Börjar bli tuffare nu

Travet rullar på och i och med vårens intåg så blir det också tuffare på travbanorna. Hästarna springer snabbare och bättre. Vi med "vanliga" hästar får det svårare att få det att gå ihop och dessutom svårt att komma med i lämpliga lopp. Men det gäller bara att bita i och hoppas på utveckling i hästarna. Parkes har ju inte varit riktigt sig själv sedan i slutet på januari, men vi kämpar på och tränar. Hon känns bra i träningen. Stark och rejäl, men det räcker inte riktigt i loppen som det verkar. Hon sänkte ju rekordet igen senast, men var ändå långt ifrån pengarna. Hade kanske nått en matlapp om jag sluppit vika ut i tredjespår 800 meter kvar till mål då den framför stumnade totalt. Men som sagt nytt rekord (17,2/2140m) ändå och hon kämpade på trots att hon var rejält trött. Hon hade lite väl hög puls efter loppet men ingen sjukdomsbild. Hon har även känts bra här hemma i träningen efteråt och vi provar igen på torsdag på Bergsåker i ett amatörlopp. Hårdare motstånd men vi gör så gott vi kan. Blir vädret bra kanske det blir barfota runt om. Vi får se. Ingen vagn på Willie Carr än. Även om han sköter sig skapligt för det mesta så får han sanslösa "mentala härdsmältor" ibland. Då blir han helt galen och hoppar och slår åt alla håll, totalt blockerad och ögonvitorna rullar i ögonen på honom, tills det går över och han är hur snäll och skötsam som helst igen. Senast fick han spel när vi varit och tömkört i "åttor" på en lägde. Det gick hur fint som helst tills han fick nog reste och hoppade och studsade tills han for omkull och höll på att bryta nacken, innan han hoppade runt ett tag till tills han blev trött och slutade dumma sig. Vi gick några korta svängar till utan problem. Sedan gick det bra resten av tiden vi var ute. Ett riktigt dumhuvud kan man lugnt säga. Vi får väl se hur det går framöver, men det är INTE roligt. Jag gruvar mig våldsamt för att försöka köra honom på bete, med tanke på hur han betedde sig i vintras. Och hur han uppträder nu... Jag har varit med om mycket i det här gebitet, men tror nog att jag aldrig träffat på en mer opålitlig häst än den här. Hoppas han skärper till sig med tiden, även om det just nu inte känns så lovande. Mer glädjande då med Daley som också är en hårding, men inte dum på samma sätt som Wille. Jag hoppas får klartecken att börja träna "på riktigt" snart. Tre månader har ju gått och dags för ny lysning bara jag bokar tid hos Veterinär. Hon känns som om det är en helt annat sorts häst än någon jag haft tidigare. Fungerar hon och får vara frisk så blir det absolut det värsta jag suttit bakom. Det är jag helt övertygad om. Men det är ju det där OM som ska ramla på plats också. Pensionären Parkin börjar se ut som en "medidcinboll" i formen. Skulle nog behöva någon som red honom eller något annan form av motion snart innan han väger ett ton. Lär ju bli ännu fetare efter tre månaders bete. Men det är ju som det är med det. På onsdag är det dags för min resa till Stockholm och Examinera mina kunskaper i enlighet med "Fördjupningskurs trav". Ska bli spännande att se hur det går. En heldag på Hästsportens hus väntar. Någon professionell travtränare blir jag nog aldrig, men som sagt man vet aldrig vad som händer i framtiden. Det var allt för nu. Vi hörs!

Verksamheten rullar på

Förra veckan gjorde Parkin sin sista start i livet och det verkar som om han fattat det också, för det var längesedan jag såg honom så pigg och glad i hagen som han varit sedan dess. Bockhopp och krumsprång så man tror han är en unghäst. Känns ändå som ett bra beslut så här en vecka efter även om han säkert fått ihop några matlappar längre fram i sommar om jag trulat på och startat. Men jag tror det blir bäst så här. Willie Carr fortsätter inkörningen i ovanligt lugn takt för att vara mig, men tiden räcker inte till allt. Det går ändå i huvudsak rätt så bra än så länge med körningen. Han är dock inte så speciellt intresserad av att man håller på med hovarna på honom. Häromdagen fick jag faktiskt skära loss honom då han kastade sig runt i kättingarna och blev hängande, då jag höll på med framhovarna. Han har inget tålamod där. Och blandning mellan egensinnighet och lite rädsla är ingen bra kombination. Förhoppningsvis blir det väl bättre så småningom. Nu fick jag vänta tills jag hade hjälp så vi kunde bremsa honom och då gick det lite bättre. Bakhovarna kvar nu bara. Senast vi togbakkärran hade jag ett ben på knäna och höll i medan han fäktade i luften med det andra samtidigt. Inte speciellt bra förutsättningar för att göra ett gott jobb med hovarna då. Än så länge orkar jag ju hålla i honom hjälpligt på det viset, en i takt med att han blir tyngre hoppas jag att han lärt sig... Daley har motionskörts i drygt 2,5 månad och nu är det bara ett par veckor innan vi ska lysa böjsenan nedanför hasen igen. Hon springer ju i hagen och så och hoppar och studsar så jag hoppas det börjar bli läkt. Hon känns dock lite varm där emellanåt efter lite ansträngning, även om svullnaden i princip är borta. Jag håller tummarna ör att hon snart är helt kurant så vi kan börja träna mot premielopp. Någon tidig tvåårsstart är nog inte att tänka på med tanke på starten. Det är en fin häst i alla fall. "Surpuppan" Parkes har ju tränat på sedan rekordsänkningen på Hagmyren och är väl lite bättre hanteringsmässigt. Långt ifrån som tidigare men hon sköter sig under träningen åtminstone, som numera åter sker på sandbanan/backen hemma här på Storjorden. Träningsmöjligheterna har varit långt ifrån bra sista månaden, men nu börjar jag se en ljusning. Startar igen på Bergsåker på torsdag. Med springspår och tillägg i Svensk Travsports Grundserie. Tufft gäng men vi hoppas på en slant. Parkes i värmningen på Hagmyren senast. Ser läcker ut om jag får säga det själv. Foto: Matilda Persson, Skogsrusset.se © Eventuellt så kör jag barfota för första gången. Dock gör jag en Bergharn och avvaktar med beslutet in i det sista. Jag är inte helt säker på att hon är mogen för det ännu, men jag har en känsla av att det kan bli riktigt bra för henne att gå barfota framöver. Om det blir nu på torsdag återstår dock att se. Fick även sms från Anna-Lena Forsberg att Quantum Bond känts fin i ett kortvagnsjobb på banan och att det nu var dags för honom att även göra sulkydebut för sin nya ägare. Det blir på tisdag på Östersund. Ska bli spännande att följa. För övrigt så har jag blivit klar med alla uppgifter inför Valideringen av "Fördjupningskurs Trav 2016" Det har varit ett tufft jobb hittills även om jag tror det tuffaste återstår, det vill säga själva "redovisningen" som sker den 4 maj i Stockholm på Hästsportens Hus. Blir spännande att se hurjag fixar det, men en utmaning är aldrig fel. Här kan ni läsa lite om vad valideringen innebär. Klarar jag det så har jag alla de förkunskaper som krävs för att kunna söka in till Proffstränarutbildningen. Sedan om jag någonsin gör det är ju en annan femma. Men man vet aldrig. Livet är för kort för att inte försöka göra det man verkligen vill. Hej svejs

Nu är det slut!

Hej på er bloggläsare. Det gick ju inte så bra i årsdebuten så nu är karriären över för Parkin. Följande inlägg lade jag ut på hans Facebookgrupp igår kväll. "Idag så visade Parkin en sista gång att han inte tycker det är roligt längre. I vinter har han fått chansen att träna ordentligt, han har gåtts igenom grundligt av veterinär och blivit behandlad i framkotorna så inför dagens start var han pigg, frisk och kry. Han var glad före och fin i värmningen och lika glad efteråt när han kommer in i stallet med en puls på 83 innan han ens fått av sig selen. Han vill inte kämpa längre och då får det vara slut. Från och med imorgon så är han pensionär och den enda uppgift han får framöver är att uppfostra en 1-årig hingst. Jag hoppas han trivs med det kommande livet, för även om slutet inte varit så roligt så är han en härligt fin häst som glatt oss många gånger ? Han kommer stanna här på gården tills han inte vill längre, med enbart sommaruppehåll för bete. Tack alla som stöttat honom under de här åren Men nu är det slut Den här gruppen kommer stängas ner om en dryg månad.  Tack för all support! Parkin inför sin sista start. Foto: Björn Persson © Nu är det full satsning på de andra som gäller istället.

Parkin i årsdebut

Det var några dagar sedan jag skrev i bloggen. Jag har hunnit starta med Parkes på Hagmyren och hon gjorde ett bra lopp efter tappstart från spår 4 och krigade på hela tiden och blev 6:a på nya rekordet 17,6/2140 voltstart. Nu får hon hämta igen sig lite från startande genom att träna på hemmaplan. Hon är fortfarande lite grinig och "pissmärrig" men lite bättre är det. Vi siktar på ny start i Östersund den 19:e nästa gång. På torsdag är det dags för Parkin att göra årsdebut. Förutsättningarna är usla på många sätt med dubbla tillägg och tunt jobbad sista 1½ månaden. Hästen är fräsch i alla fall efter behandlingen av kotorna, men jag orkar inte åka någon längre bit med honom innan han visar bättre tag. Och även om en nolla i ett comeback-lopp är skämmigare än en nolla i ett Gulddivisionslopp så är det som det är. Hästen känns ändå bra på hemmaplan även om han sett sina bästa dagar, och normalt sett så bjuder han ju inte till speciellt mycket nu för tiden. Han får prova på att starta igång lite ändå. Å andra sidan har han väl inte mött så "omeriterat" motstånd som nu på flera år. Och även om man brukar säga att "form slår klass" så känns det inte som det är något direkt "formtoppat" gäng han möter. Parkin och Willie Carr. Foto: Björn Persson © Oavsett hur det går så är det i alla fall nära hem. Willie Carr och Daley är båda igång på sitt sätt. Wille tömkörs lite sporadiskt. Är lite tjurig och funkar inte ensam då han blir olydig. Vi får fortsätta vara två även om "hjälpen" inte behöver göra annat än gå bredvid mig. Hade han gått att tömköra ensam hade det blivit lite oftare men förhoppningsvis fungerar det snart. Daley har tre veckor kvar på sin "lätträningsperiod" innan vi ska lysa senan. Känns som om hon är på rätt väg, men vi skyndar långsamt. För övrigt fyller jag 49 år idag. Åren går och det är väl inte så där jättekul att bli äldre, men betydligt bättre än alternativet... Ha det bäst!