Tävlingssäsongen drar igång!

Imorgon är det dags för att dra igång tävlingssäsongen. "Stollpäran" Parkes är den som ska ut och göra årsdebut. Hon känns bra i träningen men är ju fullkomligt fläng just nu. Blir intressant att se ändå hur hon beter sig på travbanan. Enda gången hon varit skötsam de tre senaste veckorna har ju varit när vi var ner och gjorde snabbjobb på Bergsåker för 14 dagar sedan så jag hoppas hon fungerar, annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det blir dock lugnt upplägg och smyga med och ta vad vi får, om hon inte känns som en rund miljon, då kanske jag tänker om... Jag ska även köra en häst med på förhand hyfsad chans i morgon då jag blev uppsatt på en i Amatörpokalen. Eftersom jag var en av fåtalet tillgängliga kuskar som var medlemmar i Amatörklubben blev jag uppsatt, vilket var ett tydligt krav i propositionen för att få köra, (alltid bra att vara noga med att betala medlemsavgifter!) Jag var som vanligt annars "ingens val" på förhand, men jag är glad för chansen. Förr eller senare måste väl ändå resultaten skina igenom så att jag får lite fler styrningar (min statistik i Amatörlopp de senate åren går väl knappast att klaga på) Hästen heter Somekindofmonster, och från spår två bakom bilen kan vi få ett fint lopp. Parkin var ju knackig i travet när jag var ner och körde provlopp med honom. Vi var till PH-Vet och där konstaterades det att han var dubbelsidigt framhalt i kotorna redan vid "antydan" till böjprov och nu är han behandlad med kortison och ska åter dit igen för ombehandling den 2 mars. Parkin behandlad med kortison i framkotorna. Foto: Björn Persson © I övrigt fick jag beröm för hur han såg ut. Han var "tipptopp" på alla sätt förutom då framkotorna. "Vilken fin häst" fick vi höra både en och två gånger. Och fin det är han ju verkligen :) Han motionskörs nu i ett par veckor framöver, precis som Daley som också är konvalescent, men det visste ni ju redan. På återhörande Förresten så har illbattingen Willie Carr hållit sig i hagen den senaste tiden. Hoppas han fortsätter så... Hej svejs

En avläggare, en pissmärr, en böjsena och ett hopplöst fall?

När stallet består av en avläggare, en pissmärr, en böjseneskadad och dessutom en unghäst som fått en helt felaktig start på livet (och ser ut därefter) så är det inte särskilt lätt att se ljust på framtiden. Men det är bara att bita ihop och köra på. Parkes var lika "pissig" igen när vi skulle ut i lördags. Svansen gick som en virvelvind i stallet när hon skulle selas och hon hyttade med bakbenen och höll på tills jag väl bundit fast svansen på henne i vagnen... Väl på väg ut är hon bättre, men minsta lilla som inte faller henne på läppen då kommer det ut en "skvätt". Körbarheten är det än så länge inget att klaga på. Hon springer fort och bra i intervallerna, men det är ett rent helsicke att hålla på med henne. Gick intervaller idag igen på bra sätt. Men som sagt jobbig att sela. Har beställt munkpeppar som tydligen ska lugna ner märrar som har problem med brunsten. Vi får väl se om det fungera. Planen är fortfarande start den 24:e. Parkin känns fortfarande dunderfin hemma, men i lördags på Bergsåker var han allt annat än fin i provloppet. Inget fel på travet men loj och ointresserad. Och trots snällt rygglopp i makligt tempo hela vägen, spottade han ut bettet sista 200 och över mål var det även lite knackig stil när han bromsade sig över mållinjen. Har beställt tid hos PH-Vet till på torsdag för att kolla upp honom. Körde honom idag tisdag och han var återigen mycket fin och gåvillig här hemma. Men det delas inte ut några prispengar på rakorna i Kvällsjön Är det ingenting så vete fan om jag orkar bry mig att försöka jaga igång honom. Det är lite tidigt än att bestämma sig, men fan vet. Det var INTE roligt i lördags när hästar som han normalt är 50 meter bättre än joggar ifrån honom till slut. Och även om han vet att det inte är "på riktigt" när det är provlopp och det är jag som kör, så känns det inte bra Daley har ju sin böjseneskada, men har fått börja motioneras den här veckan. Vi har skrittat tre gånger den här veckan och det är ju tråkigt både för henne och mig, men det ger väl alltid något även om det är långt till maj... Willie Carr verkar läka ihop bra. Inte lika halt de senaste dagarna, även om dagens äventyr kunnat gå riktigt illa då han hoppade ur den lilla rörhage han var i när jag var ute och körde Parkin i förmiddags. Full fart och över rören och sedan ett nytt hopp över bräderna in till damerna, som fick lite sällskap ett tag tills jag var tillbaka och han åter fick vara med sin "farsa" Willie Carr på väg ut ur "damhagen" efter sitt besök där. Foto: Anette Svanberg © Väl på väg ut ur hagen igen så passade Parkes på att ge honom ett par "bakutsparkar" i sidan innan jag han öppna och få ut honom, men det såg inte ut som om hon träffade honom med broddarna då han befann sig väldigt nära. Han får nog vara inomhus fortsättningsvis när jag kör Parkin.

Årets första provlopp och Willie Carr's ben

Idag var jag in på Bergsåker och körde provlopp. Fyra deltagare, Sveriges dyraste auktionshäst för något år sedan, Bungle Rain och en som heter Golden League stod start. Parkes och jag hade innerspåret på tjugo meetrs tillägg och meriterade Inez Fri startade bredvid mig. Vi körde i kapp efter 4-500 meter och fick tredje invändigt på den smetiga banan, Golden League i dödens. I sista sväng följde jag med i ryggar, Inez Fri rundade oss mitt i svängen och jag ut i tredje spår på upploppet. Parkes höll farten skapligt som trea och slog av Golden League odriven, men nog kändes det att det var första banjobbet sedan starten i november. Hon kändes rejäl och fin annars och gick att köra  genom svängarna med ett vanligt ledat bett och vanliga framskor. Ifjol var det entömsbett och bakvända som gällde för att få runt henne, så det är ju bättre i alla fall, även om hon nickade lite med huvudet nu också. Bäst av allt var att hon varken pissade eller slog med svansen idag. Måste ha varit brunst som ställde till det förra veckan. Provlopp på lördag för Parkin som kan det där, men behöver lite sällskap för att vara på gott humör, och ska köras i ryggar. Jag och ryggskadade hovslagaren Janne Falk tog tag i hovarna på Willie Carr också. Janne höll i och jag raspade, så nu står han i alla fall någorlunda som en häst. Om jag skulle ha önskat något, så hade det varit att jag åkt till Ortsjön och fixat verkningarna själv, även tidigare. Men nu får vi göra det bästa av situationen. Han har dock varit lite stel och halt i höger bakben efter den vådliga hemresan, men annars verkar han okej. Vi får väl avvakta och se. Willie Carr står bättre på hovarna nu. Foto: Björn Persson ©

Mungiporna nedåt

Det går inte direkt bra nu, om man säger så. Först fadäsen med lille Willie Carr, som dock verkar ha klarat sig skapligt efter "åkturen" i lördags. Endast en brännblåsa blev det av alla skrapmärkena, men den får självläka. Sedan att han i övrigt inte ser så lovande ut kroppsligt för att bli en bra travhäst, det är ju en annan och senare fråga. I måndags var jag till PH-vet i Laggarberg och kollade upp Daley som inte varit sig riktigt lik de senaste veckorna. De två senaste gångerna jag kört henne har hon markerat hälta vänster bak. Och minsann var det inte en rejäl skada. En blödning på en böjsena vid hasen, dock godartad och sällsynt enligt den prognos som veterinär Per Jonsson ställde (han hade sett den två gånger på drygt 25 år som veterinär), men ändå ett träningsavbrott på tre månader, med endast skritt-träning. Skadan var i princip omöjlig att få genom träning, så det var så att säga yttre påverkan det handlade om. Nu skulle hon vila helt i tio dagar, därefter skrittas fram till början av maj då det vankades återbesök. I bästa fall premie i höst om det går bra... Två hästar kvar att hoppas på då. Och det känns ju inte direkt upplyftande att det då är den gamle, de senaste åren så trötte Parkin som visar upp minst problem. Han känns riktigt bra, men det återstår ju att se hur han ställer sig till tävlandet. Det är ju en viss skillnad mot att träna. Då återstår bara Parkes som förutom att hon alltid varit allmänt hispig tidigare, och endast varit lite besvärlig att sela på benskydd på bakbenen och svanskappan, har blivit helt vild och dummat sig konstant den senaste veckan. Hon viftar på svansen och skvätter urinliknande sörja så fort man säger något när man kör henne, eller ska göra något bakom henne. Hon har haft de här tendenserna tidigare, förutom pissandet, men nu verkar det ha brutit lös på riktigt. Känns inte så jävla muntert, med tanke på att jag haft förhoppningar på henne i år. Jag hoppas det är övergående och att det bara är något som har med brunst att göra, för annars agerar hon precis som en klassisk "pissmärr" Det enda positiva i det hela är att hon ändå tar i och springer när vi tränar. I alla fall än så länge. Det känns som om det är ett halvt rätt av fyra möjliga just nu. Tråkigt läge alltså. På återhörande.