Mycket nu

Ja, det är rätt mycket nu. Det är tur man är "ledig" så man hinner med sig. Det är nästan så att jag förstår de som är pensionärer och säger att dom hinner ingenting. Den här veckan har det varit fullt upp. Det har tömkörts, och tränats på hemmaplan och tränats på Bergsåker, och det har skotts och det har mockats och det har fodrats och sopats, och lagat hästfinkan och dessutom har jag varit iväg och startat i Östersund. Det är något mest hela tiden så det ÄR verkligen tur att jag är ledig från jobbet för annars har det aldrig gått att hålla på så här. Danskan var trea i Östersund. Kanske man ska vara glad åt att ha en häst som kan bli trea i ett lopp. Det är ju många som inte ens kommer till start. För några år sedan har jag varit överlycklig över ett tredje pris. Det är jag inte så ofta längre. I alla fall inte med den här hästen. Det är inte det att jag är missnöjd med placeringen. Utan mer att jag är missnöjd över att det är omöjligt att vinna ett lopp. Proud Bee har ju kapacitet för att kunna vinna båda de här senaste loppen hur enkelt som helst. Men hon bjuder inte till för fem öre på upploppet. Spelar ingen roll om jag kör sakta eller fort, hon pallar inte när hon blir ansatt av de andra hästarna. Då kastar hon in handduken direkt som det känns. Danskan vägrar vinna. Trea från ledningen på Östersund i torsdags. FOTO: Skärmdump ATG © I torsdags trodde jag det skulle räcka då hon på lätta ben drog iväg ifrån de övriga 500 kvar. Men mitt på upploppet så började hon tappa modet och saktade in så pass mycket att två av de "minst" dåliga i fältet hann ikapp oss strax före målgången. Det är väl möjligen så att hon inte klarar av att gå i ledningen. Trött är hon då inte. Och pulsen är normal för hennes del. Dessutom i det här loppet var ju alla så erbarmligt klena ,att det gick ju inte att göra på något annat vis, möjligen om jag hade tagit upp och backat bakom de som startade 20 meter bakom mig i såna fall. Men det är ju och kasta sig på rygg direkt. Nej jag är lite missnöjd. Nu gör jag något jag sällan eller aldrig nästan gjort förut och startar henne nästa vecka igen. Det innebär hela fyra starter på en månad. Vilket nog är i det mesta laget för de flesta hästar. Jag har faktiskt startat med en häst tre gånger på en vecka en gång (Det var med min första uppfödning, Big Earth som faktiskt 1994 blev 4:a, 5:a och 2:a inom loppet av 7 dagar). Nu står hon väldigt bra inne i ett bilstartslopp på Bollnäs så vi testar väl. Det finns inte så många lopp åt henne i februari så vi får väl pausa lite efter detta lopp. nu över till syskonparet Norma och Parkin som faktiskt var med in på Bergsåker i onsdags eftermiddag båda två. Norma fick då sitt första snabbjobb sedan mars som treåring (2010). Och hon skötte sig väldigt bra, även om hon var lite stressad i början. Det var dock inga andra hästar ute på banan och det underlättade ju för henne som lätt blir lite ivrig. Hon små trixade lite när vi skulle ut ur stallet men hon slog aldrig och sedan när vi väl var igång så var det lugna gatan. Hon sprang 2140 meter på 1,33 och kostade på sig ett mindre utbrytningsförsök i sista sväng som resulterade i en lite tidsödande galopp innan hon fick ordning på benen igen, innan hon avslutade rätt så bra. Vissa bitar sprang hon i farter runt 25 så vi får väl se om hon håller ihop bättre nästa gång. Ska se om jag kan få lite "pace" av någon lämplig medlöpare framöver. Jag vill inte kliva in i några provlopp med henne än innan jag vet hur hon beter sig med mera liv och rörelse på banan. Jag har väl inga direkta planer, men jag håller väl ändå igång henne tills hon blir ofräsch, eller ska iväg på betäckning. Norma på Bergsåker igen. FOTO: Björn Persson © Medresenären, "junior" var ju med ner för att duscha och bli behandlad med "antibakterie-medel" mot några små hudutslag han haft som varit svåra att bli av med. När vi ändå var nere på banan så fick även han jogga 4-5 bakvarv innan vi vände upp och han fick känna på ett par "rätvarv" i lugnt tempo. Det var faktiskt första gången någonsin, så vitt jag kommer ihåg i alla fall, som han låg friskt på i bettet när jag körde honom på en travbana. Annars har jag fått jaga honom jämt. Nu har jag ju inte kört honom på banan sedan i februari 2011 och det har ju hänt mycket sedan dess. Nu körde jag bara 1,30/2140 meter med honom. Men han fick ändå avslutae lite som han ville på upploppet och då visade GPS:en i alla fall 1,16 sista 300. Han kändes ganska oberörd tyckte jag. Det ska bli roligt att se hur han går längre fram i år. För han känns väldigt fin. Parkes har jag fortsatt tömkörningen med på egen hand och det går bra för det mesta. Härom dagen blev hon dock lite skrämd av en hund som kom ut och skällde på oss, och då skulle hon pröva att vända hemåt. Nu hann jag ju med så det var ju ingen fara, men jag törs nog inte ge mig ut med vagn ensam förrän det går helt smärtfritt. Hon har dock fått testa att ha vagnen förspänd bakom sig i stallet och det gick i alla fall bra även om hon inte tyckte det var så där jättekul som det såg ut. Inga dumheter dock. Så vi får väl se när det är dax. Dessutom är det ju en hel del skoterförare här i faggorna och det är ju inte alla av dom som har huvudet med sig i hjälmen som det verkar. Skoterleder och hastighetsgränser verkar det inte vara så många som bryr sig om på Storjorden. Jag bryr mig egentligen inte om att de kör utanför skoterleden, och de flesta visar hänsyn när man möter dem med hästarna, men en del bara gasar på och det är nog bara en tidsfråga innan någon av dem ställer till med en olycka. Det är ju inte bara hästar som är ute och går på skogsstigarna här. Det är ju även barn och vuxna som är ute och går i naturen. Möter dom en skoter som kör uppemot 100 i en svacka, så tror jag inte skotern hinner stanna innan den mejar ner någon. Det är ju bara att hoppas på att det inte blir jag och någon häst. Imorgon är det Prix de Amerique och jag tror att Ready Cash vinner igen. Svenskarna har nog inget att komma med trots allt haussande, även om jag hoppas på en bra placering för Maharajah och de andra.

Det håller i sig

Ja vad ska man säga. "Flytet" håller i sig. I torsdags var det dags för nästa missöde. Hade varit ute och kört Norma på förmiddagen och sedan tömkört Parkes ensam för första gången och det gick väldigt bra. När jag sedan skulle ut med "lilltussen" i hagen till mamma, blev hon lite ivrig och innan jag hann vara med så "skallade" hon mig rakt över näsan. Blodet sprutade och jag blev lite vimmelkantig. Jag tror att näsbenet höll även om det fortfarande gör ont när jag snyter mig och näsan ömmar mitt på samt är lite svullen. Den är i alla fall rak fortfarande. Man brukar ju få blåmärken under ögonen när näsbenet går av men eftersom jag ytterst sällan, för att inte säga knappt någonsin fått ett blåmärke i hela livet oavsett hur illa jag slagit mig (på sin höjd kan jag bli lite gulaktig där jag skulle ha haft ett blåmärke efter någon vecka) så vet jag inte riktigt. Jag har lite småont i huvudet också fortfarande men annars är det som vanligt. Snyggt va? FOTO: Björn Persson © Jag har tränat på med hästarna och de känns ungefär som vanligt. Danskan kom med i comeback-loppet på Östersund och det blev bara sex hästar, vilket innebär i alla fall fem priser och med tanke på vad jag tyckte om hennes insats senast så ska enbart sträcka mig denna gång till att säga att hon borde få pengar i alla fall. Allt annat är en bonus och även om ingen av de hästarna hon möter nu, normalt skrämmer mig så törs jag inte tro på henne mer än så. Vi får väl se hur det går. För övrigt så var min styvfar Börje här idag och hjälpte mig att få hjulen att snurra på hästfinkan. Det var vajrarna* som fastnat. Vi kopplade bort handbromsen och sedan så sköt jag tillbaka vajrarna lite och vips så snurrade alla hjulen. Nyu står finkan inne på Bilfix igen, hoppas de hinner fixa detta till på torsdag så jag slipper hyra en transport för den resan. Dessutom så sprack sidoruta i tusen bitar på dottern Amandas bil när hon skulle iväg på besiktningen. Som lök på laxen fick hon sedan fyra tvåor, så det blir till att öppna plånboken igen. Hon har ju inga pengar till att betala bilreparationer. Det känns ju ändå bra att man kan hjälpa ungarna när det behövs.

Inga ursäkter

Igår hade jag världens chans att äntligen få vinna ett lopp igen. Men si det gick inte den här gången helller och jag var väldigt besviken på Danskan igår. Det var ett på förhand dåligt lopp och det var som upplagt för oss. Men trots att jag fick ledningen väldigt lätt och sedan fick vara ganska så "ifred" där framme första varvet. Fick en liten tryckare efter 5-600 meter men annars lågt, jämnt och fint tempo tills vid varvningen, då Robert Bergh kom ångande i tredjespår. Hon höll emot bra tyckte jag och det kändes skapligt ända tills mitt i slutsvängen. Då "Bergharns" häst fick huvudet före oss kastade hon in handduken fullständigt. Jag tittade bakåt i början på upploppet och då de andra var långt bakom, trodde jag att vi ändå skulle kunna bli åtminstone trea, men en snabbt spurtande häst långt ut slog av oss straxt före mål. Det var oerhört tråkigt att vi inte räckte fram. Sämst var att hon inte var så bra som jag trodde, trots att hon fick bestämma allt. Och frågan är om det är omöjligt för mig att vinna lopp för det verkar nästan så. Nu när jag för en gångs skull körde exakt som jag skulle, så går det inte ens då. Det är inte utan att man blir frustrerad. Nu tittade jag ju på resultaten från de andra loppen och såg att alla hästar i varmblodsloppen som körts i ledningen, gav sig helt till slut, så det är möjligt att det var banan som ställde till det och att hon fick mjölksyra ändå. Men jag är less på att hitta på ursäkter när det egentligen inte finns några. Det var bara för dåligt av henne. Jag provar att komma med på Östersund nästa torsdag igen. Är hon lika dålig då så får jag nog fundera på att byta ut henne mot någon annan häst. Hon gick ju i och för sig riktigt bra i somras, men det räcker ju med en häst som bara kan starta på sommaren. Det är ju inte så lite tråkigt heller då man lagt ner så mycket jobb på att få henne att fungera, men det är ju inget roligt att lägga ner tid på någon som inte bjuder tillbaka heller. Det finns ju många hästar där ute. Äh, vi får se vad som händer. Tråkigt var det i alla fall. Roligare var det inte dagen före heller. Det började jäklas redan då. På morgonen skulle jag fara och vaccinera Norma. Finkan trilskades och hjulen hade låst sig, det gick att backa hur bra som helst, då snurrade alla fyra hjulen, men när jag skulle framåt då stod alla stilla. När jag väl lastat hästen så orkade inte bilen dra finkan framåt då hjulen låste sig igen. Jag gasade och slirade, backade och försökte igen och till sist så stod jag alldeles utanför stalldörrarna utan möjlighet att ens få upp baklämmen och lasta av hästen. Det var bara att ringa efter hjälp och släpa fram hela ekipaget så pass att det gick att lasta ur hästen och ringa återbud om vaccineringen. Sedan ringa och låna en annan transport eftersom jag skulle iväg och frysmärka Parkes på eftermiddagen, plus att jag skulle starta dagen efter. Nu är det bara att hoppas på lite varmare och bättre väder så att hjulen tinar upp och jag kan få iväg min hästtransport på verkstad. Ca 5000 spänn skulle det gå på, om de måste byta både vajrar och bromsbackar och sånt. Kul va? För övrigt fick jag även 400 kronor i böter för illa ledd volt igår. Det är PRECIS som vanligt med det mesta alltså. Hej!

Inkörning påbörjad

Nu så har inkörningen av Parkes tagit sin början. I förrgår "tvingade" jag med Anette ut att gå med och hålla i grimskaftet och vara "ledstjärna" åt fölet, medan jag gick bakom och höll i tömmarna. Det var lite små tveksamheter i stallet innan då hon tjurade och inte ville ställa sig vid de "främre" kättingarna i stallgången. När vi väl fick ordning på det så gick det rätt så bra när vi väl kom iväg. Anette gillar inte det här något vidare, men det var ju bra att hon ställer upp när det behövs. Parkes ser ut som en drömhäst. Men frågan är om hon är det? FOTO: Amanda Persson © Idag så kom Amanda ut. Hon är ju mer "hästvan" och då gick vi en lite längre sväng. Vid båda tillfällena så har Parkes fått gå "själv" på vägen hemåt. Hon har skött det hela med glans måste jag säga, även om hon naturligtvis gör lite små protester emellanåt. Just att gå ut ur stallet åt "fel håll" mot för vad hon är van är nog största problemet som det verkar. Men hon vänjer sig väl med det också så småningom. Parkes sköter sig i alla fall något så när exemplariskt vid tömkörningen. FOTO: Amanda Persson © Amanda passade även på att hoppa upp på Norma och red på henne en sväng för att se om det gick. Hon var bara tränsad men red barbacka och det var inga problem. Jag ledde dem första biten, men hon är ju en så oerhört snäll häst så hem fick dom klara sig själv. Det gick det med. Norma N.Bell fixar att bli riden också. FOTO: Björn Persson © Vi fortsätter tömkörningen så mycket det går med Parkes, så får vi väl se när hon är mogen för vagn. Danskan, Proud Bee har jag anmält igen och vi fick första spår i ett P21-lopp på Bergsåker nästa vecka. Hon känns väldigt fin i träningen precis som Parkin som nu kommit igång på riktigt. Vi hade ju väldig otur i senaste starten då vi först hamnade bra till i rygg ledaren i första sväng. När sedan denne släppte till en häst som sedan stannade helt i sista sväng, kunde jag bara sitta och titta på alla som körde om oss i spåret utanför. "Danskan" var pigg, och jag "touchade" i vagnen på han framför när jag tvingades hålla igen henne när det blev tvärstopp, och då tog hon några galoppsteg. När vi väl fick fritt var ju chansen borta och vi sist. Det var bara att glömma. Hon var lite entömd på upploppet men det tror jag berodde på banan för hon känns som sagt väldigt bra här hemma efteråt. Båda kändes faktiskt som "demoner" i "mastbacken" senast, och faktiskt för första gångerna någonsin så kan jag verkligen känna vilken klass det är på "junior". Det är en vansinnig utväxling i honom när han tar i uppför backen, en utväxling som jag aldrig känt i någon häst tidigare. Inte i honom förut heller ska erkännas även om han dragit iväg bra förut också. Ska man ge sig på en jämförelse mot hur han var under förra årets vinterträning, så känns han betydligt bättre denna vinter. Och då ska man komma ihåg att han sprang in drygt 800 000 under 2012. Jag ska inte påstå att han var så dåligt förberedd då heller, men det ska väl sägas att han kanske inte var hundra fräsch på hela förra vintern. Då han kom hem på hösten 2011 var han nybehandlad och det bedömdes inte som om det behövdes något återbesök, utan bara vila efter den första behandlingen så skulle han bli fräsch. Nu var han ju fortfarande lite halt vid böjprovet 5 månader senare, när han skulle till Henrik Svensson där i mars 2012. Och blev han inte hundra av behandlingen där på hösten, så är det ju inte omöjligt att han kan ha varit lite småhalt under hela vinterträningen. Det var en "svårsläckt" hälta som krävde lite tid, så vis av detta så kollades han dock upp denna höst och behandlades flera gånger till dess att han var helt haltfri igen. Först då fick han fortsätta vila upp sig i en månad till. Är han halt igen när jag ska lämna ifrån mig honom, då vet jag definitivt att det är jag som "tränat" på honom hältorna. Nu tror jag inte att det är så, men det får vi ju se för det blir väl ett nytt böjprov innan han ska iväg härifrån så att vi vet att han är OK. Som han känns nu så tror jag även 2013 blir ett bra år. Men mycket brukar ju kunna hända. Det är ju som sagt mycket som spelar in och i princip så är det bara ett "snesteg" från att allt rasar samman. Jag hoppas på fortsatt tur för såväl ER som mig. Nu kör vi på!

Nu är det dags igen

I morgon lördag gör jag årets första start. Proud Bee blir först ut och om inget oförutsett inträffar så blir hon nog den enda hästen i min träning som startar i år. Det ska vara möjligen då att Parkin kanske gör någon start i min regi senare i höst. Han känns för närvanade väldigt fin. Och när han tar i upp för backarna så känns det verkligen annorlunda mot för hur andra hästar jag kört känns. Han är verkligen något speciellt. Angående "Danskan" och morgondagen så är chansen till någon större framgång väldigt små. Det är nog så pass stor galopprisk som runt 80 procent skulle jag tro. Fjärdespåret är nog det sämsta tänkbara då vändningen blir väldigt snäv. Det som talar för att det ska kunna gå ändå, är att vi kanske kan ta det väldigt lugn från början och direkt komma ner mot innerspåret när de andra hästarna ger sig iväg. Då det bara är fem hästar på start, så kanske hon hinner trampa iväg skapligt ändå och hitta rytmen innan hon blir "överfallen" av någon av dem som kommer bakifrån. Lyckas det så kanske vi kan få åt oss en slant i alla fall för det känns som om hon har lite form i alla fall. Tränar även på med Norma som tar sig helt klart. Drog i väg en repa på ett par hundra meter efter 18,5 enligt GPS:en, och det gick undan rejält, nästan så att man blir rädd. Nu törs jag ju bara träna tempo och "mängdtränings-liknande" träning med henne med tanke på baknäna och hennes skevhet i bakkärran. Backträning är ju inte att ens fundera på för hennes del. Nu ska hon ju inte i tävlingsform, utan bara gå ner i vikt tills hon ska iväg på betäckning i slutet av maj, men det är ju roligt att hon visar upp lite "kapacitet"och inställning i alla fall, även om hon aldrig kommer att tjäna en krona på en travbana. Fölet Parkes är ju väldigt skötsam och foglig, nu har hon provat selen också, sedan tidigare har hon haft huvudlag och bett i munnen. Hon har även provat med käk-bett. Parkes har börjat vänja sig vid de grejer som behövs om man ska vara travhäst. FOTO: Björn Persson © I helgen kan det bli så att hon får sin första lektion tömkörning. Vi skyndar långsamt. Jag är ju ledig drygt två månader till men veckorna går fort...