Årets äldre varmblod!

Fortfarande så händer det inte speciellt mycket. Hästannonserna på Hästnet lockar inte mig att öppna plånboken för tillfället. Förhoppningsvis kan det ändå dyka upp något "projekt" där vad tiden lider. Igår kväll var jag på årsmöte med Bergsåkers Hästägarförening. Det var ett trettiotal tappra själar av de 240 medlemmarna som var på plats. Parkin hade blivit utsedd till Årets Äldre Varmblod för andra året i rad och fick en lika stor pokal som förra året. Även jag fick en pokal av samma storlek då jag utsetts av en styrelsegrupp till Årets Medlemshästägare. Storleken var av den digniteten att man trodde nästan att man vunnit VM i något stort sportevenemang. Trevligt värre och inget man räknat med, även om jag fått förhandsbesked om priserna via kallelsen. Ifjol har jag för mig att man fick en blomsterkvast också, men i år så hade man sparat in på dessa och det var väl av mindre betydelse. Stora pokaler när Bergsåkers Hästägarförening delade ut pris. Foto: Björn Persson © Jag skrev ju för någon vecka sedan om att jag skulle ner till Stockholm och se VM-kvalet mellan Sverige och Irland. Det var en trevlig resa men dålig fotboll. Och även ett visst mått av besvikelse över att man inte tänkt riktigt färdigt när man byggde själva Friends Arena. Ska man ha en "Nationalarena" i kanske 50-60 år måste man tänka till lite och det kändes som om man slarvat bort alla möjligheter till detta. Nu är ju inte jag direkt någon Einstein men nog borde man ha planerat lite bättre med tanke på de faciliteter som krävs om drygt 50 000 personer ska kunna köpa något att äta och dricka samt eventuellt gå på toaletten i en 15 minuters paus... Nu kändes det som om dessa detaljer slarvats bort ordentligt. Långa köer till försäljningsställena som var av typen "hål i väggen". Det kändes nästan som om det var bättre uträknat i EON-arena som tar 4500 personer på Timrå IK's hemmamatcher. Likaså långa köer till toaletterna som dock var fräscha och fina. Ett underbetyg till den som planerat arena var att drygt 7-8 minuter in på andra halvlek så var det fortfarande stora glipor i publikhavet där folk inte hunnit tillbaka efter pausen. Något som naturligtvis skapade irritation då folk skulle kliva upp och ner för att ge plats åt de som skulle in igen efter att ha varit och handlat eller gått på toaletten. Framtidens publik kräver nog mer än långa köer för att gå på evenemang. Exempelvis var det så trångt på läktarplats att det omöjligt skulle kunna gå att sälja någonting med "en låda på magen" som man gör på amerikanska arenor. Dessutom inte speciellt gott om plats mellan stolarna heller. Det är som vanligt att det tänks alldeles för smått, om det tänks överhuvudtaget. Frågan är ju om de som planerat det hela överhuvudtaget sett på det hela ur alla synvinklar? I övrigt var det fräscht, snyggt och man såg bra. Friens Arena, den nya nationalarenan. Foto: Björn Persson © En gigantisk jumbotron i taket gjorde att man såg allt lika bra som på tv om man missat något. Ljudnivån på publiken var väl si så där, ganska hög men ingen direkt stämning, möjligen beroende på matchens karaktär och det dåliga spel som uppvisades. Däremot så hörde inga signaler från domaren eller några spelare från där vi satt, möjligen att man gjorde det längre ner ifrån. Med 50 000 på läktarna ska man väl inte kunna göra det heller. När vi skulle därifrån så gick det, precis som när vi skulle in i arenan oerhört fort att komma ut. Det är frågan om om inte det bästa med hela bygget var trapphusen och in- och utsläppet. Men sedan tog det stopp. Gigantiska köer av typen "massvandring" med myrsteg väntade och det tog säkert en halvtimme att tränga sig igenom och komma fram till pendeltåget som gick en dryg kilometer från arenan. Nu är det ju inte på långa vägar färdigbyggt utanför, men ändå så var det mer besvär än glädje med dessa strapatser för att se undermålig fotboll. Nä underbetyg på det stora hela och jag är tveksam till fler besök. Nu har jag ju varit där i alla fall. Men drygt 800 spänn för det här är helt klart för mycket om man ska betala för den här upplevelsen. Jag skulle faktiskt överväga om jag skulle ett nytt besök till och med om det varit gratis. Men annars var Stockholmsresan trevlig. Jag blev dock väldigt "uttittad" vid ett par tillfällen av Stockholmare med Iransks/Irakiskt ursprung. Två tjejer i 25-årsåldern kunde inte slita sina ögon från min person när vi käkade på Pizza Hut. Peter och jag höll på att skratta ihjäl oss. Det var ju knappast på grund av mitt utseende. Och jag hade gylfen stängd. En stund senare möter vi en man vid en busshållplats och han tittade så intensivt på mig och flinade så att han höll på att gå rakt in i en lyktstolpe. Peter och jag tittade på varandra och började fundera va fan glor dom på? Så är den någon av er läsare som har en aning, om jag ser ut som någon sorts persisk kändis eller något så skulle det vara roligt att veta. Jag blev även mobbad av en del irländare på Bishops Arms på kvällen när dom såg min Wolverhamptontröja. Dom påstod att Wolves skulle ramla ur Championship. Tro det. På Bishops hade vi stämt träff med min gode vän Staffan Persson som jag gick gymnasium med och som bott där nere i kanske 22-23 år. Jag brukar försöka träffa på honom när jag av någon anledning besöker huvudstaden. Lika trevligt varje gång. Så där. Då fick jag ihop en blogg av ingenting även denna gång. Ha det! P.S. För övrigt så är Henke nöjd med junior när jag pratade med nonom igår och inom två veckor till en månad trodde han på start. D.S.