Mycket nu

Ja, det är rätt mycket nu. Det är tur man är "ledig" så man hinner med sig. Det är nästan så att jag förstår de som är pensionärer och säger att dom hinner ingenting. Den här veckan har det varit fullt upp. Det har tömkörts, och tränats på hemmaplan och tränats på Bergsåker, och det har skotts och det har mockats och det har fodrats och sopats, och lagat hästfinkan och dessutom har jag varit iväg och startat i Östersund. Det är något mest hela tiden så det ÄR verkligen tur att jag är ledig från jobbet för annars har det aldrig gått att hålla på så här. Danskan var trea i Östersund. Kanske man ska vara glad åt att ha en häst som kan bli trea i ett lopp. Det är ju många som inte ens kommer till start. För några år sedan har jag varit överlycklig över ett tredje pris. Det är jag inte så ofta längre. I alla fall inte med den här hästen. Det är inte det att jag är missnöjd med placeringen. Utan mer att jag är missnöjd över att det är omöjligt att vinna ett lopp. Proud Bee har ju kapacitet för att kunna vinna båda de här senaste loppen hur enkelt som helst. Men hon bjuder inte till för fem öre på upploppet. Spelar ingen roll om jag kör sakta eller fort, hon pallar inte när hon blir ansatt av de andra hästarna. Då kastar hon in handduken direkt som det känns. Danskan vägrar vinna. Trea från ledningen på Östersund i torsdags. FOTO: Skärmdump ATG © I torsdags trodde jag det skulle räcka då hon på lätta ben drog iväg ifrån de övriga 500 kvar. Men mitt på upploppet så började hon tappa modet och saktade in så pass mycket att två av de "minst" dåliga i fältet hann ikapp oss strax före målgången. Det är väl möjligen så att hon inte klarar av att gå i ledningen. Trött är hon då inte. Och pulsen är normal för hennes del. Dessutom i det här loppet var ju alla så erbarmligt klena ,att det gick ju inte att göra på något annat vis, möjligen om jag hade tagit upp och backat bakom de som startade 20 meter bakom mig i såna fall. Men det är ju och kasta sig på rygg direkt. Nej jag är lite missnöjd. Nu gör jag något jag sällan eller aldrig nästan gjort förut och startar henne nästa vecka igen. Det innebär hela fyra starter på en månad. Vilket nog är i det mesta laget för de flesta hästar. Jag har faktiskt startat med en häst tre gånger på en vecka en gång (Det var med min första uppfödning, Big Earth som faktiskt 1994 blev 4:a, 5:a och 2:a inom loppet av 7 dagar). Nu står hon väldigt bra inne i ett bilstartslopp på Bollnäs så vi testar väl. Det finns inte så många lopp åt henne i februari så vi får väl pausa lite efter detta lopp. nu över till syskonparet Norma och Parkin som faktiskt var med in på Bergsåker i onsdags eftermiddag båda två. Norma fick då sitt första snabbjobb sedan mars som treåring (2010). Och hon skötte sig väldigt bra, även om hon var lite stressad i början. Det var dock inga andra hästar ute på banan och det underlättade ju för henne som lätt blir lite ivrig. Hon små trixade lite när vi skulle ut ur stallet men hon slog aldrig och sedan när vi väl var igång så var det lugna gatan. Hon sprang 2140 meter på 1,33 och kostade på sig ett mindre utbrytningsförsök i sista sväng som resulterade i en lite tidsödande galopp innan hon fick ordning på benen igen, innan hon avslutade rätt så bra. Vissa bitar sprang hon i farter runt 25 så vi får väl se om hon håller ihop bättre nästa gång. Ska se om jag kan få lite "pace" av någon lämplig medlöpare framöver. Jag vill inte kliva in i några provlopp med henne än innan jag vet hur hon beter sig med mera liv och rörelse på banan. Jag har väl inga direkta planer, men jag håller väl ändå igång henne tills hon blir ofräsch, eller ska iväg på betäckning. Norma på Bergsåker igen. FOTO: Björn Persson © Medresenären, "junior" var ju med ner för att duscha och bli behandlad med "antibakterie-medel" mot några små hudutslag han haft som varit svåra att bli av med. När vi ändå var nere på banan så fick även han jogga 4-5 bakvarv innan vi vände upp och han fick känna på ett par "rätvarv" i lugnt tempo. Det var faktiskt första gången någonsin, så vitt jag kommer ihåg i alla fall, som han låg friskt på i bettet när jag körde honom på en travbana. Annars har jag fått jaga honom jämt. Nu har jag ju inte kört honom på banan sedan i februari 2011 och det har ju hänt mycket sedan dess. Nu körde jag bara 1,30/2140 meter med honom. Men han fick ändå avslutae lite som han ville på upploppet och då visade GPS:en i alla fall 1,16 sista 300. Han kändes ganska oberörd tyckte jag. Det ska bli roligt att se hur han går längre fram i år. För han känns väldigt fin. Parkes har jag fortsatt tömkörningen med på egen hand och det går bra för det mesta. Härom dagen blev hon dock lite skrämd av en hund som kom ut och skällde på oss, och då skulle hon pröva att vända hemåt. Nu hann jag ju med så det var ju ingen fara, men jag törs nog inte ge mig ut med vagn ensam förrän det går helt smärtfritt. Hon har dock fått testa att ha vagnen förspänd bakom sig i stallet och det gick i alla fall bra även om hon inte tyckte det var så där jättekul som det såg ut. Inga dumheter dock. Så vi får väl se när det är dax. Dessutom är det ju en hel del skoterförare här i faggorna och det är ju inte alla av dom som har huvudet med sig i hjälmen som det verkar. Skoterleder och hastighetsgränser verkar det inte vara så många som bryr sig om på Storjorden. Jag bryr mig egentligen inte om att de kör utanför skoterleden, och de flesta visar hänsyn när man möter dem med hästarna, men en del bara gasar på och det är nog bara en tidsfråga innan någon av dem ställer till med en olycka. Det är ju inte bara hästar som är ute och går på skogsstigarna här. Det är ju även barn och vuxna som är ute och går i naturen. Möter dom en skoter som kör uppemot 100 i en svacka, så tror jag inte skotern hinner stanna innan den mejar ner någon. Det är ju bara att hoppas på att det inte blir jag och någon häst. Imorgon är det Prix de Amerique och jag tror att Ready Cash vinner igen. Svenskarna har nog inget att komma med trots allt haussande, även om jag hoppas på en bra placering för Maharajah och de andra.