En avläggare, en pissmärr, en böjsena och ett hopplöst fall?

När stallet består av en avläggare, en pissmärr, en böjseneskadad och dessutom en unghäst som fått en helt felaktig start på livet (och ser ut därefter) så är det inte särskilt lätt att se ljust på framtiden. Men det är bara att bita ihop och köra på. Parkes var lika "pissig" igen när vi skulle ut i lördags. Svansen gick som en virvelvind i stallet när hon skulle selas och hon hyttade med bakbenen och höll på tills jag väl bundit fast svansen på henne i vagnen... Väl på väg ut är hon bättre, men minsta lilla som inte faller henne på läppen då kommer det ut en "skvätt". Körbarheten är det än så länge inget att klaga på. Hon springer fort och bra i intervallerna, men det är ett rent helsicke att hålla på med henne. Gick intervaller idag igen på bra sätt. Men som sagt jobbig att sela. Har beställt munkpeppar som tydligen ska lugna ner märrar som har problem med brunsten. Vi får väl se om det fungera. Planen är fortfarande start den 24:e. Parkin känns fortfarande dunderfin hemma, men i lördags på Bergsåker var han allt annat än fin i provloppet. Inget fel på travet men loj och ointresserad. Och trots snällt rygglopp i makligt tempo hela vägen, spottade han ut bettet sista 200 och över mål var det även lite knackig stil när han bromsade sig över mållinjen. Har beställt tid hos PH-Vet till på torsdag för att kolla upp honom. Körde honom idag tisdag och han var återigen mycket fin och gåvillig här hemma. Men det delas inte ut några prispengar på rakorna i Kvällsjön Är det ingenting så vete fan om jag orkar bry mig att försöka jaga igång honom. Det är lite tidigt än att bestämma sig, men fan vet. Det var INTE roligt i lördags när hästar som han normalt är 50 meter bättre än joggar ifrån honom till slut. Och även om han vet att det inte är "på riktigt" när det är provlopp och det är jag som kör, så känns det inte bra Daley har ju sin böjseneskada, men har fått börja motioneras den här veckan. Vi har skrittat tre gånger den här veckan och det är ju tråkigt både för henne och mig, men det ger väl alltid något även om det är långt till maj... Willie Carr verkar läka ihop bra. Inte lika halt de senaste dagarna, även om dagens äventyr kunnat gå riktigt illa då han hoppade ur den lilla rörhage han var i när jag var ute och körde Parkin i förmiddags. Full fart och över rören och sedan ett nytt hopp över bräderna in till damerna, som fick lite sällskap ett tag tills jag var tillbaka och han åter fick vara med sin "farsa" Willie Carr på väg ut ur "damhagen" efter sitt besök där. Foto: Anette Svanberg © Väl på väg ut ur hagen igen så passade Parkes på att ge honom ett par "bakutsparkar" i sidan innan jag han öppna och få ut honom, men det såg inte ut som om hon träffade honom med broddarna då han befann sig väldigt nära. Han får nog vara inomhus fortsättningsvis när jag kör Parkin.