Tvingad att stryka

Det vill sig inte riktigt. Det är något mest hela tiden som jäklas. Men som sagt det går upp och ner i den här branschen. Det började med att det brann till i huvudet för Bonden. I defileringen före loppet knäckte han Check-remmen och eftersom han redan förstöra den ordinarie remmen (I Bollnäs drog han sönder den) så hade jag ingen i reserv (och för den delen så hade jag aldrig hunnat få dit någon ny hellerom jag haft någon) så det var bara att åka av banan innan start och skära av den. Det innebar att när bilen släppte fältet, satte han ner huvudet mellan knäa och bara tokrusade. Jag drog allt vad jag kunde för att kunna släppa till någon, och det kom en direkt från start som inte ville ha ledningen när jag frågade, trots att han laddat. Det gick 12,9/första 500 och om han fått hade han nog gärna öppnat ännu snabbare, den galningen, det var bara för mig att fortsätta i ledningen och försöka få Bonden att lugna ner sig, vilket tog ett drygt varv, sedan höll han ändå emot tills den förste kom förbi i sista sväng. Då kastade han dock direkt in handduken. Med lite vilja hade han ändå fått pengar. Han tappade sista slanten på linjen. Snopet, men jag vet inte om han tagit i mer om jag jagat på honom men jag iddes inte efter den där öppningen. Nu hade jag istället sett fram emot Parkes tävlingsdebut på torsdag. Lagomt motstånd på papperet för en mjukstart som tävlingshäst. Men det gick också om intet då hennes lillasyster Daley som går i samma hage akut blivit förkyld. Grönt snor hänger i klasar ur hennes näsborrar med början i helgen. Daley är väldigt snorig. Foto: Björn Persson På inrådan från veterinären så har jag nu strukit Parkes, även om hon inte visar några riktiga sjukdomstecken. Men det kommer väl, då hon hostade till lite när jag körde henne. Hon har dock ingen feber. Dessutom har klant-Daley gjort sig illa igen. Hon var ju oförklarligt halt för någon vecka sedan, men gick till sig. Nu har hon blivit framhalt igen. Precis som då finns inga synbara fel eller någon onormal värme mer än över själva senorna och benet, hon visar ingen ömhet någonstans. Oavsett om senorna är belastade eller avslappnade. Mycket konstigt. Jag tror att hon rullat fast sig på något vis i boxen och fått kämpa för att komma loss och då klantat till det med sina långa ben på något vis. Hon lade ju fast sig mot innerväggen när hon var mindre ibland och sparkade sig lös. Hon ska rulla jämt så fort när hon kommer in, det har hon gjort sedan hon var liten, och nu när hon är större kanske det inte är lika lätt. Vi får väl se vad som händer Veterinären skulle komma på torsdag och kolla. Dessutom säljer böckerna dåligt också. Det går inte bra nu, med andra ord. Men jag kommer igen. Hej då!