10,8

Vad kan man säga? Här på Storjorden föddes det en helt vanlig travhäst sommaren 2006. Han döptes till Parkin efter min barndomsidol i fotbollslaget Wolverhampton. Ingen kunde väl tro att den hästen sju år senare skulle springa så fort som 1,10,8/1640 meter. En tid som skulle ha räckt till en 5:e plats i Elitloppet samma år han föddes. Fantastiskt. Mindre fantastiskt är det faktum att han i lördags "handikappades" av sitt bakspår så att han, trots att han tog in på alla hästarna över upploppet, ändå inte fick med sig några pengar. Det är tufft i högsta klassen. Men hästen har formen och en låg 10-tid med rätt förutsättningar är inte omöjligt, enligt Henke. Nu får vi väl se hur det blir med den saken eftersom jag igår enligt vad vi kommit överens om sedan tidigare, hämtade hem honom hit till Storjorden. Nu blir det ju foderbyte och annat som påverkar så vi får väl se hur formen är om några veckor. Han hade slitit bakhovarna rejält senast, men Henke hade fixat till fötterna men sa att barfota bak går nog inte nästa gång om det skulle blir start den närmaste tiden. Vi får se hur det blir. Tanken är väl att Henke kör emellanåt om han är ledig annars får vi se. Jag kommer även att köra något lopp själv framöver. Även om jag naturligtvis inte håller samma klass som dom som kör hela tiden så vill jag naturligtvis ta chansen.. Första träningspasset på hemmaplan blir i morgon tisdag. Kul att få ha en 1,10-travare i träning i alla fall. Händer väl inte så många amatörer ;) En annan som också fick komma hem under gårdagen var lilla Parkes. Hon såg rätt bra ut i kroppen ändå och var snäll att få på grimman trots att hon varit utan sedan första veckan i juni. Däremot ville hon inte gå på finkan. Det blev lite krångel, men med lite hjälp av grabbarna som ordnat betet så löste det sig ändå på ett bra sätt, så att jag slapp gå med henne genom skogen. Nu fick hon gå med "junior" direkt igår och de två är väldigt lika varandra så det blev inga problem. De nya hagkompisarna hälsar på varandra. Foto: Björn Persson © Kul. Nu är stallet fullt igen och nu läggs allt annat än travträning åt sidan för att få tiden att räcka till. Ska bli spännande. Hon får nog en tur även hon i morgon efter att jag fixat till hennes hovar som såg onödigt stora, men ändå förhållandevis bra ut efter en sommar på gräs. Bonden tränar på och går i nedre skogshagen med Norma och dom verkar ha det bra båda två. Vi ser framtiden an med tillförsikt.

Glädje och sorg

I söndags vann Parkin sin andra seger för året. Det var glädjande. Men glädjen förbyttes mot förstämning innan hemfärden, då jag pratat med Håkan Skoglund och undrade över hur det var med hans far och fick veta att det var inget vidare och att det kunde vara slut när som helst. Samma kväll fick jag också beskedet att en av mina läromästare inom travet lämnat oss. Hans-Erik Skoglund levnadsbana efter en lång sjukdomstid var över. Hans-Erik Skoglund på Bergsåker för något år sedan. Foto: Björn Persson © När jag började med travet var HES i slutet av en karriär som var som bäst under 60-talet, då han blev Champion fyra gånger. Tre gånger på hemmabanan Bergsåker och en på Hagmyren. Han vann ungefär 550 lopp i en tid då det inte var trav varje dag. Sista segern tog han med Great Hurricane. Hans-Erik var född 1938 och mer om honom och hans karriär kan ni höra i detta youtubeklippfrån tidigare i somras "Börje möter". I mitt fall så hjälpte han mig inledningsvis med inkörningen av min första uppfödning, Big Earth och han körde även Viviann Brante i några snabbjobb då jag fick chansen att köra utvändigt med hans sista riktigt bra häst, Speedy Tim. det var en uppleveslse att köra en häst som drog iväg i 13-14 tempo en bit när man var vann att som fortast köra runt 20 i bästa fall. Han körde även in Rebel Yell och körde något kval med honom också. Det jag lärde mig mest av honom var att med våld kommer man inte långt och att man ska vara snäll och lugn med hästarna. Det är ledord som jag alltid haft med mig. Hans-Erik Skoglund kör Big Earth i ett kvallopp Foto: skärmdump Hans-Erik hade det jobbigt de sista åren och var länge märkt av sjukdom men han kämpade på för att kunna vara med och se sönerna Alexander och William växa upp. Att ha det ensamma ansvaret för två små pojkar efter det att hustrun Elisabeth avled av en hjärntumör i mitten av 1990-talet, kan inte ha varit det lättaste för Hans-Erik. Resultatet blev två fina unga män som han var väldigt stolt över. Och det med rätta. Sista gången jag träffade Hans-Erik var i mitten av juni då jag var hem till honom för att prata lite. Han ringde då och då för att berömma Parkin och prata lite om allt möjligt. Han var inte speciellt pigg men glad över att han överlevt yngste sonen Willliams studentdag som inträffade samma dag som jag var och hälsade på. Han hade mycket värk och trodde inte att han skulle klara sig speciellt länge till. Vi pratade om allt möjligt. Jag tyckte mycket om Hans-Erik och det känns vemodigt att han lämnat in. Tankarna går till pojkarna och jag hoppas och tror att de är redo för livet även om jag hoppats de haft sin far kvar längre i livet... Tack för kunskapen och vänskapen, Hans-Erik R.I.P //Björn

Tungsprunget

Bonden sprang och slirade mest hela loppet på Östersund i måndags. Det var väldigt tungsprunget och han gick barfota runt om, vilket visade sig inte passa så braför honom på den banan. Vi låg fyra in i sista sväng men i början av upploppet hade han inte orken eller om det var modet att kriga vidare när det tog emot och lufsade i mål som en av de sista hästarna i fältet. Vi tränar någon vecka och testar igen sen. Jag passade på och verkade alla hovarna efter loppet så vi får väl se hur det växer. Kan nog bli skor nästa gång. Junior gjorde ett strålande sista halvvarv uppe i Skellefteå och spurtade storstilat ute i spåren från sista plats till ett sjättepris. Bra gjort och jag skojade med Henke och tackade för att han "ställer iordning honom" lagom tills jag ska ta hem honom. Han startar igen på söndag på Dannero. Dåligt spår och ett par riktigt bra hästar emot så vi får väl hoppas på det bästa. Annars så har även Norma kommit hem igen och hon är ungefär som vanligt. Ska bli intressant att se hur det går när jag släpper henne i lag med Bonden på lördag. Jag jobbar tre dagar nu så det är väl bäst att vänta tills jag kan hålla mig hemma. Inte så kul för Anette om det händer något och hon är själv. Men båda är ju snälla hästar så det går nog bra. Norma hemma igen. Foto: Björn Persson © Parkes ser lite tunn ut och det blir bra när hon får komma hem och äta upp sig. Bara en dryg vecka kvar nu. Jag sa till att det vore ju bra om dom la ut lite hö sista veckan om hon skulle gå kvar som sällskap den här exttra veckan, så det skulle dom göra. En spännande tid väntar här hemma nu.  Jag längtar nästan till september även om det blir mer att göra så ska det bli riktigt roligt.

Vinnare - igen

Det är konstigt det här med trav. Först så kör jag 125 lopp innan jag vinner överhuvudtaget som kusk (Prevenue, 2010). I början av juli körde jag mitt 180:e lopp och då lyckades jag äntligen vinna igen, nu som "lånekusk" på stoet Damita i ett amatörlopp. Det är många lopp och lite segrar, så jag trodde nog inte att den tredje kusksegern skulle komma redan i lopp 183. Men det gjorde den, så jag är väldigt nöjd med flytet på slutet. Speciellt roligt var det att det var Bonden som fick vinna, då det var väldigt länge sedan jag hade en egentränad "vinnare". Dessutom så känns det som om jag gjort ett bra jobb med den här hästen för visst är det skillnad på honom nu än när han kom. Även om jag var väldigt glad så passade jag även på att berätta i vinnarcirkeln vad jag tyckte om Quantum Farms agerande i samband med att jag köpte hästen. Jag hoppas att det order hjälper någon från att göra affärer med skojare som inte håller ord. Bonden vann ju ganska enkelt, även om han saktade ner väldeliga till slut. Jag tror inte han var trött riktigt. Han tycker inte om när man rör honom med spöt så jag försökte undvika det så länge som möjligt. Jag ryckte ju undan tidigt och försökte jaga på honom lite på annat sätt mot slutet, men det var lite med andan i halsen vi tog oss över mållinjen. Då hade ett trettio meters försprång, från när vi svängde in på upploppet minskat betydligt... Men han vann och det är ju det som räknas. Quantum Bond håller undan till seger. Foto: Skärmdump Ösd Trav Tv Vi startar igen på måndag i ett hårdare lopp. Det är lika bra att starta på för det är lite "svårtränat" här hemma. Grannen Wikner, som äger banan jag tränar på har anlitat ett skogsbolag som är och avverkar runt banan. Det är både lite sönderkört och en massa virke liggande här och där. Jag röjde undan lite pinnar och sladdade av banan hjälpligt i går och kunde sedan köra lite intervaller, men det är allt annat än bra underlag just nu. Träningsbana är i dåligt skick just nu. Foto: Björn Persson © Förhoppningsvis blir dom klara snart. Junior startade även han på Östersund och fick återigen en ganska stygg resa i hårt tempo. Han tappade tredje platsen på linjen när han stannade av. Henke trodde att han kunnat vara tvåa om han kört för ett andra pris, men han ville vinna och då blev det så här. Inget att säga om. Så länge det ramlar in en och annan krona så är jag nöjd. Han är ju där den sista månaden och den här sista sejouren har väl inte varit direkt någon succé för hästen men så är det ibland. Jag är ändå oerhört nöjd med alla inblandade som sliter hårt. Men det är inte alltid det lyckas. Direktivet till Henrik är att han ska försöka starta på några gånger till innan jag tar hem honom och nästa lopp blir på Skellefteå på lördag i V75. Henke missade tydligen att läsa på för han hamnade 20 meter fel mot vad han trodde och står nu lika start med både elitloppsvinnaren Nahar och fjolårssegraren Caballion. Men det är som det är med den saken. Vi hoppas åtminstone på en slant som täcker resan. Jag tror det behövs drygt 4000 in för att täcka resekostnaderna om jag går efter fjolårssiffrorna. Resebidraget om han blir oplacerad, är på 3000 så det finns ju hopp oavsett men det är ju roligare om han tjänar in dom penagrna själv. Vi får se. Norma är dräktig säger dom och kommer hem även hon. Imorgon som det lät. Ska bli roligt att se henne igen. Här hemma är det fortfarande kaos och det rivs och torkas i hallen och badrummet. Nu har jag inte sett någon alls här sedan i måndags så jag vet inte vad som händer riktigt. Men förhoppningsvis så går det framåt ändå. Hej!