Många järn i elden, men nu så!

Hej på er läsare, ni som är kvar. Jag har varit dålig på att uppdatera en det har varit väldigt mycket på gång den sista tiden. Därför har jag "bortprioriterat" bloggandet lite grann. Nu är det lite lugnare, för att inte säga mycket lugnare. Om vi börjar med en rapport från travverksamheten så blev jag lite less senaste starten med Parkes. Från tredje spår och volt hade jag räknat med att vara med och köra om ledningen. Men eftersom det ska strula mest hela tiden så blev det likadant nu. Först åkte jag på en tjuvstart, vilket jag själv tyckte var helt fel efetrsom jag ända till kör hade min hästs huvud en decimeter bakom den på spår två, för att ha säkerhetsmarginal. Men jag är ju "van" att betala böter så det var ju inte konstigt att jag fick en till böteslapp. När den giltiga starten går tar jag ännu mer säkerhetsmarginaler, men är ändå ganska säker på att ändå få ledningen när Parkes börjar få upp farten efter hundra meter, men icke. Då blir det som att köra in i en "strut". Det blev bara smalare och smalare, eftersom nr fyra kör rakt ner i vårat spår och sätter hjulet innanför vårat högerhjul. Jag skriker och skäller på pojken som kör, vilket inte kanske är så snällt, men jag blev vansinnig över "alla tings jävlighet" och sinnet rann på mig. Nåväl jag hade ingt annat val än att dra tvärstopp för att inte tippa ur honom och ge upp körningen om ledningen. Därefter blir pojkvaskern hängande i tredjespår utanför oss och när den framför oss galopperar i utgången på första sväng och drar stopp då han inte kan ta ut hästen (eftersom pojkfan är utanför) så galopperar Parkes för första gången när hon blir lite generad. Hon ställer sig fort men tappar ändå lite. Eftersom jag är synnerligen frustrerad så går jag på, för ovanlighetetns skull, i tredje spår 700 kvar när de aviserar bakifrån och hon är raskt uppe vid den i dödens, men hon blir snabbt trött och vi håller bara farten in i mål på en usel tid. Hon hade hög puls efteråt och jag vet inte men även om hon gick med skor så borde hon ha varit bättre rent allmänt. Men jag tror hon har en smygande dubbelsidig framhälta, även om hon inte visar något travet, så påvisar hon sama symptom som "ärliga" och normalt gåvilliga hästar brukar göra när de har ont i framknäna. Det vill säga att de stumnar rejält sista biten. Därför ger jag upp för det här året och gör vintervila. Nu väntar veterinärbesök och vila någon månad för henne innan vi kör igång och tränar inför 2017. Alltså har jag bara en körhäst hemma här nu och jag och Daley har börjat på att åka uppöver mot Kvällsjön. Tanken är att on ska ner och göra några banjobb ändå här under förvintern. Hon har ju bara hunnit med fyra banbesök under tvåårssäsongen på grund av allt strulande, så jag tror vi behöver köra på lite där, även om vi mest kör mängdträning hemma. Willie Carr är de mycket nöjda med på Bergsåker hos Micke M och Kristina. I veckan fick han skor och de gullar och håller på med honom mest hela tiden. Körningen verkar också fungera bra nu, även om han är lite tjurig och bekväm så gör han som Micke vill när han körs. Han blir kvar där november ut. Jag åker ner lite ännu nästa vecka och kör honom själv några gånger där nere så att jag vet att det går. Willie Carr friserad och fin och med skor på hovarna. Foto: Kristina Wimark © I övrigt har jag haft mycket med marknadsföring att göra av min nya (den tredje) deckare "Synden straffar sig själv". Det har varit signeringar, Svenska Deckarfestivalen och lokalradio (Lyssna här) och tidningsgrejer. Roligt att prata med norske författaren och förre utredaren hos polisen Jörn Lier Horst som berättade för mig att han varit den som utredde travtränaren Atle Hamres utpressning av en skeppsredare. Selfie med författarkollegan Jörn Lier Horst. Foto: Björn Persson © Kul att det rullar på även om det tar lite tid. Dessutom så har jag hunnit med ett visst antal 12-timmarspass på fabriken, samt fyra kursdagar i "bättre arbetsmiljö", på Hotell Södra berget sedan senaste blogginlägget. Nu ska jag ut och ta emot ett hölass. Så det ligger på... Vi hörs