Nytt försök

Det blev ingen start i fredags. Efter att ha gått där och skrotat hela kvällen (efter att ha kört kvalloppet redan 17.40) så bestämde man sig för att ställa in tävlingarna med tre lopp kvar att köra. Dimman började komma in redan tidigt och jag sa redan efter kvalet till jobbarkompisen Buström när dom diskade oss klart diskutabelt, att idag är en sådan dag då man kan förvänta sig vad som helst, så det blir nog inställt innan jag ska ut nästa gång. Och rätt fick jag. Dåligt tajmat av mig också då jag precis hunnit värma och dra av henne framskorna innan beskedet kom. Det var bara att ta fram skogrejerna och slå på skorna igen och duscha av henne och fara hem. Hela dagen ett misslyckande alltså. Men det är sånt som händer och det var ju dimmigt och dålig sikt precis över Bergsåker så det går ju intae att diskutera beslutet även om man gärna kört lopp när man offrat en hel dag. Nu blir det start på Bergsåkers V75-dag istället. Kom med i lopp två. Halvdåligt läge som vanligt med 6:e spår bakom bilen. Svårt att köra därifrån när det är kortlopp eftersom jag har några riktigt snabba innanför mig. Tror inte alls på några framgångar men det kan ju bli skoj ändå. Lilla Parkes har svullnat upp i kotan vänster bak. troligast en vrickning eller något eftersom hon är varm där. Hon ömmar inte speciellt och visar ingen hälta. Lade på en bandage i morse med en Care Fore-duk under för att se om svullnaden går ner. Hon var väldigt snäll när jag bandagerade henne. Ska dock bli intressant att se om bandaget sitter kvar ikväll när dom ska in. I natt gör jag mitt sista skift på Ortviken innan min tjänstledighet. Nästa gång jag ska dit bli i början på mars. Dyrt att leva på Parkin men man lever bara en gång...

Veckouppdatering

Ja, det är fortfarande lugna gatan här, så jag får väl "krysta" ihop något för att i alla fall få ihop till en "veckouppdatering". "Danskan" körde jag lugnt med i måndags, det är allt hon fått i benen innan fredagens start. Jag tror inte på några stordåd. Det var tänkt att jag skulle köra söndag och hinna med en lättare tur mitt i veckan senare innan starten. Men i söndags hade hon lyckats riva av sig båda bakskorna och sabbat hovarna lite samt dessutom vridit upp ena framskon så när jag skulle köra blev det till att sko istället. Eftersom jag jobbade natt hela helgen och som ni vet enbart 12-timmars pass, blev det lite tidsbrist eftersom jag inte hade räknat med någon skoning OCKSÅ där på söndagen räckte tiden inte till riktigt. Hon kändes dock fin på måndagen även om det är hopplöst att hitta någonstans att "träna" när vädret är som det är. Dessutom sista loppet i morgon. Ska köra i kvalet också som går 17.45 så det blir en lång travdag. Sedan jobbar jag min sista helg på det (dagen lördag och söndag samt natt måndag och tisdag) innan jag går på tjänstledigt i tre månader. Det ska bli väldigt skönt att leva på Parkin de här månaderna. Det trodde jag aldrig jag skulle kunna göra men nu tar jag chansen, den kanske aldrig kommer tillbaka. Det kostar ju lite men det får det vara värt. "Junior" själv han vilar på månaden ut och verkar trivas med det. Norma och Parkes fungerar bra i separata boxar, men "lill-fröken" höll dock på att skalla av mig näsbenet i morse. Hon var väl extra ivrig och hade väldigt bråttom ut i hagen efter att hon (och de andra) fått stå inne och väntat medan jag körde hennes morsa. i morse. Hon tyckte väl att jag helst skulle ha "sprungit" ut med henne, och när det gick för sakta för hennes smak så ruskade hon till med huvudet mot mig och gav mig en rejäl "dansk skalle" rakt över näsan och munnen på mig. Det gjorde ont så in i helvetet (det är ganska mycket vikt och hårdhet i en hästskalle) och jag blödde lite ur snoken, men det verkar ha gått bra. Jag tuppade aldrig av eller så och jag har inte speciellt ont i näsan nu efteråt heller. Men nu över till roligare saker. Om jag någon gång tvekat över Normas kapacitet som travhäst så fick jag återigen upp ögonen idag för vilken oerhört fin travare hon hade kunnat bli. Efter sedvanligt trilskande under den första halvtimmens körning, så bara rätt som det var så bara la hon till sig i grejorna och travade på ett underbart sätt och det forstsatte hon med i ett par kilometer på sandbanan tills jag tog upp henne och vi gick hem. Det är en fantastisk känsla att sitta bakom hästar med sån utsökt teknik. Av alla hästar jag haft under senare år, är det bara brodern som kommer i närheten av den rytm och följsamhet hon visade upp idag. Och då är hon så vind i korset att det är osannolikt. Nu gick det bara i 2,20-tempo (jag hade GPS:en med mig) men känslan gjorde så att jag nästan blev tårögd, hur löjligt det än låter. Synd bara att hon aldrig kommer att hålla ihop om jag skulle till och träna på riktigt. Men jag blev ännu mer övertygad om att det är rätt att prova en kanonhingst på henne. För övrigt var det intresant att lyssna till Stig H Johansson i tisdags. Han frågades ut av Bergsåkers Börje Andersson och det var en riktigt trevlig tillställning. Det var någon som sa att det var fler människor där än det är på travdagarna nu för tiden. Vi i publiken fick också chansen att ställa frågor. Under frågestunden märkte jag att många av de idéer och riktlinjer som jag själv arbetar efter, även används av Stig H. Och det kändes ju upplyftande om inte annat. Många brukar skratta åt mig att jag är så noga med hovvinklar och såna grejer, därför var det speciellt roligt att höra Stig prata om normala hovvinklar på framhovarna mellan 48-50 grader. Enkla grejer som jag inte tror så många tänker på hur viktiga de är frör att minimera skaderisken och för att få hästarna att trava bra.. Jag har ju själv fått hästar hit hem med hovar som pekat åt alla håll. En skillnad mellan båda bakhovarna på hela fem grader till och med. Och då kom hästen från en proffstränare dessutom. Att hålla sig fräsch under såna förhållanden är nog lite svårt i längden skulle jag tro. Men så är det. det var allt för denna gång.

Provlopp och så ett "Stolleprov"

Idag var jag in på Bergsåker och körde provlopp med "Danskan" och "jobbarkompisen" Büsse's Villagelecoursdeau. Båda hästarna skötte sig bra. Danskan fick gå ut i 25-tempoloppet och "vann" detta ganska bekvämt från ledningen. Jämn 25-fart första varvet och en 21-runda sista med en 13-avslutning sista 200 utan att förta sig. Hade en halv längd tillgodo i mål med bakvänt spö och neddövad. Kändes väldigt fin, men det krävs ju snabbare takter i riktiga lopp. Hade tänkt fara till Bollnäs den 26:er men det blir nog Bergsåker nästa fredag istället. Närmare resväg och bättre "propp" pengamässigt, men tyvärr så är det voltstart på Bergsåker och då krävs det tur med spåret. Men vi testar väl. "Ville" tog sig igenom första sväng och höll sig sedan i trav hela vägen , förutom två "hjälpsteg" i sista sväng. Han fick ett opassande lopp i dödens i jämnt 20-tempo och var lite seg i ingången till sista sväng, men tog i bra ändå på upploppet. Ska väl gå ett kvallopp närmast då han har tre diskade efter varandra i raden. Nu över till "stolleprovet". I måndags måste jag haft för lite att göra, för då tog jag och skodde Norma. Hon har inte haft skor på sig sedan våren som treåring. Nu blir hon 6 vid årskiftet. Dagen efter selade jag på henne och körde en sväng på två kilometer. Det var ju tur att jag hittade en "gigantisk" bukgjord, för hon har ju formen av en elefant numera. Hon kändes ju lite klumpig och tydligt besvärad av bettet. Jag tror det mest var ovanan vid att vara selad och dra en vagn som ställde till det, men annars gick det bra. Hemåt var det som vanligt mer bråttom än när hon gick bortåt, men det var inga cirkuskonster i alla fall. Hon är ju väldigt sned i korset fortfarande, så vi får väl se hur länge hon håller för lite träning. Det är ju inga allvarliga planer med detta, men jag tänkte motionera henne litegrann så att hon är i hyfsad form när hon ska neröver Stockholmstrakten i sommar på betäckningen i alla fall. Kan ju inte skada att hon är lite i form när det är dags. Lilla Parkes skötte sig bra under mammas frånvaro, men det är väl bäst att köra på morgonen innan de ska ut för jag tror inte riktigt hon kommer stanna i hagen om mamma ger sig iväg hemifrån. Parkin fortsätter vila sig i form. Han ser ut att trivas, förutom att han nog tycker det är svårt att gå i hagen där den främre delen är i stort behov av ett snötäcke för att "jämnas" till. Det ser allt annat än roligt ut nu när lervällingen fruset till. På återhörande.

Parkin helt hundra!

Hej igen. Var ett tag sedan jag skrev något. Jag brukar ha max en vecka mellan inläggen men på senaste tiden har det inte hänt någonting alls i "travväg" att skriva om. Danskan fick ju stanna hemma i fredags då hon hostade till på morgonen. Hon har inte haft vare sig feber eller någon mer hosta sedan dess. Har kört motion med henne två gånger sedan dess, varvid det vid den senaste gången höll på att gå på tok på riktigt då ena "söljan" till min gamla träningssele av "rem-modell" som jag har vid rockardkörning gick rakt av i ett gupp när vi joggade fram längst kanten på en lägde. Med lite otur hade vagnen lossnat helt och jag ramlat ur, men det gick bra då hon stannade snällt direkt. Sedan gick hom hem med endast en skalm fastsatt. Och jag fick lite motion jag också då jag fick gå bakom. Det blev väl bara en dryg kilometer men alltid något. Parkin var på ett andra återbesök på Bergsåkerskliniken i tisdags och nu var han helt hundraprocentig vid böjprovet. Det satt hårt åt den här gången men nu är han äntligen fräsch. Hans viloperiod fortsätter månaden ut och sedan börjar vi motionskörningen i början på december. Den tuffare träningen kommer sedan igång runt nyår. Om det blir samma framgångsrecept som tidigare år ska man väl låta vara osagt, men det är roligt att ha honom hemma igen för det är en härlig individ. Han är ju uppfödd på enbart aspbarks-pellets som föl (enligt salige mäster Sören Nordins "anvisningar") och jag hade hoppast att lilla Parkes skulle kunna födas upp likadant. Leverantören har dock inte kunnat leverera några pellets förrän förra veckan, så nu har hon hunnat med att stjäla Krafft Groov av sin mor och fått smak på detta (Norma gillade inte heller aspbarkspellets som föl, och det gick ju som det gick med henne också om man ska jämföra) så tyckte hon naturligtvis inte alls om den lite mer beska asparken, nu när hon blir fodrade med den. Hon skiljdes av från mamma till en egen box under helgen som gick, och det har annars gått bra. Det var ju kanske lite tidigt då hon inte blir sex månader förrän den 21:a men hon började bli lite väl obstinat så hon behövde bli lite "spak" som det kändes. Hon är ju väldigt sugen på att dia på morgonen när de kommer ut i hagen tillsammans, men under natten verkar det funka bra. Förutom då att hon bara äter hö och vägrar aspbarken så verkar hon dricka vatten ur vattenkoppen själv i alla fall. Jag blandar med morötter i krubban åt henne, men hittills utan några lyckade resultat om man bortser från att morrötterna går ner i alla fall... Alltid något.