Parkin fin i årsdebuten

Igår så var det för första gången på väldigt, väldigt länge roligt att se Parkin i ett travlopp. Han årsdebuterade i ett stenhårt gäng och slutade på en hedrande 6:e plats och tjänade 4000 spänn. Egentligen inte mycket att yvas över. Men det var första gången på mycket länge som han såg intresserad ut av att kämpa, när han backades ut och nästan kom förbi Beer Summit på mållinjen. Och när man sedan ser att han blev 6:a på för honom nya rekordet 12,0/2140 meter auto så känns det ännu bättre. Liket ser ut att röra på sig, om man så säger. Kanske inte sagan om travhästen Parkin är slut ännu? Bra jobbat av Sofia Aronsson och de som varit inblandade och perfekt kört av kusken Niclas Benzon som körde precis som jag tror man måste göra nuförtiden med den här hästen. Nu skulle det bli montekval den 5:e sedan får vi se. Det lär på Sofia som om det var en liten europaturné på gång under försommaren, innan han återvänder hem hit i augusti. Ska bli spännande att se hur det går. På hemmaplan är det som det är. Själv har jag ont i ryggen. Enligt sjukgymnasten som behandlat mig intensivt så är det en disk som kommit ur läge. Nu har jag fått både elstötar och ultraljud och känner mig betydligt bättre än i slutet av förra veckan, jag har fortfarande lite smärta i ryggen, men just nu störs jag mest av att jag har som "domningar" i armarna. Jag vet inte om det är för att någon nerv ligger i kläm någonstans eller vad det är men jag tror jag snart är på G igen. Jag fick exempelvis anlita min kompis och före detta hovslagare, Janne Falk för att köra provlopp med Parkes i lördags. Hon var mycket fin på 23,5/2140 meter. Hon fick attackera i tredjespår från sista position utvändigt 800 kvar och avslutade efter 18 sista 500. Hon blev trea i mål, i linje med den som blev tvåa och det saknade kanske lite fart i benen, då det var första gången hon besökte en travbana sedan kvalet den 21 mars, men hon var inte trött och hade hämtat igen sig redan när de gick av banan enligt vad Janne tyckte efteråt. Janne Falk i sulkyn bakom Parkes inför provlopp i lördags. Foto: Björn Persson © Förhoppningsvis kan hon få ett till banjobb nästa vecka och om inget oförutsett händer så blir det förhoppningsvis start den 11:e på Bollnäs. Bonden är ohalt och svullnaden i framknät är borta. Såret på baksidan av armbågen har börjat att gro igen. Han verkar ha gott läkkött och just nu går han omkring barfota i hagen och ser pigg ut. Tur i oturen att han gjorde illa sig samtidigt som jag är justerad eftersom det skulle vara svårt att få honom tränad när inte jag kan köra något. Men han mår säkert bra av någon veckas vila. Hann med att tömköra en gång till med Daley innan min rygg protesterade. Hon verkar ha lätt för sig. Vi kommer väl igång snart igen om jag blir lite bättre. På återhörande

Mycket strul nu

Det fortsätter att jävlas. Bonden skulle ju starta i söndags och av det blev ju intet. Han brukar ju vara svår att få tag i när man ska ta honom ur hagen på dagtid. Eftersom han anar att något är på gång så brukar han försöka komma undan. Man får ju alltid tag i honom men det brukar dra ut på tiden ibland. Vis av den erfarenheten bandagerade jag honom inför transporten redan innan jag släppte ut honom på morgonen. Eftersom jag tänkte att han kanske skulle försöka ställa till det så att vi kunde komma i tidsnöd. Bandage har han ju haft på sig väldigt ofta utan att hitta på något ofog. Förra gången hade han dock lyckats dra av ett på vänster framben. Men jag tänkte att det var nog ett olycksfall i arbetet eftersom han aldrig tagit bort bandagen förut. Men nu så hade han troligen hållit på att dra i det där bandaget även under den här dagen och sedan sprungit och trampat fast sig på något vis och antagligen gått omkull. Antagligen har han fastnat i bandaget beroende på att han fortfarande hade broddskor på sig (Det var tänkt att värma i dem, starta barfota och sedan slå på sommarskor efter loppet). När jag skulle ta in honom för avfärd mot Bergsåker hade han bara en kort bit av bandaget kvar på vänster framben, och det hängde nere i karleden. Han joggade runt ett par repor innan jag intet ont annande fick ta honom och vi gick in i stallet för att borsta av honom. Då ser jag först att han skrapat av en stor bit päls från vänster framknä. Jag gör rent det och funderar vidare. När jag sedan kommer på andra sidan om hästen och ska borsta ser jag att han skurit upp ett V-format sår ett par centimeter under armbågen på det andra frambenet, och en flik på en tre-fyra centimeter hänger ner och ett långt skrapsår går ända ner mot baksidan av det högra framknät. Quantum Bond såg till att bli konvalescent genom att riv aupp ett V-format skärsår under armbågen. Foto: Björn Persson © Det var bara att ringa in på Bergsåker och styryka och sedan ringa jourhavande distriktare. Efter diverse telefon samtal och skickade sms-bilder beslutades det att det inte skulle sys något. Utan göras rent och avvakta. Och där är vi nu. Fortfarande ingen feber, vilket är positivt då det innebär att ingen farlig inflammation har slagit till. Negativt är att han är stel och halt, mest i det sönderskrubbade vänstra framknäet, som dessutom är stort som en ballong. Stort och svullet vänster framknä blev ett av resultaten av att gå omkull. Foto: Björn Persson © Det är väl frågan om hur lång konvalescens det blir på det här. Känns inte speciellt bra. Sälja honom går ju i alla fall inte förrän han är frisk och kry igen. OM han nu blir det. Parkes tränar på och allt verkar skapligt även om hon inte imponerar speciellt på hemmaplan. Provlopp är planerat inför kommande lördag, fungerar det som det ska siktar vi på debut första veckan av maj. Min gode vän Janne Falk var här och följde med mig på en tur med Daley. Och det går inte annat än imponeras av denna dams kylighet och lugn. Det var i det närmaste storm och det blåste grjer överallt men hon bara gick som om hon knappt gjort något annat. Även om hon tydde sig till Janne med grimskaftet när vi gick hemifrån, så skötte hon sig på egen hand när vi gick hemåt. Daley tömkörs för första gången. Foto: Anette Svanberg © Klok häst. Hoppas det fortsätter så. Parkin som är hos Sofia Aronsson på Axevalla är tänkt att göra ännu en årsdebut, nu den 27:e april på Färjestad. Vi får väl hoppas den blir av den här gången, även om motståndet såg minst sagt respektingivande ut. Han är dock frisk och pigg enligt rapporterna jag fått och tränas tillsammans med Anders Svanstedts hästar i grupp, vilket varit ett gångbart recept från tiden hos Henke, och Parkin brukar faktiskt ofta köras av Anders farfar Rune under träningspassen. Jag håller tummarna för att han får en slant och att han ser bättre och gåvilligare ut än han gjort i de senaste framträdandena. Kusk blir landet segerrikaste amatörkusk från i fjol Niclas Benzon, som även jobbade någon månad åt Sofia i vintras. Ska bli spännade att se. Men som sagt vi är kvar i uppförsbacken ännu.

Bonden till salu

Det går lite trögt för tillfället. Det småjävlas med det mesta och då blir man lite nedstämd i humöret när inget fungerar som man tänkt sig. Bonden är ju som vanligt. Dum och het när man kör honom. Intervaller i dag och startar sedan på Bergsåker på söndag. Naturligtvis 4:e spår. "Som vanligt" är jag benägen att skriva. Lottningsgudarna vill inte att det ska bli så enkelt för oss eftersom de ger oss ständigt spår fyra i voltstart. Det är ju garanterat galopp i starten. Och eventuellt också böter för att vi stör någon när vi ska iväg. Det är precis som om det är något som ska klatra varje gång vi ska ut. Senast när vi för en gångs skull hade ett vettigt läge då knäckte han ju käkremmen,och så var den dagen förstörd. Nu får han inga mer chanser, för nu har jag ledsnat och satt ut honom på annons på Hästnet. Jag kommer inte längre än så här. Jag hade hoppats han skulle springa in 100 000 åt mig innan jag gav upp och han är väl på strax över 80 000 i nuläget. Å andra sidan kanske han hinner gneta in de pengar som fattas innan han försvinner härifrån. Det har gått två år sedan jag köpte honom, mager och jävligt och nu är han en mycket fin och lugn häst i stallet, dessutom vältränad. Men fortfarande så brinner det för honom för mycket bakom vagnen. Jag startar ändå på och ser väl se vad som händer under tiden. Inte säkert någon vill köpa honom heller... Hade tänkt spara på Montetesten och ha det som försäljningsargument, då jag tror han blir riktigt bra i Monte, åtminstone inledningsvis, men händer det inget på några veckor så får jag väl prova honom själv med någon ryttare. Det är ingen egentlig brådska att bli fri honom. Huvudsaken är att han är borta innan Prevenues blivande föl (om det blir något) skall stallas in här till vintern. Prevenue körde jag och hennes ägare till Ortsjöns Hästgård i slutet av förra veckan, och där blir hon och det kommande fölet tills dess att de är avskiljda och klara. En tung ekonomisk post, men har man inte plats eller lust att sköta om en till fölmärr och ett litet föl så får man ju räkna med det. Märren såg annars väldigt rund och fin ut. Jag har ju inte sett henne sedan vintern 2012 när jag skänkte bort henne till min gamla klasskamrat från låg och mellanstadiet, Anette Nyberg. Roligt att se att hon kommit till rätt ägare och trivs. Inte alla avdankade travhästar som gör det. Det är hon värd, min första vinnarhäst som kusk, som hon var då vi slog till 2010. Prevenue, min första "vinnare" som kusk ser ut att trivas med tillvaron. Foto: Björn Persson Parkes har inte hostat något mer sedan i måndags förra veckan, men har inte kunnat träna något speciellt hårt efter strykningen. Eventuellt provar jag ett provlopp i 25-tempo för att se hur hon känns om några dagar. Inga starter planerade då det verkar gå lite för fort för henne just ännu. Har dock siktet inställt på ett typ nollopp för treåringar på Bollnäs om 5-6 veckor. Om hon håller sig fräsch och kommer ner mer i tiderna tills dess, vill säga. Daley är fortfarande snuvig, men ohalt. I samråd med veterinären ställde vi in dennes besök förra veckan, då hältan var på väg bort. Troligen ett klokt beslut, åtminstone ekonomiskt, då hon nu är ohalt igen. Åtminstone tills nästa gång. Sundsvalls Tidning gjorde ett stort reportage om mig och mitt författande förra veckan. Mycket bra reklam blev det och det satte lite fart på bokförsäljningen som det verkar. Jag ska dock inte ropa hej ännu, men det blev ju inte sämre av det i alla fall... På återhörande.

Tvingad att stryka

Det vill sig inte riktigt. Det är något mest hela tiden som jäklas. Men som sagt det går upp och ner i den här branschen. Det började med att det brann till i huvudet för Bonden. I defileringen före loppet knäckte han Check-remmen och eftersom han redan förstöra den ordinarie remmen (I Bollnäs drog han sönder den) så hade jag ingen i reserv (och för den delen så hade jag aldrig hunnat få dit någon ny hellerom jag haft någon) så det var bara att åka av banan innan start och skära av den. Det innebar att när bilen släppte fältet, satte han ner huvudet mellan knäa och bara tokrusade. Jag drog allt vad jag kunde för att kunna släppa till någon, och det kom en direkt från start som inte ville ha ledningen när jag frågade, trots att han laddat. Det gick 12,9/första 500 och om han fått hade han nog gärna öppnat ännu snabbare, den galningen, det var bara för mig att fortsätta i ledningen och försöka få Bonden att lugna ner sig, vilket tog ett drygt varv, sedan höll han ändå emot tills den förste kom förbi i sista sväng. Då kastade han dock direkt in handduken. Med lite vilja hade han ändå fått pengar. Han tappade sista slanten på linjen. Snopet, men jag vet inte om han tagit i mer om jag jagat på honom men jag iddes inte efter den där öppningen. Nu hade jag istället sett fram emot Parkes tävlingsdebut på torsdag. Lagomt motstånd på papperet för en mjukstart som tävlingshäst. Men det gick också om intet då hennes lillasyster Daley som går i samma hage akut blivit förkyld. Grönt snor hänger i klasar ur hennes näsborrar med början i helgen. Daley är väldigt snorig. Foto: Björn Persson På inrådan från veterinären så har jag nu strukit Parkes, även om hon inte visar några riktiga sjukdomstecken. Men det kommer väl, då hon hostade till lite när jag körde henne. Hon har dock ingen feber. Dessutom har klant-Daley gjort sig illa igen. Hon var ju oförklarligt halt för någon vecka sedan, men gick till sig. Nu har hon blivit framhalt igen. Precis som då finns inga synbara fel eller någon onormal värme mer än över själva senorna och benet, hon visar ingen ömhet någonstans. Oavsett om senorna är belastade eller avslappnade. Mycket konstigt. Jag tror att hon rullat fast sig på något vis i boxen och fått kämpa för att komma loss och då klantat till det med sina långa ben på något vis. Hon lade ju fast sig mot innerväggen när hon var mindre ibland och sparkade sig lös. Hon ska rulla jämt så fort när hon kommer in, det har hon gjort sedan hon var liten, och nu när hon är större kanske det inte är lika lätt. Vi får väl se vad som händer Veterinären skulle komma på torsdag och kolla. Dessutom säljer böckerna dåligt också. Det går inte bra nu, med andra ord. Men jag kommer igen. Hej då!