Bonden vann tredje montésegern

Igår startade Bonden igen, den här gången på Östersundstravet. Precis som senast hade jag fullt upp med annat än trav (jobb den här gången), jag hade inte tänkt anmäla men då Anna-Lena Forsberg gärna ställde upp även denna gång och hämtade hästen samt skötte allt inför starten, så kunde jag ju själv vara hemma. Och det gick bättre den här gången än på Hagmyren, kan man lugnt konstatera. Bonden var riktigt bra och Anna-Lena red ett helt igenom perfekt lopp med honom, hon smög i ryggar och när slutspurten sattes in hade han modet kvar att avväpna de två andra hästarna som var framför honom. Mycket bra ridet. Hästen såg dock inte lika bra ut i travet som tidigare, han verkar ändå inte ofräsch, så det är möjligt att det var den lösa banan som ställde till det, eller att Anna-Lena fick ta i och "dra ihop" honom lite då och då när han kom lite för nära den framförvarande hästens ända. Han får väl vila några dagar sedan kör jag väl honom och känner hur det verkar. Det finns dock inga passsande montélopp närmaste månaden, så det blir väl några sulkylopp istället. Ska bli spännande att se. Parkin var ju ute i stenhårt gäng förra onsdagen, och han räckte helt enkelt inte till i det sällskapet. Även om han inte var som bäst gick han 12,4 vilket är den 8:e bästa tiden han sprungit i hela sitt liv. Det säger en del om hur tufft han har det numera. Han får vila några veckor och hämta mod, sedan tränar vi väl på i vinter och så får han några chanser till våren. Räcker han inte alls till då så är det färdigtävlat. Parkes har tränat på under min avstängning och känns mycket bra. Startar nästa lördag om allt går som det är tänkt. På Östersund. Yngsta hästen i stallet, Daley tränar på även hon. Glimrande teknik har hon den märren, det känns som om man flyter ovanpå sanden när man kör henne. Hon är ju lite uttåad på båda fram och stryker sig lite nära skenbenen fram, men ojojoj vilken travare det här kan bli. Tyvärr är hon lite lat, men det kan ju ändra sig. Avslutar med att berätta att i morgon skulle min pappa Benny ha fyllt 69 år om han levat. Nu har han snart varit död i två år och det har nog inte gått en enda dag utan att jag tänkt på honom. Hoppas du har det bra där du är. Skickar även ett stort Grattis till hans storasyster Sigbritt, min faster alltså, som fyller 78 år den 4 november. Här är en bild på dem båda någon gång på 70-talet när båda är betydligt yngre än vad exempelvis jag är nu. Foto: Björn Persson © På återhörande