion med och hon känns som om hon brukar, svullnaden runt senan har börjat minska, så jag hoppas den är under full läkning. Det tar dock lång tid. Willie Carr är ju svår att bedöma statusen på. Häromdagen var han tjock på utsidan av ett bakben men visar ingen riktig hälta. Verkar skaplig annars och i morse fick hanpröva sele och huvudlag. Han gillade väl det inte riktigt, men på det stora hela fungerade det bra att sätta dit grejerna. Vi fortsätter med det några dagar till innan vi ger oss på någon tömkörning, men det blir nog snart det med. Även om han ser ut som han gör verkar han ju ha bra spänst i de där vingelbena, med tanke på att han inte hade några problem med att hoppa ur rörhagen. Willie Carr är inte så imponerad av att ha på sig en sele. Foto: Björn Persson © För övrigt är det imorgon precis 28 år sedan min farfar Sven dog. Det är ingen överdrift att tiden går fort. Men så länge minnena finns kvar är han lika levande för mig ändå. Det känns som det var igår jag kramade om honom på sjukhuset några dagar innan och lämnade honom för vad som var sista gången. Själv gjorde jag lumpen i Östersund men skolkade, och skyllde på att jag missade bussen på söndagskvällen så jag kunde åka upp på sjukhuset och hälsa på honom på måndagen innan jag åkte. Vilket jag fortfarande är glad för. Människor man tycker om är alltid mer värda än att passa tider och att arbeta. Kom ihåg det ni där ute.