Parkin i årsdebut

Det var några dagar sedan jag skrev i bloggen. Jag har hunnit starta med Parkes på Hagmyren och hon gjorde ett bra lopp efter tappstart från spår 4 och krigade på hela tiden och blev 6:a på nya rekordet 17,6/2140 voltstart. Nu får hon hämta igen sig lite från startande genom att träna på hemmaplan. Hon är fortfarande lite grinig och "pissmärrig" men lite bättre är det. Vi siktar på ny start i Östersund den 19:e nästa gång. På torsdag är det dags för Parkin att göra årsdebut. Förutsättningarna är usla på många sätt med dubbla tillägg och tunt jobbad sista 1½ månaden. Hästen är fräsch i alla fall efter behandlingen av kotorna, men jag orkar inte åka någon längre bit med honom innan han visar bättre tag. Och även om en nolla i ett comeback-lopp är skämmigare än en nolla i ett Gulddivisionslopp så är det som det är. Hästen känns ändå bra på hemmaplan även om han sett sina bästa dagar, och normalt sett så bjuder han ju inte till speciellt mycket nu för tiden. Han får prova på att starta igång lite ändå. Å andra sidan har han väl inte mött så "omeriterat" motstånd som nu på flera år. Och även om man brukar säga att "form slår klass" så känns det inte som det är något direkt "formtoppat" gäng han möter. Parkin och Willie Carr. Foto: Björn Persson © Oavsett hur det går så är det i alla fall nära hem. Willie Carr och Daley är båda igång på sitt sätt. Wille tömkörs lite sporadiskt. Är lite tjurig och funkar inte ensam då han blir olydig. Vi får fortsätta vara två även om "hjälpen" inte behöver göra annat än gå bredvid mig. Hade han gått att tömköra ensam hade det blivit lite oftare men förhoppningsvis fungerar det snart. Daley har tre veckor kvar på sin "lätträningsperiod" innan vi ska lysa senan. Känns som om hon är på rätt väg, men vi skyndar långsamt. För övrigt fyller jag 49 år idag. Åren går och det är väl inte så där jättekul att bli äldre, men betydligt bättre än alternativet... Ha det bäst!