Inte speciellt bra banjobb

Igår var det besök på Bergsåkers travbana för Norma och mig själv. Det blev väl inte helt lyckat. Varför vet jag egentligen inte, men det finns väl några halmstrån att gripa efter. På kända travtränar/ägare manéer så brukar man ju försöka hitta bortförklaringar, så att det ändå känns skaplig även om det skett ett misslyckande... Nu sprang hon ju runt banan felfritt men tiden är väl lite osäker. Det var dock ganska dålig bana, lite sugande så där och knappast lätt bana, och tiden blev nog inte 23/2140 meter i alla fall. Problemen var att hon vägrade gå iväg felfritt de första tre försöken, hon bara rullade och krängde och galopperade utan att hitta någon rytm. Efter tredje försöket "körde" jag på henne rejält i bakvarv bort till kurvan innan jag tog upp och vi provade igen och då funkade det. Det var precis som om hon glömt bort hur man "travade", men genom den manövern fann hon rytmen igen. När vi väl kom iväg så hade istället "sparringpartnern" Lilla Gun ledsnat på alla omstarter. Hon ville knappt springa framåt från början och det gick sakta direkt. Vi varvade kanske på 24-25 någonting. Jag i rygg och i rygg på mig ytterligare en häst som körde med oss. Norma var lite entömd och jag fick hålla henne på vänster töm i kurvorna annars "kavade" hon ut ett halvt spår hela tiden. Efter 1500 meter stannade dock Lilla Gun till helt och både jag och hästen bakom oss fick vika ut. Hästen bakom mig (tror det var Treess Ribston) drog iväg i bra tempo och Norma svarade så gott det gick men tröttnade rejält på upploppet. Kusken på den hästen, Lars Holm påstod att det gick runt 22 när vi drog iväg och han påstod att vi kom i mål på ungefär 23 hela vägen. Den tid som vi sagt innan. Lilla Gun fick fart på benen igen och kom ikapp i alla fall Norma och mig, trots att hon knappt gick med styrfart, som Janne Falk sa efteråt. Han hade ingen riktig tid han heller, men sa runt 26. Min GPS den tappade ju bort sig i och med alla omstarter, men den hade väl runt 24 de först tusen metrarna i alla fall. Så det är svårt att säga. Går Norma inte iväg från start, så finns det ju inga marginaler i ett kvallopp för henne i nuläget, men vi får väl se. Jag har som sagt hittat några anledningar till misslyckandet. Hon har ett litet överben på insidan av skenan på ena frambenet och jag tror att hon petar till sig där emellanåt, därför hade jag satt på henne senskydd på frambenen. Hon hatar att ha grejer på frambenen oavsett om det är bandage eller likande, så försöker hon oftast dra bort dem. Det här var första gången hon hade dom på sig. Vi for dessutom ner på morgonen. De andra jobben har varit mitt på dagen eller eftermiddagen. Då har hon varit med fölet på morgonen och hon har diat och fått mjuka upp lite ute i hagen. Nu for vi in vid 9-tiden. Inget diande så juvret var lite ifyllt och det kan ju ha stört också. Dessutom var hon påtagligt stressad före och "lössket" konstant från det att vi kom fram och tills dess att vi for hem igen. Det brukar hon inte göra annars. Dessutom har ju två hästar lastats på därhemma den senaste veckan och sedan inte kommit tillbaka hem igen, och man vet ju aldrig hur mycket en häst uppfattar! Hon trodde kanske att hon inte skulle få komma tillbaka till fölet? Om vi återgår till banjobbet så hade jag dessutom dragit upp käkremmet redan när vi for ut på banan. Jag har en så kallad "automatkäk" på henne och kan moderera längden på den därifrån jag sitter när jag kör henne. Jag kommer faktiskt inte ihåg om jag brukar dra upp den när vi kommit iväg en bit i de tidigare jobben. I vanliga fall brukar jag alltid ha lång käk från start och dra upp den efter en bit när de travat till sig. Nu var den i och för sig rätt lång nu också men det kan ju ha stört henne också. I ett eventuellt kval kommer jag i alla fall inte att ha käken uppdragen eftersom det kan ju underlätta för henne i voltningen med en lång käkrem. OM jag kvalar nästa fredag så hade jag tänkt mig några ändringar. Jag har införskaffat ett "oklätt" entömsbett av samma typ som det raka stålbett hon går med nu. Det borde underlätta styrningen av henne i kurvorna. Jag gillar dock inte att "parerstången" är så liten och kort på just det här bettet, så jag är rädd att det ska glida in i munnen eller fastna. Men jag ska försöka förlänga dom med en bit gummislang om jag hittar någon tillräckligt tunn. På ett vanligt bett kan man trä på en liten bit av en vanlig vattenslang, men den här parerstången är så liten så en sån är inte ens att tänka på, möjligen en plastslang till ett litet filter i en bilmotor skulle kunna gå. Eventuellt kanske jag kan sätta dit såna där gummiskivor på sidorna om munnen som gör att bettet ligger still på plats också. Jag testar det på fredag när det är dag för nästa träningspass. Anmälan till kval sker på måndag. Vi får väl se hur jag gör. Jag gillar ju att chansa lite. Friskt vågat hälften vunnet