Hästar på vift och lite annat

Idag är det Sveriges Nationaldag. Den 6 juni är numera också är en helgdag, vilket inte är alldeles fel. Folk är lediga alldeles för lite. Själv har jag ju fullt upp så jag ska kanske inte säga någonting om att folk arbetar för mycket, jag som arbetar på Ortviken, tränar travhästar och skriver böcker. Dessutom så skriver jag några rader här också ibland. I helgen har jag dock varit sjukskriven från tre nattskift på Ortviken. Mitt högra knä har opererats ett antal gånger och då och då är det sämre än normalt, då sväller det invändigt och jag har svårt att böja det riktigt. Förutom att det gör ont då jag går, speciellt uppför och nerför. Jag hoppas det ger med sig till på lördag då det är dags för arbete igen. Här hemma är det lättare att hanka sig fram än på ett arbete. Idag vid 12-tiden ska jag "uppträda" på Litteraturscenen utanför Vängåvan klcokan 12.50. Jag blir väl intervjuad och lite sånt. Det är flera författare som är på plats under dagen. Annars så är det lite lugnare här hemma. Willie Carr och Parkin är på sommarbete. Wille är på unghästbete för hingstar uppe i Fränsta och kommer väl hem i början på september om allt går som det ska. Samma gäller väl för "junior" som jag kanske får börja kalla för "Senior" framöver då han är äldst av de hästar jag har. Han är i Töva med ett gäng andra gamla valacker. Jag tror de får en bra sommar båda två. Parkin är ute på riktigt sommarbete för första gången sdan han var 1,5 år. Foto: Björn Persson © Jag var lite orolig för själva resan då hämtningen av Wille i vintras blev något av de värsta jag varit med om i hästtranporteringsväg i hela mitt liv. Nu hade vi last- och åktränat litegrann innan och det gick hur bra som helst. Jag tror att en stor anledning till det var att Parkin var med på resan. Bra med gamla hästar som åkt runt halva Europa. Jag hade fått ut både Domosedan och Plegisil i pastaform innan men använde inget av dem. Så han var sig själv hela dagen och fixade det hela ändå. Vi får väl se hur det blir till hemfärden, men det är väl bäst att ta med "den gamle" även då. Trots att de då inte sett varandra på hela sommaren. Körde även ynglingen en sista gång utan någon som helst assistans och det gick riktigt bra. Så målen inför betessläppet har förverkligats. Känns bra inför i höst när träningen drar igång på riktigt. Stort tack till Janne Falk som ställt upp och hjälpt mig med inkörningen. Det som varit omöjligt på egen hand gick som en dans med hans hjälp. Ovärderligt. 1-årige Willie Carr och jag tog en första tur ensam några dagar innan betesläppet. Foto: Anette Svanberg © Kvar på hemmaplan blir både Parkes och Daley. Parkes gjorde ett fullt godkänt lopp i torsdags på Bergsåker. Stod på tillägg över 2640 meter och jag körde väldigt defensivt. Vi hamnade i femte invändigt (Kunde ha valt tredje utvändigt) eftersom jag ville ge henne ett snällt lopp. Man brukar ju få chansen att komma ut i tid ändå på lång distans, men nu var jag omringad av dåliga hästar in i sista sväng och vi blev sittande där vi satt tills alla därframme i princip var i mål redan. När jag väl fick luckan var det för sent, men hon spurtade bra och gick med full kraft över mållinjen. Hon landade på 16,8 med krafter kvar. Hade en puls på 78 efter loppet. Det är bara hoppas hon får ett vettigare läge i nästa start, som kan bli redan på fredag i Östersund. Anmälan idag. Körde även den minst betrodde hästen i uttagningarna till Amatör-SM i torsdags. Vi blev fyra efter sen lucka och bra spurt efter ett egentligen omöjligt utgångsläge med spår 8 bakom bilen på kortlopp. Jag trodde jag skulle kunna nå den som blev trea på upploppet, då den brukar ge sig sista biten, men nu gick den naturligtvis hela vägen in i mål för en gångs skull. Ägarna och jag var båda nöjda ändå med prestationen, som var hästens bästa på länge. Kul sånt. Tvåårsmärren var jag med till PH-Vet och det var troligen en hovböld som störde henne förra veckan när hon var så halt. Per Jonsson hittade puls bak på framkotan. Efter mycket om och men, så kände jag den också (man är dålig på det där med känslighet, även om man åtminstone hittar rätt ben för hältan ;). Ingen värme eller annat än en liten ömhet vid tryck på sulan. Jag verkade hovarna på henne när jag kom hem och la påhenne gröna sulor på framhovarna, sedan så var hon fit-for-fight igen. Mycket skönt att det inte var något värre. Det har jäklats nog med den här damen nu kan man tycka. Däremot så hostade hon till lite sist när hon kördes. Vi får väl se om det blir värre. För övrigt är det roligt att barnen (20 och 27år) är hemma från sina skolor och jobbar här i stan i sommar och inte i Örebro där de bor. Kul att få rå om dem lite, även om vi mestadels sitter med huvudet i en dator alla tre när vi är inne ;) Så är det. Trevlig sommar.