Med i matchen

Vid ca 23.10 igår kväll så vände allt. Och nu är fölet med i matchen igen. Det var slitigt och kämpigt, men till slut så lyckades hon "hitta rätt". Det blev en lång dag med mycket kämpande med mjölkning (Stort tack Erik Remnehag, mästermjölkare), och många fruktlösa försök att få lilla Parkes att finna på mamma Normas spenar, men till slut så gick det vägen. På slutet var det nära att jag gav upp. Mjölkstockning på Norma som till sist började ledsna på mina mjölkningsförsök och började vifta på svansen och hoppa undan av smärta. Distriktsveterinären var utkallad med plasma och något muskelavslappnande för att få mjölkstockningen att släppa. Och jag stod där med endast en och en halv deciliter mjölk kvar att ge. Då när läget var som sämst så hittade hon plötsligt rätt och började dia. Det var härligt att höra det speciella "kluckljudet" som uppstår när ett föl dricker mjölk ut sin mor. Det var fem år sedan man hörde det ljudet här i stallet, då var det Norma som föddes. Det var hur som helst en härlig känsla. Jag ringde distrikstveterinären som bara hade ett par mil kvar, så han tyckte det var lika bra att komma ändå när han åkt så långt. Han inspekterade fölet och tyckte det såg bra ut. Han gav Norma en muskelavslappnade spruta i halsen, sedan var det klart. Någon plasma behövdes inte. Sedan har det gått av sig själv. NORMA och fölet PARKES traskar omkring ute i hagen. FOTO: Maja Westling © Nu hoppas jag hon fortsätter äta och växa till sig. Annar så är det ett riktigt praktexemplar till travföl exteriört. Också över till annat. Parkin och Henke ska ju ut i Bronsfinalen på lördag under Solvallas "Elitloppsmeeting". Tyvärr så blev det ett synnerligen tråkigt spår. Ett så kallat "Norrlandspår" längst ut på vingen, så det är väldigt chansartat. Min förhoppning är att det löser sig och att han kan få bli sämst tvåa för då har han tjänat över en miljon kronor. Helt fantastiskt i såna fall. Viktigast är dock att han överlever utan skador, för det brukar vara en riktig "mördar-helg" för hästarna. Tiderna blir oftast vindsnabba och slitaget är hårt på dem. För övrigt så ska ni kolla in www.bergsaker.com och Börje Anderssons intervjuer senare i veckan. Henke, Parkin och undertecknad dyker nog upp där i ett litet tv-reportage...

Fölet vägrar dia mamma

Imorse låg det ett torrt litet stoföl i halmen inne hos Norma när jag kom ner dit vid kvart i sju. Fölet var nog född under sennatten eftersom de var torra båda två. Klockan 8 hade hon inte ens provat att äta eller hittat rätt ställe så då for jag ock köpte en nappflaska, eftersom det brukar vara viktigt att de får i sig råmjölken så de orkar med sig. Norma har varit snäll och gjort allt hon kunnat för att fölet skall kunna dia, men icke. Det här fölet gör allt rätt utom att ta tag i spenarna. Hon har "skitit" ut träckbollarna och hon kliver både upp och lägger sig ner utan några större problem, men äta från Mamma det vägrar hon. Vi har provat allt som rimligen går att göra, men hon bara rycker undan huvudet när hon får en spene i närheten av munnen. Flaskan däremot funkar bra och även om hon äter ur den mellan och bredvid "tissarna" på mamma så vill det sig INTE. NORMA och det fölet som vägrar att dia mamma FOTO: Amanda Persson © Jag är ute och mjölkar Norma och sedan matar jag fölet varje timme. Ibland tror jag hon ska ta tag i en spene men det går inte än. Veterinärerna sägera tt det är bara att fortsätta med flaska, precis som dom på Överby stuteri. Så i natt blir det stallvak. Det är ett väldigt snyggt och rättställt föl så det vore ju tråkigt om vi inte klarar henne. Men vi kämpar.

Vad ska man säga?

Det är en underlig värld vi lever i. Helt plötsligt så står man där och tittar på när ens egen häst bara sopar banan med konkurrenterna. Och det i V75. När superlativerna haglar i tv-rutan. Känns det overkligt. Det är svårt att fatta att det är samma lille pålle som när han bara var några dagar gammal studsade omkring i hagen här hemma med en frottehanduk på ryggen för att han blivit genomblöt när det hällregnade. Att det är samma lille krabat som var så ovän med sina täcken att han alltid drog av sig dom över huvudet, och att han en gång krånglade till det rejält så att täcket fastnade över huvudet på honom och han snurrade runt omkring som om han var drogad inne i sin box, innan jag kom in i stallet och fick av honom täcket. Att det är samma lilla häst som bara några månader gammal var så "mamm-sjuk" (och spänstig) att han försökte hoppa ut ur boxen (ca 1,60 högt), fastnade på boxdörren men ändå ramlade ut i stallgången där jag stod och verkade hovarna på hans mamma. Att det är samma häst som efter några gångers tömkörning fattade i princip allting och att det är samma lilla häst som när man kör honom kan stanna och stå still hur länge som helst när man träffar någon att prata med efter vägen. Att det är samma lilla häst som det tar minst en kvart att köra skritt med en kilometer för att han går fot om fot. Svårast av allt är att fatta att jag själv fått sitta och "knacka på honom" i flera år för att få honom att ta i, i alla fall lite när vi varit ute på travbanorna med ganska mediokert resultat. PARKIN brisar undan i Bronsdivisionsförsöket på Dannero i lördags. FOTO: Skärmdump ATG-live Hos Henke har han lärt sig vad det handlar om. Och nu är han verkligen en riktig travhäst. Och en verkligt bra sådan. Med lite tur och om han får vara frisk har han snart tjänat en miljon. Otroligt. Och jag är så glad över att han är min. Och ärligt talat hade jag aldrig trott att jag någonsin skulle ens komma i närheten av en sån här häst. Men tydligen är det som i Triss-reklamen. Plötsligt händer det. Och kan det hända mig så kan det hända DIG! Kämpa på därute!

Parkin mot V75 och Proud Bee ut på lunchtrav

Det har gått några dagar och Parkin verkar inte ha lidit några speciella kval efter årsdebuten och enligt planen väntar nu V75 nästa lördag på Dannero. Kan bli intressant att se hur han klarar sig mot en sån som Per Lennartssons segermaskin Belgrado, som enligt ryktet också ska ut i Bronsdivisionen på Dannero. Spännande i alla fall. Spårlottning på söndag kväll. Danskan Proud Bee har tränat på efter "galoppmissödet" på Bollnäs och känns som vanligt, lite seg men stark. Har anmälts lite tufft till ett lopp torsdag nästa vecka på Östersund. Loppet är ett lopp med så kallad "spårtrappa", vilket innebär att den häst som tjänat minst pengar får spår ett och den med näst minst pengar får spår två och så vidare. Loppet är för hästar mellan 20 000 och 60 000 och vi har fått spår ett och loppet går med autostart. Och om man går efter hur hon öppnade i vintras bakom bilen på Östersund, så borde hon ha stor chans att kunna behålla ledningen. Sedan så är det kanske ett 500 meter för långt lopp för att hon ska kunna vinna, men en fin slant hoppas jag allt på. Loppet går i TV4 Sports lunchsändningar som börjar 12.30. Norma har bara drygt tre veckor kvar innan "nedsläpp" så det är lite spännande och jag hoppas verkligen att både föl och moder klarar av det den här gången. Fölet som kommer har ju Parkins pappa Tap In som far. Och då Norma och Parkin har samma mamma i La Bigi så blir han ju såväl "bror" som morbror till fölet. Ganska nära släkt med andra ord, och det hoppas jag är en stor fördel framöver...

Parkin fin i årsdebuten - Danskan hoppade bort alla chanser

Igår gjorde Parkin sin årsdebut.

Det gick bra.

På en oerhört smetig bana vann han tämligen enkelt med urryckarna kvar i öronen på "bluff-tiden" 22,0/2660 meter.

Nu var det ju en rejäl avslutning på loppet, men att tjäna 50 000 kronor på en sån låg tid är ju sanslöst.

Danskan exempelvis, hoppade ju bort sig totalt i starten i sitt lopp och blev långt efter men kom i mål på tiden 21,3/2140.

Hoppade från startplatsen och ända till mållinjen ungefär och tappade säkert hundra meter på fältet. Gick fort för att komma i fatt sedan men tröttnade förståeligt efter den upphämtningen.
Hon travade även sämre i sista sväng och tappade sista pengarna strax före mål med en längd ungefär.
Vi tar nya tag med henne.

Kändes annars bra en bit efter galoppen, men precis som jag misstänkte passar hon nog bättre med autostart. 5:e spår var i alla fall allldeles för snävt för henne.

Men så länge "junior" hjälper till med försörjningen så deppar jag inte ihop fullständigt av denna miss.

Är allt OK så startar Proud Bee på Östersund den 10:e maj och Parkin på Dannero och V75 den 12:e.

Systern

Det har ju skrivit en hel del om både Parkin och Danskan här i bloggen. Parkin har ju de allra flesta en uppfattning om efter de lopp han gjort i V75 och i andra större sammanhang. När han var yngre var han lovande och lättlärd men inte speciellt intresserad av att springa fort. Han är likadan nu men har lärt sig vad som krävs av honom när det är trav. Det är jag tacksam för, eftersom det varit många roliga stunder ändå. Och lönsamt. Men det hade som sagt varit roligare för mig om han även "tagit i" när jag kört honom och inte bara när han körs av Henke. Jag körde ju in "junior" själv, precis som jag gjorde med den som det här blogginlägget ska handla om, hans ett år yngre syster Norma N. Bell. Norma var från dagen då hon föddes oerhört bångstyrig. Dessutom så var hon handikappad av att hon föddes med tre ben som pekade "åt alla håll". Se bilder här Trots dessa problem så klarade hon av att resa sig upp och dia och fixa allt av sig själv, innan jag hann göra någonting för att hjälpa henne. Under hela föl-tiden var hon mest av allt sugen på att "busa" och hytta åt oss människor så fort vi kom i närheten, även om hon samtidigt var oerhört snäll. När hon senare skulle köras in var hon i det närmaste omöjlig från början. Hon har ett eget humör och är rätt så bestämd och jag var på gränsen till att ge upp. Men rätt som det var, efter att vi bland annat testat "bocksprång á la rodeo" (fast med vagn bakom) och ett besök in i grannens häck, så gav hon sig. Därefter var det aldrig några problem att köra henne. När vi for in till Bergsåker för att köra fort första gången så var det bara att styra och köra hur som helst. Hon brydde sig aldrig om någonting. Och till skillnad från hennes late storebror så ville den här damen springa från dag 1. Och dessutom tävla med de andra hästarna. Att mana på henne behövdes aldrig. Det var i princip bara att smacka en gång sedan sprang hon tills dess att du tog upp henne. En naturbegåvning när hon väl fattade vad det handlade om. Tyvärr så satt sviterna efter födseln kvar och redan under två-årssäsongen fick hon med jämna mellanrum behandlas i sitt högra bakknä som blev överansträngt gång på gång. Men trava det kunde hon. Ett filmklipp på andra eller tredje banjobbet som 2-åring ser ni här Trots få snabbjobb och minimal träning lunkade hon sedan 30 blankt i premieloppet i slutet på juli. Två veckor senare sprang hon med lätthet 25 i ett provlopp. Jag provade att kvala men hon var inte lika bra i travet som i premieloppet, och dessutom stördes hon alldeles efter start av en galopperande konkurrent så att hon i princip blev stillastående innan hon kom iväg igen. Hon var knackig inledningsvis men blev bättre och bättre och efter ett varv lossnade det men trots en 23-repa sista 1000 så missade hon kvalet med några tiondelar. Sedan blev hon halt igen. Provade även att kvala en gång till men då tog hon inte ett travsteg. Vilade och behandlade och tränade på över vintern men på våren som treåring gav jag upp. Hon betäcktes istället och blev dräktig - men födde ett dött hingstföl i fjol. Hon är betäckt igen och i månadsskiftet maj/juni ska hon föla efter Parkins pappa Tap In. Parkins lillasyster 5-åriga Norma N. Bell - är det en ny stjärna i magen mån tro? Norma hade i mitt tycke bättre "skalle" än Parkin. Jag tror att hon kunnat bli en riktigt bra tävlingshäst även hon om hon inte varit så skadad vid födseln. Nu hoppas jag och tror att hon lämnar ett fint föl som överlever och kanske kan ge henne lite upprättelse på travbanan. Ser fölet ut som det ska och hennes storebror fortsätter springa in "deg" så är det inte omöjligt att hon får en riktigt bra partner nästa gång. Blir det något tok även denna fölning så blir det väl ridhäst av henne. Hon är i alla fall en charmig dam som nog får alltför lite uppmärksamhet. På torsdag hoppas jag på en dubbelseger. Nej skämt åsido. En fin slant hoppas jag åtminstone på med båda två. Och så en födelsedagshälsning till min yngsta dotter Matilda som fyller 16-år imorgon. Det är bara att konstatera att tiden går otroligt fort. Lilet blir stor - yngsta dottern Matilda blir 16 år i morgon.

Livstecken

Det är väl bäst att jag skriver några rader, om inte annan som någon sorts "livstecken" från mig även om det inte hänt speciellt mycket. Heter man Björn så ska man kanske ligga lågt på vintern, men nu är det vår och då får man väl hoppas att det händer lite mer framöver. Jag tränar på som vanligt med Danskan här hemma och allt går sin gilla gång. Nytt sedan senast är att hon nu även lyckats slå sig på skenbenet höger bak. Det gjorde hon någon dag förra veckan, också det i hagen. Svullnaden går ner när jag kör och när jag har henne bandagerad, så det är nog ingen större fara det heller. Knäsvullnaden ser likadan ut den med. Ingen skillnad som jag kan upptäcka i alla fall. Hon är oöm när man klämmer och känner på knät och hon springer sina intervaller som vanligt. Knät ser likadant ut såväl före som efter träningspassen. Det ser "förjävligt" ut hela tiden med andra ord. Björnar ligger i ide på vintern. Det kanske går ner någongång. Enligt Henke så är allt bra med Parkin. Han går för fullt där i mellangård och var allt som det skulle i dagens (torsdag) jobb där hemmavid, så skulle han anmälas i morgon till ett lopp i Bollnäs och deras V65-omgång nästa torsdag. Av en ren händelse så är det även till denna travdag jag hittat ett lopp åt Proud Bee så även jag ska anmäla en häst dit. Kan bli spännande att se "junior" årsdebutera. Hoppas bara loppen inte är efter varandra så att jag inte kan se hans lopp. Imorgon efter lunch vet vi spår och motstånd. Hej