Bonden skadad

Ibland så vill det sig inte riktigt. Ibland så går något sönder. Det är så det är här i världen. Och med tanke på tingens jävlighet så var det inte konstigt att något skulle hända precis nu, när jag berömt hållbarheten hos Quantum Bond om vilken bra häst han varit ur den synvinkeln. Under de 1,5 år han varit i min vård har det inte hänt i princip någonting som krävt några större veterinära insatser. Han har varit fräschheten själv. Men nu har det gåttt riktigt åt fanders som det verkar. Körde honom i sanden i lördags precis som vanligt. Det enda ovanliga var att han galopperade i början av de första tre intervallerna, något han inte gjort på länge. De fem avslutande intervallerna var han som vanligt och travade och tog i som han brukar. När vi for hem så stannade vi till lite för att prata med dottern som kom i sin bil, ingen ovanligt. Det var sedan när vi började gå hem igen som han helt plötslig var blockhalt. Han stod på tre ben utan att stötta sig på vänster bak när vi kom in i stallet. jag undersökte honom och första tanken var en hovbensfraktur eller om jag hade tur bara en hovböld som dykit upp akut. Det konstiga var att han hade ingen märkvar värme vare sig i hoven eller någon annanstans för den delen. Men han vägrade att ställa ner vänster bakben. Det var bara att bandagera på chans och ställa in honom i boxen. Glad och pigg. Ingen feber och god matlust. Men han vägrar att använda vänster bak. Klämde genom hoven på söndagen med en visitertåg. Ingen hovböld eller hovbensfraktur så vitt jag kunde bedöma efter reaktionerna. På måndagen ringde jag veterinären Gunnar Rangul som kom ut mitt på dagen. han var bergsäker på en fraktur. Men efter att han röntgat igenom hoven, kotan och hasen utan att hitta något, mer än en gammal inkapslad lös benbit, och dessutom bedövat bort hela hoven och hästen var lika halt, så var han väldigt brydd över vad det handlade om. Bonden kollar in röntgenutrustningen Foto: Björn Persson © Och där är vi än, fast det är torsdag nu. Bonden ser lika glad ut som vanligt trots att han står på boxvila. Hältan har avtagit något och han står på benet men medicineras med Finadyne för att ta bort smärta och eventuell inflammation. Veterinären kommer ut igen på måndag för att se om han hittar något nytt. Tråkigt. Men det är väl bara att hopaps på att vi hittar något. Annars är det nog färdigtävlat är jag rädd. Jävla skit! Färdigtävlat verkar det inte vara för Parkin även om man funderat lite vad som händer. Fick sms av Sofia Aronsson att det blir start på söndag i Berlin. Såg ut att vara ett beskedligt lopp med bara åtta startande hästar och med runt 120 000 kronor i första pris. "Junior" står 20 meter bakom tillsammans med två andra. Men propositionen är nog ändå den bästa någonsin han fått starta i. Har han inte tappat allt för mycket på sin frånvaro och sjukdom så borde han ses med god chans, om inte Rudolf Haller får för sig att "preja" någon av banan den här gången också ;) Vi får väl se. Hösten brukar ju inte vara hans bästa årstid, men nu är han ju ute i Europa där det är lite annat väder än här. Den enda häst jag har att träna nu är alltså tvååriga Parkes, som är tillbaka i full träning igen efter sin förkylning. Hon känns (Peppar, peppar ta i trä") bättre än någonsin just nu. Jag hoppas verkligen det håller i sig. Planen är provlopp för henne nästa lördag (den 1 november) då jag är ledig igen efter två jobbarhelger. Går det bra där så siktar vi på kval före jul. Hej då - hoppas det åtminstone går bättre för er än för mig med travandet!