Mungiporna nedåt

Det går inte direkt bra nu, om man säger så. Först fadäsen med lille Willie Carr, som dock verkar ha klarat sig skapligt efter "åkturen" i lördags. Endast en brännblåsa blev det av alla skrapmärkena, men den får självläka. Sedan att han i övrigt inte ser så lovande ut kroppsligt för att bli en bra travhäst, det är ju en annan och senare fråga. I måndags var jag till PH-vet i Laggarberg och kollade upp Daley som inte varit sig riktigt lik de senaste veckorna. De två senaste gångerna jag kört henne har hon markerat hälta vänster bak. Och minsann var det inte en rejäl skada. En blödning på en böjsena vid hasen, dock godartad och sällsynt enligt den prognos som veterinär Per Jonsson ställde (han hade sett den två gånger på drygt 25 år som veterinär), men ändå ett träningsavbrott på tre månader, med endast skritt-träning. Skadan var i princip omöjlig att få genom träning, så det var så att säga yttre påverkan det handlade om. Nu skulle hon vila helt i tio dagar, därefter skrittas fram till början av maj då det vankades återbesök. I bästa fall premie i höst om det går bra... Två hästar kvar att hoppas på då. Och det känns ju inte direkt upplyftande att det då är den gamle, de senaste åren så trötte Parkin som visar upp minst problem. Han känns riktigt bra, men det återstår ju att se hur han ställer sig till tävlandet. Det är ju en viss skillnad mot att träna. Då återstår bara Parkes som förutom att hon alltid varit allmänt hispig tidigare, och endast varit lite besvärlig att sela på benskydd på bakbenen och svanskappan, har blivit helt vild och dummat sig konstant den senaste veckan. Hon viftar på svansen och skvätter urinliknande sörja så fort man säger något när man kör henne, eller ska göra något bakom henne. Hon har haft de här tendenserna tidigare, förutom pissandet, men nu verkar det ha brutit lös på riktigt. Känns inte så jävla muntert, med tanke på att jag haft förhoppningar på henne i år. Jag hoppas det är övergående och att det bara är något som har med brunst att göra, för annars agerar hon precis som en klassisk "pissmärr" Det enda positiva i det hela är att hon ändå tar i och springer när vi tränar. I alla fall än så länge. Det känns som om det är ett halvt rätt av fyra möjliga just nu. Tråkigt läge alltså. På återhörande.