fredag 6 november 2015

Lugnt och stillsamt


Det är lugnt och stillsamt på travfronten.
Hästarna tränas dock på som vanligt.

Men inga mer starter planerade riktigt mer än den i morgon då Parkes går ut i ett på papperet hyfsat treåringslopp på Östersund.

Vi är tippad bland de sista men jag har ändå goda förhoppningar då hon känns fin här hemma. Enda negativa är väl att hon inte startat på en månad. Hon har slagit eller varit nära de flesta av de som är tippad före henne så jag känner mig inte slagen på förhand, även om innerspåret på tillägg kan ställa till det.

Jag hade tänkt starta Bonden på Gävle nästa vecka, men då jag inte är så sugen på att åka långt så tog jag bort anmälan, även om han känns riktigt bra för dagen. Vi provar väl på V86 på Bergsåker den 25:e istället. Lite närmare, speciellt om jag planerat en lite längre resa med honom i början av december...

Parkin vilar fortfarande. Inget fel på honom men han kan behöva ladda batterierna lite till innan vi drar igång ett sista försök att få honom i form.

Daley tränar jag på med och det går som förväntat.

Fin häst det.

För övrigt är det roligt att se att man toppar en lista. Inte så ofta, ha ha



Lille Willie Carr är fortfarande kvar på Ortsjöns Hästgård enligt vad som avtalats. De gör ett bra jobb men jag har varit lite missnöjd med alla verkningar som gjorts i tid och otid.

Nu senast fick jag nog och satte jag stopp på detta, efter att deras hovslagare ville börja plasta utsidan på fölets ena bakhov.

Bakgrunden är den att Wille är hjulbent och föddes med bena pekande åt alla håll.

Jag har ju varit mer eller mindre skeptisk till det mesta om utsikterna för honom, med tanke på starten han fick, och inte lagt mig i så mycket, mer än påpekat några gånger att jag tycker verkningarna inte alls märkts av på bakhovarna, som varit platta och spetsiga hela sommaren.

Något som enligt min mening påverkar stabiliteten negativt.

På de föl och unghästar jag fött upp hemma har jag varit noga med att då och då runda av tårna på bakfötterna för att de ska bli stabila, och med tanke på resultatet så tror jag nog det varit rätt väg att gå (Hibbitt, Parkin och flera andra uppfödningar som sprungit) Nu när jag haft den här lilla hästen på ett "riktigt" stuteri har jag inte brytt mig om speciellt mycket själv utan trott att man gjort på samma sätt.

Efter den tredje verkningsräkningen på 6 veckor i början av september bestämde jag mig dock för att gå in i hagen och kolla om han hade någon hov, kvar med tanke på att 6-8 veckor mellan verkningar brukar vara ofta nog, för övrigt har jag fått faktura för hovvård på både märren och fölet följande datum: 9/5, 11/6, 7/7, 13/8, 3/9 samt 28/10 trots att det gått på bete, känns som lite väl "noggrannt" för min smak när det dessutom ofta inte ens märkts på hästarna att de verkats.
Känns kanske lite som om de anlitar fel hovslagare, när räkningarna kommer så tätt.

Men det är ju min åsikt.

Efter att ha fått fakturor på "verkningar" i princip varje månad sedan jag ställde dit modern i mitten på april, utan att hästen blivit något bättre tyckte jag att jag måste dra åt handbromsen för vad det får kosta framöver. Han har redan kostat mig mer än 60 000, pengar som troligtvis är bortkastade då jag inte tror han kommer att hålla.
Eftersom jag redan fött upp en svårt födsloskadad häst, och en lite mindre skadad innan den här, vet jag hur liten chans det är att de håller för tävling och om de gör det, så är det de som klarar sig bäst de som med enbart hjälp av de förutsättningar naturen gett dem, utan speciellt mycket mekanisk påverkan ville jag inte hålla på att experimentera mer.

Jag har hållit på med hästar sedan 1985 och även om jag inte är någon superstjärna på hästar, så tror jag nog att jag ändå vet vad jag pratar om erfarenhetsmässigt efter de föl jag fött upp och sett genom åren.
Men det är som det är.



Här Willie Carr hjulbent som få. Foto: Björn Persson ©


Här är en bild på hasen och dess vinkel framifrån. ser inte så kul ut.                Foto: Björn Persson ©




Ortsjöns Hästgård ville ha en intyg av mig där de fråntogs ansvar för hur det gick med hästen i framtiden, om jag inte gick med på att de fick plasta honom. det säger jag inget om.

De är ju seriösa och vill ju inte ha dåliga rekommendationer, så jag har gått med på att skriva ett intyg, OM de lämnade hästen ifred resten av tiden han är där och låter mig själv fixa hovvården.
Känns ju ändå inte speciellt positivt att byta ut Bonden mot en hjulbent ettåring, men det är ju som det är.
Jag kan ju inte behålla båda.

Vi får väl se vad som händer med honom. Han är ju fin i övrigt och verkar ju go och snäll i alla fall.
Men det känns ju lite tråkigt även om jag redan när han föddes förstod hur det troligast skulle bli.

Jaja.

Vi kämpar vidare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar