10,8

Vad kan man säga? Här på Storjorden föddes det en helt vanlig travhäst sommaren 2006. Han döptes till Parkin efter min barndomsidol i fotbollslaget Wolverhampton. Ingen kunde väl tro att den hästen sju år senare skulle springa så fort som 1,10,8/1640 meter. En tid som skulle ha räckt till en 5:e plats i Elitloppet samma år han föddes. Fantastiskt. Mindre fantastiskt är det faktum att han i lördags "handikappades" av sitt bakspår så att han, trots att han tog in på alla hästarna över upploppet, ändå inte fick med sig några pengar. Det är tufft i högsta klassen. Men hästen har formen och en låg 10-tid med rätt förutsättningar är inte omöjligt, enligt Henke. Nu får vi väl se hur det blir med den saken eftersom jag igår enligt vad vi kommit överens om sedan tidigare, hämtade hem honom hit till Storjorden. Nu blir det ju foderbyte och annat som påverkar så vi får väl se hur formen är om några veckor. Han hade slitit bakhovarna rejält senast, men Henke hade fixat till fötterna men sa att barfota bak går nog inte nästa gång om det skulle blir start den närmaste tiden. Vi får se hur det blir. Tanken är väl att Henke kör emellanåt om han är ledig annars får vi se. Jag kommer även att köra något lopp själv framöver. Även om jag naturligtvis inte håller samma klass som dom som kör hela tiden så vill jag naturligtvis ta chansen.. Första träningspasset på hemmaplan blir i morgon tisdag. Kul att få ha en 1,10-travare i träning i alla fall. Händer väl inte så många amatörer ;) En annan som också fick komma hem under gårdagen var lilla Parkes. Hon såg rätt bra ut i kroppen ändå och var snäll att få på grimman trots att hon varit utan sedan första veckan i juni. Däremot ville hon inte gå på finkan. Det blev lite krångel, men med lite hjälp av grabbarna som ordnat betet så löste det sig ändå på ett bra sätt, så att jag slapp gå med henne genom skogen. Nu fick hon gå med "junior" direkt igår och de två är väldigt lika varandra så det blev inga problem. De nya hagkompisarna hälsar på varandra. Foto: Björn Persson © Kul. Nu är stallet fullt igen och nu läggs allt annat än travträning åt sidan för att få tiden att räcka till. Ska bli spännande. Hon får nog en tur även hon i morgon efter att jag fixat till hennes hovar som såg onödigt stora, men ändå förhållandevis bra ut efter en sommar på gräs. Bonden tränar på och går i nedre skogshagen med Norma och dom verkar ha det bra båda två. Vi ser framtiden an med tillförsikt.