| Hej igen.
Det har blivit en tämligen trög inledning på året. Ingen av starthästarna har varit i ordning för start men det är enligt planen. Det är fortfarande tyngre träning som gäller. Finns inte så mycket att skriva om heller egentligen. Möjligen närmar sig "Danskan" start nu. Ska köra provlopp till veckan är det tänkt för att checka av statusen. Funkar det så är det möjligt att jag testar ett lopp i februari. Hon springer lite med handbromsen i som det känns, men kan helt klart "flytta på sig" skapligt snabbt när hon vill. Jag misstänker att det mest handlar om att sätta lite mer "massa" i hennes stora kropp så att hon orkar med sig. Det känns som om hon behöver betydligt mer av den varan än hon fått på sig hittills. Jag kan tänka mig att det är det som kan göra susen även om det inte är så lätt att lyckas med detta i brådrasket. Men det går åt rätt håll. En annan överraskande syn var hur Prevenue såg ut under täcket när jag tog av henne det härom veckan. Hon har breddat ut lite över bakre delen av bålen som om hon skulle vara dräktig trots allt. Nu har jag kollat lite då och då sedan dess och jag blir mer och mer brydd över detta. Hon är fortfarande väldigt mager i övrigt, trots att hon äter bildligt talat som den häst hon är. Vi får väl se vad som händer. Det är möjligt att jag kanske måste ta ett blodprov på henne för att vara säker på att hon verkligen är "tom" för jag känner mig som sagt lite tveksam nu när jag kollat henne lite mer noga. Trots "Kjelle Vesslas" dräktighetsundersökning visade på att hon inte vara dräktig. Skulle vara överraskande för de nya ägarna om det helt plötsligt ramlade ut en fölunge framöver sommaren. Vi får väl låta det bero så länge så får vi se hur jag gör. Både Parkin och "Danskan" tränar i "mördarbacken" uppe i Kvällsjön just nu. Det är lite "mickligt" att ta sig dit eftersom vi ska över en nyplöjd lägde innan vi kommer upp på skogsvägarna som tar oss dit. Det går lite upp och ner, men hästarna har lärt sig hur det ska gå, det är bara jag som blir sjösjuk innan vi är över. Tur att det bara är 50-60 meter innan det går att "köra" på riktigt. Det suger musten ur dem lite att springa intervaller nästan rakt upp i 500 meter, men det ger bra styrka. Det verkar som om dom gillar det också. I alla fall "Junior", som otroligt nog är mer intresserad av att träna än "Danskan" och det verkar som om han börjat mogna på sig om man jämför med tidigare år. Nu tar han verkligen i när det ska tränas. Det har han inte alltid gjort. Damen från Danmark har dock inte dragit en pust ännu trots "våldsträningen", men hon blir i alla fall svettig. Hon har ju tränats kontinuerligt sedan hon kom hit i början av oktober och har bra ork, men hon behöver som sagt mer muskler. Jag tycker i och för sig att hon behöver lite mer "spring i bena" också men det kanske kommer i lag med andra hästar på banan. Nu har hon ju börjat läka ihop i karlederna också, så det kan nog gå att få ut henne framöver. Annars händer inte mycket , vilket ni kanske märkt i bloggen. "Catchdriver-karriären" går på sparlåga och när man inte har så mycket eget att köra med så lär det väl förbli så. Jag fortsätter alltså min vintervila ett tag till. |
lördag 14 januari 2012
Trög inledning på året
torsdag 5 januari 2012
Årets första blogginlägg
Hej och Gott Nytt Travår på er, alla ni fyra som läser denna blogg.
När jag kollade nu såg jag att det redan nu är sjunde året i följd som jag bloggar här på hemsidan.
Tiden går onekligen sjukt fort.
Men det är väl bara att fortsätta även om det inte finns så mycket att skriva om.
Jag tränar på med hästarna så gott det går, men det har varit en tråkig vinter i kör-hänseende hittills. Dåligt med snö och runt noll grader mest hela tiden. För oss "småhandlare" i södra norrland som är beroende av vägar och skogstigar för att träna och inte har egna banor är det långt ifrån optimalt träningsföre med isbelagda grusvägar. Vi behöver snö och i alla fall några graders kyla för att kunna träna riktigt utan att köra sönder hästarna.
Men det hinns väl med än då det bara är början av januari.
Parkin ligger lite efter i träningsväg, men jag har ju några månader på mig att sätta honom i bra skick. Han ska ju till Henke i början av april om inget hinder dyker upp.
Proud Bee känns allt bättre och har bra ork men lite bristande vilja. Det känns inte som om hon tar i riktigt även om hon känns stark och rejäl nu.
Hon har dock stora problem med karlederna och jag smörjer och "donar" hela tiden för att försöka få i ordning på dom. När väl det är fixat ska vi prova på att göra en start.
Just nu är siktet inställt på Östersund i början på februari. Men då ska hon vara helt OK i karlederna först.
Prevenue försvinner inom några veckor. Och det blir både skönt och lite vemodigt. Det är ju en snäll häst men hennes psyke passar inte riktigt för travet. Förhoppningsvis släpper stressen för henne när hon kommer till en annan miljö och jag hoppas hon går upp lite i vikt framöver.
Norma händer det väl inte speciellt mycket med. Hon är en rolig häst som inte duger speciellt mycket till, ungefär som mig själv. Att hon är lik mig på andra sätt framgår också tydligt.
Hon är den enda häst jag vet som hellre ligger och drar sig på morgonen än kliver upp och äter kraftfoder. Alla andra hästar jag haft och framförallt de andra tre jag har nu, de står alltid och väntar på morgonen men inte Norma, hon ligger lugnt kvar och väntar tills det passar henne att stiga upp.
Ibland har hon inte ens klivit upp när jag ska släppa ut dom lite senare.
Då får hon istället väldigt bråttom att hinna med att både äta och gå ut.
Ungefär som jag.
God fortsättning då och ett speciellt grattis till Jessika Sidbäck som vann sitt första "riktiga" travlopp igår på Bergsåker..
Vad många inte vet är att redan 1993 eller om det var 1994 så vann hon lopp för första gången, det var på invigningen av Junsele travet (ingen officiell travbana) då hon slog till med Quick Chayn. I det loppet deltog även jag med min första uppfödning Big Earth (född 1989) och vi blev 5:a.
Det var som sagt ett tag sedan, men trägen vinner som jag så väl vet.
Om jag själv kommer att vinna något mer lopp känns dock i dagsläget ganska osäkert med tanke på hur det ser ut i stallet.
Men man vet ju aldrig...
När jag kollade nu såg jag att det redan nu är sjunde året i följd som jag bloggar här på hemsidan.
Tiden går onekligen sjukt fort.
Men det är väl bara att fortsätta även om det inte finns så mycket att skriva om.
Jag tränar på med hästarna så gott det går, men det har varit en tråkig vinter i kör-hänseende hittills. Dåligt med snö och runt noll grader mest hela tiden. För oss "småhandlare" i södra norrland som är beroende av vägar och skogstigar för att träna och inte har egna banor är det långt ifrån optimalt träningsföre med isbelagda grusvägar. Vi behöver snö och i alla fall några graders kyla för att kunna träna riktigt utan att köra sönder hästarna.
Men det hinns väl med än då det bara är början av januari.
Parkin ligger lite efter i träningsväg, men jag har ju några månader på mig att sätta honom i bra skick. Han ska ju till Henke i början av april om inget hinder dyker upp.
Proud Bee känns allt bättre och har bra ork men lite bristande vilja. Det känns inte som om hon tar i riktigt även om hon känns stark och rejäl nu.
Hon har dock stora problem med karlederna och jag smörjer och "donar" hela tiden för att försöka få i ordning på dom. När väl det är fixat ska vi prova på att göra en start.
Just nu är siktet inställt på Östersund i början på februari. Men då ska hon vara helt OK i karlederna först.
Prevenue försvinner inom några veckor. Och det blir både skönt och lite vemodigt. Det är ju en snäll häst men hennes psyke passar inte riktigt för travet. Förhoppningsvis släpper stressen för henne när hon kommer till en annan miljö och jag hoppas hon går upp lite i vikt framöver.
Norma händer det väl inte speciellt mycket med. Hon är en rolig häst som inte duger speciellt mycket till, ungefär som mig själv. Att hon är lik mig på andra sätt framgår också tydligt.
Hon är den enda häst jag vet som hellre ligger och drar sig på morgonen än kliver upp och äter kraftfoder. Alla andra hästar jag haft och framförallt de andra tre jag har nu, de står alltid och väntar på morgonen men inte Norma, hon ligger lugnt kvar och väntar tills det passar henne att stiga upp.
Ibland har hon inte ens klivit upp när jag ska släppa ut dom lite senare.
Då får hon istället väldigt bråttom att hinna med att både äta och gå ut.
Ungefär som jag.
God fortsättning då och ett speciellt grattis till Jessika Sidbäck som vann sitt första "riktiga" travlopp igår på Bergsåker..
Vad många inte vet är att redan 1993 eller om det var 1994 så vann hon lopp för första gången, det var på invigningen av Junsele travet (ingen officiell travbana) då hon slog till med Quick Chayn. I det loppet deltog även jag med min första uppfödning Big Earth (född 1989) och vi blev 5:a.
Det var som sagt ett tag sedan, men trägen vinner som jag så väl vet.
Om jag själv kommer att vinna något mer lopp känns dock i dagsläget ganska osäkert med tanke på hur det ser ut i stallet.
Men man vet ju aldrig...
lördag 31 december 2011
Sista dagen på året
| Ja, vad ska man säga om travåret 2011?
Det har varit blandad kompott. Egentligen så borde det väl vara så att jag ska vara riktigt nöjd med året som gått. Nöjd med Parkins insatser och resultat. Det är jag. Men för övrigt tycker jag hela travåret varit om inte en katastrof, så har det i alla fall varit rent ut sagt värdelöst. I alla fall för mig som kusk och tränare. Nu tycker säkert en del att jag ska vara nöjd ändå och glädjas åt att jag faktiskt haft oerhörda framgångar som hästägare och uppfödare och det är ju sant. Men samtidigt så är det ju för delaktigheten i det hela som jag håller på. Och att äga en väldigt bra häst ger inte på långa vägar samma känsla som att träna och köra en väldigt bra häst. Nu är jag ju inte dummare än än att jag förstår att "junior" aldrig skulle ha sprungit in de summor han gjort om jag haft honom själv. Där har Henke lyckats väldigt mycket bättre än jag någonsin trott. Men känslan är inte alls den samma. Även om kontot fyllts på så uppväger ju det en del, men man blir mer likgiltig och det är ingen rolig känsla när man ska hålla på med trav. Året började annars rätt bra med att Prevenue blev tvåa med mig i vagnen i ett TV-sänt V4 lopp på Gävletravet i mitten av januari. Då tänte jag att det här blir nog bra det med. Men efter det tog det ända tills i slutet på oktober innan jag var "på plats" med en häst i ett lopp. Det var då jag som "Catchdriver" körde jobbarkompisen "Büsses" häst Villagelecoursdeau till en andraplats på Bollnästravet. Mellan dessa två andra platser gick det nästan 20 körda lopp. Och det är alldeles för dåligt för att jag ska vara nöjd överhuvudtaget. Prevenue blev dummare och dummare att träna efterhand att året gick, men sprang ändå in ca 25 000 kronor och det är väl ändå godkänt även om hon kunnat sköta sig bättre. Hälften av de pengarna sprang hon ju in i loppet på Gävle. De övriga 17 starter hon gjorde innebar nästan bara tråkiga minnen när man ser tillbaka och det är ju ganska värdelöst.. Hon betäcktes även i somras men kastade fölet och nu så lämnar hon Storjorden. Förhoppningsvis redan i slutet på nästa månad,Då har hon en ny karriär som ridhäst att se fram emot då jag givit bort henne till en kvinna jsom jag gick i skola med i barndomen. Där får hon det bra. Prevenue har kostat mig mycket bekymmer och en hel del pengar och hade det inte varit för att jag fick vinna ett lopp med henne så hade hon nog varit härifrån mycket tidigare. Men nu får hon i alla fall en chans till som ridhäst och kanske att hon betäcks 2013 då jag har det förbehållet. Min pesonliga favorit häst, charmiga Norma hade inte heller ett så lyckat 2011. Det föl hon födde fram, (en hingst efter Dell Ridge Image) var död redan vid födseln och sedan tog det dryga 2 månader av strulande innan hon var hemma här igen, dräktig på nytt. Denna gång med Parkins pappa Tap In. Återstå att se om hon kan bära fram ett livsdugligt föl denna gång. Tummarna är vikta för det och jag tror faktiskt att hon kommer att lämna en riktig kanon någon gång. Proud Bee kom från Danmark i slutet av oktober och är så här långt ett gigantiskt felköp. Börjar att ta sig men är det någon affär jag gjort som jag önskat vore ogjord så är det denna. Återstår att se om jag kan få rätsida på denna underliga häst. Under året som gått har även ett par andra hästar vistats korta perioder i min träning. Underbart snygga och tjänstvilliga, men ack så ofräscha Lucy Hill försvann efter två månaders träning här hon var borta redan i början av januari. Hon gick till Tomas B Nilsson och fick ett par matlappar innan man gav upp. Snygge Rally Kalle, vars egentliga namn var Sunset Rally, kom i maj och lämnade i september utan att jag blivit mycket klokare. Snygg och stark och lättränad. Hade alla förutsättningar men var oerhört feg bakom hästar. Höll dock på att vinna i debuten men slutade fyra efter att jag "våldskört" honom i dödens hela loppet. I lopp två fegade han ur och galopperade han när han var på väg att tappa ledningen på väg in på rakan efter första kurvan. Efter loppet blödde han näsblod och även om han blev friskförklarad tämligen snabbt så fann jag det för gott att ge upp. Vi kom inte riktigt överens kan man lugnt säga. Han såldes till Boden för en ringa penning. Ännu en förlustaffär där det kostade mer än det smakade. Jag har även varit "catchdriver" lite oftare än vanligt detta år och det har väl kunnat gå bättre. En andraplats och en matlapp är facit på åtta försök. Symptonymt för nästan alla dessa lopp är dock att jag i princip givit nästan alla hästarna smörlöpningar. Det är jag nöjd med - men sedan så har hästarna ju oftast varit alldeles för dåliga till slut. Slutsumman är att året har varit rätt OK men tråkigt. Bättre tag nästa år.  Bästa 2011: 1. Parkins metamorfosaktiga utveckling under året. Hela 558 000 insprunget och Henrik Svensson fick en genombrottshäst som numera är känd i hela travsverige. 2. Sverigeloppet och upplevelserna därikring samt rikstotosegern på Danneros V64-omgång. 3. Att jag äntligen fick råd att renovera fasaden på stallet. Sämsta 2011: 1. Mina dåliga och kostsamma hästaffärer. Enbart bottennapp under 2011. 2. Normas dödfödda föl. 3. Att Åke Svanstedt alltid såg till att ha nosen före med sina hästar i de mer "penningstinna" loppen. Nu tar jag nya tag och jag hoppas verkligen jag presterar bättre än någonsin 2012. Gott slut till er alla, men framförallt ett Gott Nytt År |
lördag 24 december 2011
GOD JUL!
God jul till alla travvänner och andra som läser denna blogg.
|
söndag 18 december 2011
Tränar på
Ja, här tränar vi på.
I natt kom det en hel del snö och det var ju efterlängtat.
Träningsvägarna och banan här på Storjorden har ju varit sämre än sämst, men nu finns det ju hopp igen.
Idag fick både Parkin och "Danskan" var sitt träningspass, för "Junior" blev det det första "riktiga" träningspasset sedan han ställdes av i oktober. Idag fick han tre intervaller i backen med spetsade öron.
Allt ser bra ut förutom att han är så tjock att det nästan ser ut som om han är dräktig då magen svänger en hel del i sidled när han springer.
Men det jobbar vi bort lite av innan april.
Proud Bee kämpar på med lite däckträning för att försöka förbättra styrkan i bakpartiet. Vi får väl se vart det bär. Förhoppningsvis kan Henke köra provlopp med henne på onsdag eller i varje fall testa henne på banan.
Blir en kort blogg idag men lämnar väl en liten önskelista till tomten på lite "travrelaterade klappar" som avslutning:
Önskelista till tomten:
1. Att jag får tillbaka för alla utlägg jag haft för Proud Bee av hästskojaren Robert Ericson.
2. Att Proud Bee helt plötsligt börjar fungera så att jag kan få vinna fler lopp än det enda jag vunnit hittills.
3. Att man från centralhåll ökar förtjänstmöjligheterna för "breddutövarna" av travsport.
4. Att måldomarna tittar lika kritiskt i regelhänseende på andra ekipage än de som körs av mig .
5. Att Norma föder ett välskapt föl i maj och att förutsättningarna finns så att hon kan betäckas om med snyggingen Chocolatier.
Annars så önskar jag mig mest av allt "fred på jorden" precis som flickan i sketchen med Sven Melander...
God Jul på er alla läsare!
I natt kom det en hel del snö och det var ju efterlängtat.
Träningsvägarna och banan här på Storjorden har ju varit sämre än sämst, men nu finns det ju hopp igen.
Idag fick både Parkin och "Danskan" var sitt träningspass, för "Junior" blev det det första "riktiga" träningspasset sedan han ställdes av i oktober. Idag fick han tre intervaller i backen med spetsade öron.
Allt ser bra ut förutom att han är så tjock att det nästan ser ut som om han är dräktig då magen svänger en hel del i sidled när han springer.
Men det jobbar vi bort lite av innan april.
Proud Bee kämpar på med lite däckträning för att försöka förbättra styrkan i bakpartiet. Vi får väl se vart det bär. Förhoppningsvis kan Henke köra provlopp med henne på onsdag eller i varje fall testa henne på banan.
Blir en kort blogg idag men lämnar väl en liten önskelista till tomten på lite "travrelaterade klappar" som avslutning:
Önskelista till tomten:
1. Att jag får tillbaka för alla utlägg jag haft för Proud Bee av hästskojaren Robert Ericson.
2. Att Proud Bee helt plötsligt börjar fungera så att jag kan få vinna fler lopp än det enda jag vunnit hittills.
3. Att man från centralhåll ökar förtjänstmöjligheterna för "breddutövarna" av travsport.
4. Att måldomarna tittar lika kritiskt i regelhänseende på andra ekipage än de som körs av mig .
5. Att Norma föder ett välskapt föl i maj och att förutsättningarna finns så att hon kan betäckas om med snyggingen Chocolatier.
Annars så önskar jag mig mest av allt "fred på jorden" precis som flickan i sketchen med Sven Melander...
God Jul på er alla läsare!
måndag 5 december 2011
Tröstlöst
Det är en underlig bransch, travbranschen.
Har den senaste veckan kört fyra lopp, ovanligt för mig med så många lopp på kort tid, mer vanligt var resultatet, som precis som i princip varje lopp jag kört i år var helt värdelöst.
Det vill sig inte riktigt.
Prevenue har i alla fall gjort sin sista start.
Den gjorde hon idag och då visade hon med all önskvärd tydlighet att det fick räcka. Hon var helt "bombad" i sitt uppträdande och vägrade i princip att ta ett enda travsteg så det blir inget mer för henne.
Och för bara en vecka sedan uppträdde hon helt exemplariskt på Bergsåker då hon i alla fall fick tjäna sin sista slant.
Nu kommer jag aldrig mer att lägga en sele på hennes rygg igen.
Hoppas bara min gamla klasskompis Anette och hennes kille hittar en stallplats snart så att hon kan få börja sitt nya liv.
Dom var för övrigt här och bekantade sig med henne igår.
I fredags var jag med om en dyrköpt erfarenhet igen.
Körde två hästar och precis som vanligt så kan man som funktionär klara sig undan med vad som helst, med en aktiv alltid är chanslös.
Det började strula redan inför första loppet. Stressade och "hyperpeppade" Messy Dolores var min första uppsittning och hon är ju normalt både het och halvfnoskig redan som det är utan att det ska behöva jävlas innan loppen.
Nu blev vi först "utlurade" i defileringsvolten genom att man helt sonika meddelade att det var en minut kvar till defilering i högtalarna.
Vi skyndade oss ut och fick sedan finna oss i att cirkulera runt med alla andra i drygt tio minuter innan det blev defilering.
Redan där förstod man vart det barkade.
Nåväl ingen större fara ännu tänkte jag.
När vi sedan började volta inför starten får först "Ettan" fel på utrustningen och far av banan.
Vi får avbryta voltningen och åka omkring och vänta.
Och märren jag kör blir allt stirrigare och försökte emellanåt resa när jag försökte lugna ner henne.
När ettan är tillbaka efter 3-4 minuter och vi samlar ihop oss igen, är det dags för nästa häst att avbryta starten för något annat fel på utrustningen.
Den här gången är det nummer 10.
Nu håller hon på att gå upp i limningen och är knappt hanterbar, den här gången gick det dock lite snabbare, men när vi börjar volta från snäva spår fyra vill hon bara iväg varje gång vi vänder i löpriktningen.
Och när starten går, efter tre-fyra varvs snurrande så finns det inte en chans att hon ska gå iväg felfritt.
Det är som att bli slungad ur en katapult när hon lämnar startplatsen i en hejdundrade fyrfotagalopp. Hon ställer sig i kurvan och sätter iväg i full fart.
I utgången på kurvan när vi precis ska passera ettan, som galopperat en bra stund på innerspåret, så går han naturligtvis rätt ut och skickar nästan in mig bland skyltarna med en ny galopp som följd.
Vi tappade ytterliggare 30 meter innan hon ställde sig i trav igen och att vi inte är diskade är för mig en gåta.
Sedan går hon formidabelt resten av loppet och jagar ikapp fältet. Hon hinner till och med med att sitta fast en bit i början på upploppet och där tappar hon nog sista pengen då hon blir slagen med inte fullt en hästlängd om sista pengen.
Hon gör som sagt ett oerhört lopp men det är precis som om det inte ska gå att få ihop det.
Att han som skickade ut mig bland skyltarna skulle få böter tog jag för givet men icke.
Jag däremot åkte på dubbla böter i nästa lopp jag körde.
Fick sista pengen efter ett drömlopp i andra par ytter. Körde in 2 000 åt ägaren av hästen medan jag själv fick ihop 2 100 i böter.
Värdelöst.
Det var som vanligt mycket "carambolage" när det var amatörlopp.
Men det börjar man ju bli van.
I ingången i första sväng lät det som om fler än en hade dödsångest, och jag tyckte det kändes bra där jag satt lugn från bakspår.
In i kurvan blev jag möjligen lite lurad av den invändigt om mig, då jag trodde han var på väg ner på innerspår och jag körde fram lite utanpå honom.
När jag upptäckte att han satt kvar i andraspår, tog jag upp lite och backade ner igen och då tyckte måldomaren att jag störde den som kom bakom mig.
Och det kan väl vara så, även om det inte syns på ATG-live filmen så syns det bättre på deras kamera.
Hästen bakom blev ju aldrig generad så att den hoppade eller något, utan hon som körde tog upp lite bara och så var det inget mer med det.
Sånt som händer titt som tätt, men nu hade ju måldomarna haft kurs för någon vecka sedan och då känns det som om man passar på att klämma åt kuskarna mer än vanligt.
Sedan fick jag även för drivning eftersom jag "slog" mot hästen 10 gånger med spöt och inte de 6 gånger man har tillåtelse till.
Mina slag är knappt mer än viftningar och tar nog knappt på hästen. och tittar man på upploppet ner så ser inte de andra kuskarna ut som korgossar direkt heller, men naturligtvis är det bara jag som får böterna.
Men det känns ju lite som om dom bara tittade på mig och inte dom andra.
Det kanske jag förtjänat den här gången, men det känns ju konstigt att man får mest böter av alla när man efter loppet tyckte att man varit en av dom som hållit sig utanför allt strul.
Men man är väl oduglig och har noll koll.
Man kanske skulle bli måldomare!
Då hade jag bötfällt måldomaren för "ouppmärksam lopptittning i lopp tre" samt den som kallade ut oss i defileringen för tidigt för "Bristande uppmärksamhet som stört de tävlande".
Nä, det här är tröstlöst och leder ingenstans.
Det är bara att bita ihop och inse att man alltid kommer att vara i underläge mot dem som bestämmer.
Har den senaste veckan kört fyra lopp, ovanligt för mig med så många lopp på kort tid, mer vanligt var resultatet, som precis som i princip varje lopp jag kört i år var helt värdelöst.
Det vill sig inte riktigt.
Prevenue har i alla fall gjort sin sista start.
Den gjorde hon idag och då visade hon med all önskvärd tydlighet att det fick räcka. Hon var helt "bombad" i sitt uppträdande och vägrade i princip att ta ett enda travsteg så det blir inget mer för henne.
Och för bara en vecka sedan uppträdde hon helt exemplariskt på Bergsåker då hon i alla fall fick tjäna sin sista slant.
Nu kommer jag aldrig mer att lägga en sele på hennes rygg igen.
Hoppas bara min gamla klasskompis Anette och hennes kille hittar en stallplats snart så att hon kan få börja sitt nya liv.
Dom var för övrigt här och bekantade sig med henne igår.
I fredags var jag med om en dyrköpt erfarenhet igen.
Körde två hästar och precis som vanligt så kan man som funktionär klara sig undan med vad som helst, med en aktiv alltid är chanslös.
Det började strula redan inför första loppet. Stressade och "hyperpeppade" Messy Dolores var min första uppsittning och hon är ju normalt både het och halvfnoskig redan som det är utan att det ska behöva jävlas innan loppen.
Nu blev vi först "utlurade" i defileringsvolten genom att man helt sonika meddelade att det var en minut kvar till defilering i högtalarna.
Vi skyndade oss ut och fick sedan finna oss i att cirkulera runt med alla andra i drygt tio minuter innan det blev defilering.
Redan där förstod man vart det barkade.
Nåväl ingen större fara ännu tänkte jag.
När vi sedan började volta inför starten får först "Ettan" fel på utrustningen och far av banan.
Vi får avbryta voltningen och åka omkring och vänta.
Och märren jag kör blir allt stirrigare och försökte emellanåt resa när jag försökte lugna ner henne.
När ettan är tillbaka efter 3-4 minuter och vi samlar ihop oss igen, är det dags för nästa häst att avbryta starten för något annat fel på utrustningen.
Den här gången är det nummer 10.
Nu håller hon på att gå upp i limningen och är knappt hanterbar, den här gången gick det dock lite snabbare, men när vi börjar volta från snäva spår fyra vill hon bara iväg varje gång vi vänder i löpriktningen.
Och när starten går, efter tre-fyra varvs snurrande så finns det inte en chans att hon ska gå iväg felfritt.
Det är som att bli slungad ur en katapult när hon lämnar startplatsen i en hejdundrade fyrfotagalopp. Hon ställer sig i kurvan och sätter iväg i full fart.
I utgången på kurvan när vi precis ska passera ettan, som galopperat en bra stund på innerspåret, så går han naturligtvis rätt ut och skickar nästan in mig bland skyltarna med en ny galopp som följd.
Vi tappade ytterliggare 30 meter innan hon ställde sig i trav igen och att vi inte är diskade är för mig en gåta.
Sedan går hon formidabelt resten av loppet och jagar ikapp fältet. Hon hinner till och med med att sitta fast en bit i början på upploppet och där tappar hon nog sista pengen då hon blir slagen med inte fullt en hästlängd om sista pengen.
Hon gör som sagt ett oerhört lopp men det är precis som om det inte ska gå att få ihop det.
Att han som skickade ut mig bland skyltarna skulle få böter tog jag för givet men icke.
Jag däremot åkte på dubbla böter i nästa lopp jag körde.
Fick sista pengen efter ett drömlopp i andra par ytter. Körde in 2 000 åt ägaren av hästen medan jag själv fick ihop 2 100 i böter.
Värdelöst.
Det var som vanligt mycket "carambolage" när det var amatörlopp.
Men det börjar man ju bli van.
I ingången i första sväng lät det som om fler än en hade dödsångest, och jag tyckte det kändes bra där jag satt lugn från bakspår.
In i kurvan blev jag möjligen lite lurad av den invändigt om mig, då jag trodde han var på väg ner på innerspår och jag körde fram lite utanpå honom.
När jag upptäckte att han satt kvar i andraspår, tog jag upp lite och backade ner igen och då tyckte måldomaren att jag störde den som kom bakom mig.
Och det kan väl vara så, även om det inte syns på ATG-live filmen så syns det bättre på deras kamera.
Hästen bakom blev ju aldrig generad så att den hoppade eller något, utan hon som körde tog upp lite bara och så var det inget mer med det.
Sånt som händer titt som tätt, men nu hade ju måldomarna haft kurs för någon vecka sedan och då känns det som om man passar på att klämma åt kuskarna mer än vanligt.
Sedan fick jag även för drivning eftersom jag "slog" mot hästen 10 gånger med spöt och inte de 6 gånger man har tillåtelse till.
Mina slag är knappt mer än viftningar och tar nog knappt på hästen. och tittar man på upploppet ner så ser inte de andra kuskarna ut som korgossar direkt heller, men naturligtvis är det bara jag som får böterna.
Men det känns ju lite som om dom bara tittade på mig och inte dom andra.
Det kanske jag förtjänat den här gången, men det känns ju konstigt att man får mest böter av alla när man efter loppet tyckte att man varit en av dom som hållit sig utanför allt strul.
Men man är väl oduglig och har noll koll.
Man kanske skulle bli måldomare!
Då hade jag bötfällt måldomaren för "ouppmärksam lopptittning i lopp tre" samt den som kallade ut oss i defileringen för tidigt för "Bristande uppmärksamhet som stört de tävlande".
Nä, det här är tröstlöst och leder ingenstans.
Det är bara att bita ihop och inse att man alltid kommer att vara i underläge mot dem som bestämmer.
torsdag 1 december 2011
Bättre läge
Ja, här går det upp och ner mellan vågdalarna.
I senaste bloggen var jag lite väl nedstämd över tillvaron, och även om man inte ska ropa hej "förrän man är över bäcken" som ordspråket säger, så har det gått framåt med stormsteg med "danskan" sedan sist.
Vi var in på Bergsåker i förrgår och körde ett banjobb efter det att veterinären varit här och tagit bort stygnen.
Och även om det inte var superbra, så var det 100 gånger bättre än första gången vi var in.
Nu kunde jag köra underkant 21/2140 meter med fulla tömmar och även om hon fortfarande hade stora problem i kurvorna så funkade det så pass bra att jag i alla fall fick lite förhoppningar på framtiden.
Helt klart är det en kapabel häst och rent fysiskt så kändes det att hon tagit åt sig av träningen.
Fortsättning följer.
I måndags var även Prevenue ut och testade formen på Bergsåker.
Hon skötte sig bättre än jag kunde tro på förhand och det konstiga är att efter det att värmningen är avklarad så är hon därefter fullt fokuserad och körbarare än någonsin.
Lugn och fin i defileringsvolten och perfekt fram till start.
Tänk om hon vore så hemma.
I loppet hamnade vi först i tredje par utvändigt från dåligt läge längst ut bakom vingen, men jag valde att gå ner på innerspåret och fick då femte inner.
En styrning som kanske var i defensivaste laget, men hon har ju lite problem i kurvorna hon med och kan bryta ner lite i andra spår och det ville jag undvika.
På förhand trodde jag att den i dödens skulle bli trött tidigt och då ville jag inte chansa och bli tvingad ut i tredjespår för långt från mål.
Nu blev vi ju istället kvar med alla krafter kvar.
Hon höll dessutom på att gå omkull i ingången till sista sväng då det framförvarande ekipaget gick ut i halvspår. Jag tror hon fick ena framhoven i hjulet på denne och hon gick nästan ner på framknäna.
Hon galopperade några steg innan hon fann balansen och vi tappade någon längd på fältet och blev sist, men hon var snabbt ikapp men tyvärr blev vi kvar där vi satt bakom trötta hästar och hon gick i mål helt obrukad.
Vi fick dock sista pengen.
Ny start på måndag på Östersund.
Dåligt läge igen, men vi får se vad vi kan göra.
Redan imorgon fredag ska jag köra lopp igen.
Har fått två styrningar på Bergsåker.
Först i lopp tre när jag kör jobbarkompisen Bûsses treårsmärr Messy Dolores. Sedan i lopp sju är jag uppsatt på en dansk valack med rekord 12,7 i Amatörpokalen.
Ska bli spännande att se hur det går.
Ingen av hästarna rankas speciellt högt, utan det är väl pengar som gäller i bästa fall.
Jag ger dock inte upp chanserna på förhand.
Livet går vidare.
Avslutar med en liten passus.
I "lilla" krönikan signerad Ola Lernå i Travronden senast, menar han att härstamningen på Uppfödningslöpningsvinnaren Fascination "sticker ut" lite när man linjeavlat på hete Arnie Almahurst, vilket alltså borde lämna "pigga" hästar.
Har man läst på lite, i bland annat Champion-böckerna, så vet man att just detta sätt att "släcka elden med bensin" många gånger gett exceptionellt bra och fina tävlingshästar.
Framförallt tror jag det fungerar bra om man har rätt sorts mödernelinje. Fascination har Nervolo Belle som stammoder och hon är ju en av de sju grundmärrarna med "säker" förärvning.
JAG är inte förvånad över att detta fungerar.
Se bara på Parkin som jag med detta i bakhuvudet också linjeavlade på "Arnie".
nu han har ju i och för sig inte vunnit något klassiskt lopp men han är ju rätt bra ändå :)
I senaste bloggen var jag lite väl nedstämd över tillvaron, och även om man inte ska ropa hej "förrän man är över bäcken" som ordspråket säger, så har det gått framåt med stormsteg med "danskan" sedan sist.
Vi var in på Bergsåker i förrgår och körde ett banjobb efter det att veterinären varit här och tagit bort stygnen.
Och även om det inte var superbra, så var det 100 gånger bättre än första gången vi var in.
Nu kunde jag köra underkant 21/2140 meter med fulla tömmar och även om hon fortfarande hade stora problem i kurvorna så funkade det så pass bra att jag i alla fall fick lite förhoppningar på framtiden.
Helt klart är det en kapabel häst och rent fysiskt så kändes det att hon tagit åt sig av träningen.
Fortsättning följer.
I måndags var även Prevenue ut och testade formen på Bergsåker.
Hon skötte sig bättre än jag kunde tro på förhand och det konstiga är att efter det att värmningen är avklarad så är hon därefter fullt fokuserad och körbarare än någonsin.
Lugn och fin i defileringsvolten och perfekt fram till start.
Tänk om hon vore så hemma.
I loppet hamnade vi först i tredje par utvändigt från dåligt läge längst ut bakom vingen, men jag valde att gå ner på innerspåret och fick då femte inner.
En styrning som kanske var i defensivaste laget, men hon har ju lite problem i kurvorna hon med och kan bryta ner lite i andra spår och det ville jag undvika.
På förhand trodde jag att den i dödens skulle bli trött tidigt och då ville jag inte chansa och bli tvingad ut i tredjespår för långt från mål.
Nu blev vi ju istället kvar med alla krafter kvar.
Hon höll dessutom på att gå omkull i ingången till sista sväng då det framförvarande ekipaget gick ut i halvspår. Jag tror hon fick ena framhoven i hjulet på denne och hon gick nästan ner på framknäna.
Hon galopperade några steg innan hon fann balansen och vi tappade någon längd på fältet och blev sist, men hon var snabbt ikapp men tyvärr blev vi kvar där vi satt bakom trötta hästar och hon gick i mål helt obrukad.
Vi fick dock sista pengen.
Ny start på måndag på Östersund.
Dåligt läge igen, men vi får se vad vi kan göra.
Redan imorgon fredag ska jag köra lopp igen.
Har fått två styrningar på Bergsåker.
Först i lopp tre när jag kör jobbarkompisen Bûsses treårsmärr Messy Dolores. Sedan i lopp sju är jag uppsatt på en dansk valack med rekord 12,7 i Amatörpokalen.
Ska bli spännande att se hur det går.
Ingen av hästarna rankas speciellt högt, utan det är väl pengar som gäller i bästa fall.
Jag ger dock inte upp chanserna på förhand.
Livet går vidare.
Avslutar med en liten passus.
I "lilla" krönikan signerad Ola Lernå i Travronden senast, menar han att härstamningen på Uppfödningslöpningsvinnaren Fascination "sticker ut" lite när man linjeavlat på hete Arnie Almahurst, vilket alltså borde lämna "pigga" hästar.
Har man läst på lite, i bland annat Champion-böckerna, så vet man att just detta sätt att "släcka elden med bensin" många gånger gett exceptionellt bra och fina tävlingshästar.
Framförallt tror jag det fungerar bra om man har rätt sorts mödernelinje. Fascination har Nervolo Belle som stammoder och hon är ju en av de sju grundmärrarna med "säker" förärvning.
JAG är inte förvånad över att detta fungerar.
Se bara på Parkin som jag med detta i bakhuvudet också linjeavlade på "Arnie".
nu han har ju i och för sig inte vunnit något klassiskt lopp men han är ju rätt bra ändå :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
