I lördags lämnade Quantum Bond Storjorden efter nästan tre år här och 47 starter. Han vann fem gånger i min regi, varav tre i monté. Han kostade lika mycket som han såldes för och på de här tre åren genererade han 121 850 spänn.
På länken kan ni titta när han och jag vinnner totalt överlägset på Bergsåker 2013 Quantum Bond vinner lopp
Jag önskar Anna-Lena Forsberg lycka till med honom. Det var en snäll och trevlig herre som jag tror får det bra.
I samma veva som vi levererade "Bonden" åkte vi för att hämta lille Willie Carr på Ortsjöns Hästgård.
Och det blev ju den värsta travresa jag varit med om på de dryga 30 år jag skjutsat hästar.
I efterhand borde jag ju förstått hur det skulle ha kunnat gå, då han aldrig tidigare åkt.
Alla andra föl och unghästar jag haft har ju tidigt fått prova på att åka transport, på beten och liknande med sina mammor. Nu ställdes den här 8 månaders lille hingsten själv på finkan för första gången och sedan for vi.
Det var som upplagt för kaos.
Vilket det också blev.
Han levde rövare redan då vi sakta rullade från gården, trots bomull i öronen för att få en lugnande inverkan så barkade det löst. Vi stannade och kollade till honom och ändrade lite på grimskaften. Vi körde iväg igen och då det var livat i transporten hade jag som tur var ett öga i sidospeglarna hela tiden. Vi hade väl kommit ca 500 meter från Ortsjöns Hästgård då han kom som skjuten ur en kanon ut ur framdörren. Jag tvärnitade och vi sprang ut och lyckades få lös honom där han hängde. Han hade skrubbat upp sidan rejält, men verkade annars OK så vi lastade in honom igen innan chocken släppte för honom. Efter en kilometer till var det oroväckande tyst och vi stannade och kollade till honom, då hade han ksatat sig över frambommen och hängde där. Lyfte ner honom och provade igen. Efter ytterliggare en bit var det livat. Vi stannade och då låg han med huvudet i en underlig vinkel, under mellanbommen. Skära lös hästen och in i kaoset och lyfta bort mellanbommen. Få upp hästen och prova igen. Så där höll det på tills han var på väg ut genom framdörren (som nu gick sönder i låsanordningen) med bakdelen. Vi stanande knuffade in honom igen, och då var han så trött och slut så han blev liggande på golvet under mellanväggen. Vi lyckades då köra hela vägen hem utan att han klev upp. Det tog en och en halv timme att köra drygt två mil.
Väl hemma när han hörde de andra hästarna klev han upp och gick ur finkan.
Otroligt nog var han nog mest skakad och skinnflådd.
Efter rengöring och insmörjning av sårskadorna så ställde han sig och åt hö som om ingenting hade hänt.
Har kollat febern för att se om han fått någon infektion, men hittills ingenting.
Igår gick han i hagen.
Först ensam några timmar sedan med Parkin och det verkar vara en häst med järnpsyke. Han bryr sig inte speciellt i någonting. Han strosar runt och bekantar sig med omgivningen.
Han verkar inte gilla att vara ensam för när jag tog in Parkin före honom hann jag bara ställa in honom i boxen innan jag hörde hur "den lille" tryckte av ingångsbrädan till hagen för att komma efter oss.
Vi får väl se hur det går framöver.
Frågan fram över är väl om jag törs köra honom i en hästtransport någon fler gång utan att ge honom lugnande. Då får han nog ha sällskap i såna fall.
Men den tiden den sorgen.
Nu är han i alla fall här.
Parkin och nye kompisen Willie Carr. Foto: Björn Persson ©
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar