söndag 20 januari 2013

Det håller i sig

Ja vad ska man säga.

"Flytet" håller i sig.

I torsdags var det dags för nästa missöde. Hade varit ute och kört Norma på förmiddagen och sedan tömkört Parkes ensam för första gången och det gick väldigt bra.

När jag sedan skulle ut med "lilltussen" i hagen till mamma, blev hon lite ivrig och innan jag hann vara med så "skallade" hon mig rakt över näsan. Blodet sprutade och jag blev lite vimmelkantig.

Jag tror att näsbenet höll även om det fortfarande gör ont när jag snyter mig och näsan ömmar mitt på samt är lite svullen. Den är i alla fall rak fortfarande.

Man brukar ju få blåmärken under ögonen när näsbenet går av men eftersom jag ytterst sällan, för att inte säga knappt någonsin fått ett blåmärke i hela livet oavsett hur illa jag slagit mig (på sin höjd kan jag bli lite gulaktig där jag skulle ha haft ett blåmärke efter någon vecka) så vet jag inte riktigt.

Jag har lite småont i huvudet också fortfarande men annars är det som vanligt.

Snyggt va? FOTO: Björn Persson ©

Jag har tränat på med hästarna och de känns ungefär som vanligt.

Danskan kom med i comeback-loppet på Östersund och det blev bara sex hästar, vilket innebär i alla fall fem priser och med tanke på vad jag tyckte om hennes insats senast så ska enbart sträcka mig denna gång till att säga att hon borde få pengar i alla fall.

Allt annat är en bonus och även om ingen av de hästarna hon möter nu, normalt skrämmer mig så törs jag inte tro på henne mer än så.

Vi får väl se hur det går.

För övrigt så var min styvfar Börje här idag och hjälpte mig att få hjulen att snurra på hästfinkan. Det var vajrarna* som fastnat. Vi kopplade bort handbromsen och sedan så sköt jag tillbaka vajrarna lite och vips så snurrade alla hjulen.

Nyu står finkan inne på Bilfix igen, hoppas de hinner fixa detta till på torsdag så jag slipper hyra en transport för den resan.

Dessutom så sprack sidoruta i tusen bitar på dottern Amandas bil när hon skulle iväg på besiktningen. Som lök på laxen fick hon sedan fyra tvåor, så det blir till att öppna plånboken igen.

Hon har ju inga pengar till att betala bilreparationer.
Det känns ju ändå bra att man kan hjälpa ungarna när det behövs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar