Struken

Ingen start på Bergsåker för Parkin idag. Han är struken för sårskada.

Vi tar nya tag framöver.

New York City är kvar än så länge få intressenter så vi jobbar vidare även där.

Aprilstatistiken håller i sig

Precis som jag nämnde i förra bloggen så är april ingen vidare månad för min del. Newyorken var mer eller mindre usel i tisdags. Hon kändes loj mest hela tiden, från värmningen och framåt.

Nu bommade jag ju från springspåret i de två första starterna, men som tur var blev det omstart vid båda gångerna innan jag kom iväg nöjaktigt i den giltiga och hamnade i andra par ytter.

Nu satt ju Per Linderoth framför mig och han var ju inte nöjd med dödens så han tog upp mer och mer och när vi hamnade någonstans jämsides med dom i fjärde/femte par, och jag såg att det var en häst på väg fram i tredjespår, gick jag ut och tänkte runda Linderoth's häst och sedan släppa till den som kom.

Men då blev det helt fel alltihop.

Newyorken var trögare än trög ute i tredjespår men efter mycket möda så lyckades jag tvinga henne förbi Linderoths häst efter 700 meter. Då hade den andra hästen backat tillbaka så det blev en fortsättning i dödens och det har hon ju aldrig gillat riktigt.

500 kvar kastade hon in handuken helt.

Tråkigt då hon var bra senast.

Men höbyte och en månads startuppehåll gjorde väl sitt och den dåliga styrningen av mig var ju inte riktigt bra den heller.

Men så är det med april.

Nu är det Parkin kvar på Bergsåker i morgon och det var väl inte oväntat att han skulle få ett spår som inte passar speciellt bra för hans del när det är autostart.

Man blir ju nästan förbannad när man tänker efter.

Om förbehållet som togs bort för ett par år sedan funnits kvar skulle man ju valt bort de fyra spår som inte passar.

Nu är man tvingad att gå ut och starta från lägen som man med nästan garanti får böter i från, eftersom han är dödligt rädd för just startbilen.

Det är ju dyrt nog som det är den här sporten, så man kan ju hålla sig för skratt.

Det finns 4 spår av 12 möjliga som man inte vill ha med honom och det är spåren närmast och rakt bakom bilen. Det är väl kanske den enda häst jag haft som jag gärna sett att jag fått bakspår eller till och med 7 eller 8 spår med bakom bilen.

Spår som man aldrig vill ha annars.

Då får man ju naturligtvis dessa spår nästan varje gång man ska prova auto.

Tråkigt att veta att det kanske kostar en någonstans mellan 12-1500 kronor i morgon innan loppet ens kommit igång.

Men det enklaste vore ju att aldrig anmäla till autostartslopp, men han kanske lär sig så småningom.

Dessutom var det tänkt att Henrik Svensson skulle köra. Nu ringde han i söndags och sa att han skulle till Turkiet på semester.

Så det blev till att köra själv.

Annars så har jag tagit beslutet att sluta med New York City efter tisdagens debacle. Jag har kontaktat ägarna och sagt att jag inte vill hålla på med henne något mer.

Hon skulle säkert kunna tjäna lika mycket pengar även i år, men jag tycker det är så tråkigt att hela tiden smyga och smyga i loppen och ändå måsta tvinga henne sista biten in mot mål.

Det skulle ju vara roligt att köra en häst som bara hugger tag i grejorna och vill framåt när man väl viker ut den. Den hästen hittar jag ju aldrig om jag har fulla stallet med den typen av hästar jag har nu, så det gäller att rensa ut i tid.

Det är därför jag ger upp med Newyorken nu.

Annonsen på henne hittar ni här

Även Hibbitt lever också han på lånad tid. Han börjar bli lite väl understimulerad och får nu en sista sommar med att gå på bete och ha det bra innan han får vistas på de evigt gröna ängarna.

Det är ju en underbar häst på alla sätt men kräver mer stimulans än han får idag för att må bra.

Han är ju inte direkt hästen som passar som ridhäst, och eftersom jag tycker alltför bra om honom för att skicka honom vart som helst utan att veta vad som händer, så känns det bäst att han får sluta sina dagar någon gång i höst och veta att han alltid haft ett "bra" liv.

Trevlig valborg på er där ute.

Själv ska jag köra lopp klockan 21.30 ungefär och det blir väl lagomt muntert med tanke på förutsättningarna.

Vi tränar på

Det har varit lite besvärligt att träna i april då snön varit mjuk och vägarna hårda. Nu har äntligen min "sommarträningsbana" tinat fram.

Riktigt skoj att köra i sand den här veckan efter att ha fått hålla tillgodo med hårdfrusna vägar sista tiden..

Hästarna brukar också piggna på sig lite extra när det blir ordning igen.

April har varit den sämsta månaden av mina normalt dåliga månader då det gäller inkörda pengar i flera år nu.

I början på 2000-talet då Stefan Eriksson skötte träningen av Hibbitt var det andra bullar, då brukade det vara årsdebut i april och Hibbitt som brukade vara löpsugen värre efter vintervilan inledde ofta med en eller ett par raka segrar.

Nu är det andra tider och det är sämre med aprilutdelningen.

Ifjol så tror jag att april var den enda månaden som jag inte fick in en enda krona på travet, trots att jag faktiskt startade hela fyra gånger.

I år har det bara blivit en start i april och det blev inte oväntat en "nolla". Nu har jag faktiskt chansen att bättra på aprilstatistiken på tisdag då Newyorken ska ut i ett P21-lopp på Bergsåker, men det är som sagt fel månad för mig.

Sista april har jag också chansen på en slant om Parkin kommer med. Anmälan på måndag och jag har satt upp Henke i första hand och mig själv i andra hand som kusk. Har han ingen annan så kör han väl åt mig.

Ska bli intressant i såna fall att se hur hästen han beter sig.

Travlegenden KG Holgersson (inga övriga jämförelser) sa en gång till mig att han hade samma problem även han. Hans hästar sprang ingenting i just april och han påstod att det berodde på pälsfällningen och att det tog för mycket energi eller något, av en del hästar och då tappade de formen.

Hästarna känns annars skapliga här hemma även om det inte blivit några inkomster på slutet.

Newyorken är kanske aningen sliten, men jag håller efter och smörjer henne regelbundet med liniment och hoppas hon fräschar till sig lite, det har varit lite hårt underlag att träna på och sånt märker man av på henne ganska fort har jag märkt.

Hon är ju inte halt utan bara lite kantigare än vanligt, men jag hoppas på att det bara är tillfälligt. Sedan är hon ju alltid oskärpt här hemma och det spelar väl in det också kanske.

Nu har hon ju inte startat på nästan en månad så det är svårt att säga var hon står då hon aldrig går några banjobb.

Parkin är dock i bra slag och är mjuk och smidig och dessutom löpvillig på sandbanan. Jag tror faktiskt (peppar, peppar) att han kommer att slå till och överraska en hel del framöver.

jag tyckte senaste loppet var ett stort steg framåt även om det inte märktes i resultatlistan.

Norma har jag ringt och ändrat försäkringen på idag. Nu har hon en avelsförsäkring istället för en för tävlingshästar. Jag kör henne ingenting utan hon går i hagen med Newyorken.

Tanken är väl att hon går iväg på betäckning runt midsommar eller straxt därefter.

Tråkigt att ge upp, men hon kanske lämnar någon avkomma med samma inställning, men med bättre ben.

För många snören

Att snören är ett gissel det blev jag varse än en gång på Hagmyren i söndags.

Eftersom Parkin ständigt behöver motiveras för att göra om inte sitt yttersta, så i alla fall bjuda till lite, när det är lopp så har jag i ordningställt ett norskt huvudlag med två funktioner, som jag kan dra både upp och ner under loppets gång. Ett snöre för att dra ner skygglapparna och ett annat för att dra upp dom.

Då jag dessutom har rycktussar i öronen för att få ytterligare en växel blir det ett antal snören att hålla reda på.

Så långt ingen fara.

Jag har ett till höger och ett till vänster samt snöret till "tussarna" som dragits så att det slutar vid svanskappan. Inget problem att hålla i sär dem då det snöre som är vitt innebär att skygglapparna åker upp.

Men på Hagmyren blev det inte riktigt rätt på något sätt.

Stressfaktorn låg bakom den missen kan jag nog säga.

I söndags så låg man hela tiden ca 5-10 minuter före det utsatta schemat på Hagmyren.

När jag skulle värma, körde man exempelvis igång defileringen till kvalloppet som skulle börja tio minuter senare. Jag trodde först att det var fel på min klocka men efter värmningen kollade jag flera klockor och alla gick rätt, så jag tänkt eatt det var väl en tillfällig miss bara från hon som kallade ut till start.

Men det var det inte visade det sig.

Därför höll jag på att komma för sent till defileringen, trots att jag avsatt god tid för att sela ut hästen inför start.

När jag precis börjat på med alla snörena så ropade man helt plötsligt ut i högtalarna "Fem minuter till defilering av första loppet".

Då blev det bråttom.

Och istället för att dra alla snörena de vägar som jag brukar (under olika delar i selen så att de inte ska fastna i varandra) fick jag bara se till att de i första hand satt fast i punkt A och punkt B, det vill säga i huvudlaget och i sulkyn.

Det blev bråttom värre att komma ut eftersom jag som vanligt blivit placerad i ett stall längst ifrån banan.

Väl på väg ut så har naturligtvis det vita snöret hakat ur och hänger löst. Precis vid infarten till banan ber jag då en av startpersonalen att sätta fast det igen.

Då sätter hon det först i samma ring som snöret till rycktussarna sitter i, så när jag drar upp skygglapparna som börjar ramla ner när jag far ut på banan så drar jag även ur tussarna ur öronen på hästen.

Nu är han ju väldigt lat så han bryr sig ju inte, så vid nästa varv på defileringsvolten ber jag henne ändra och sätta fast snöret riktigt igen och dessutom stoppa i tussarna.

Det fixar hon, och jag kan andas ut när vi far ut i defileringen.

Efter defilering och provstart så lossnar ändå det vita snöret. Som tur är så kan en av funktionärerna vid startplatsen sätta tillbaka det och det är frid och fröjd.

Sedan går starten. Omstart. Vi är inte inblandade och allt känns helt OK. Hästen verkar lite löpsugen, men det förstod jag redan när han försökte sparka mig ur vagnen i värmningen.

Nästa start går iväg och jag hade tänkt söka rygg på hästen framför som jag visste var i bra slag. Det funkar bra och vi susar rätt igenom fältet och hamnar i andra par ytter från bakspår på 20 meters tillägg readn i första sväng.

Den jag tänkt ta rygg på valde att köra fram direkt i ingången till första kurvan och då jag förstod att om jag hängde på så skulle jag troligast hamna i dödens, så jag stannade bakom nr 2 istället och då blev det perfekt slagläge. Vid varvningen kom det upp några hästar i tredjespår och han började släppa lite på fokuserinegn så jag drog upp norsken och då blev det fulla linor igen. När vi sedan kom in i svängen efter första varvet var det dags för rycktussarna och det var då det sket sig.

Jag röck och jag röck.

Men ingenting hände mer än att hästen började bromsa upp av mina ryck i alla möjliga snören utan att något hände.

Bomullen satt där den satt.

När jag väl bestämde mig för att skita i att försöka få ur bo9mullen så hade jag säkert tappat 20-30 meter på hästarna där framme och tappat från 5-6 häst till kanske 12-13.

När vi svängde in i sista kurvan var vi långt efter ledarhästarna, men han gjorde ändå en godkänd slutrunda och kunde så när rädda en matlapp men blev till slut oplacerad som nionde häst i mål.

Efteråt så ser jag att snöret till rycktussarna sitter fast någonstans vid quick-hitchfästet på sulkyn. Troligast så lossnade dom någon gång under färden eller så åkte dom ur redan i defileringsvolten.

Synd då hästen kände bättre än någonsin och för första gången i lopp fungerade i ryggar.

Men det är väl det där med "alla tings jävlighet".

Men det är bara att ta nya tag.

Bara vi kommer med någonstans.

New York City känns fin men kommer inte med någonstans. Nu står hoppet till Bergsåker den 27:e eller Solänget den 28:e.

Parkin har inget lopp förrän i möjligen den 30 april. Annars blir det i maj.

Som vanligt så är propositionerna här omkring dåligt utskrivna i båda hästarnas klass. Exempelvis fanns endast ett lopp i april inom 25 mils omkrets från mig som var stängt vid 130 000.

Inte konstigt det var närmare 40 anmälda till det lunchloppet nu på fredag i Bollnäs.

Själv blir vi som sagt hemma.

Det blir väl mer att välja på i maj hoppas jag.

Annars så har jag också köpt en "ny" sulky. Jag hittade den på Hästnet och hämtade den i söndags i Delsbo innan travet.

Då mina andra vagnar börjat se lite "skruttiga" ut i lacken och är säkert mer än 20 år gamla. Och dessutom ombygda till Quick-hitch från remsele-tiden så kändes det angeläget att skaffa någon fräschare.

Vagnen i sig härstammar från Roger N Olssons tid som proffs och tjejen som köpte den hade använt den sparsamt vilket syndes.

Efter ett snack med Roger N. så slog jag till för ett bra pris.

Vagnen är en specialvagn av den typen som Åke Svanstedt körde med i början/mitten på 2000-talet. Den är lite bredare än vanliga vagnar och passar såväl små som stora hästar, utan att man behöver göra några ändringar, enligt Roger N.

Jag tyckte vagnen gick bra att köra i även om första försöket inte blev så lyckat resultatmässigt.

Det enda som jag behöver fixa till är sidostängerna, som jag inte kom åt lille Parkin med riktigt. Jag har ett par "specialare" på hans vanliga vagn som är förlängda. Troligen så passar dom bättre.

För de som är intresserade av annat än mina förehavanden i travbranschen, så blev jag utsedd till "Veckans Profil" på en lokal fotbollsida denna vecka.

Här är länken till den artikeln.

Nytt försök på söndag

Parkin får göra ett nytt försök att tjäna en slant på söndag på Hagmyren. Hade först tänkt låta Henke köra, men jag bestämde mig ändå för att prova en gång till själv när det inte är auto.
Jag kör ju inte bort några poäng den här gången så då är det väl lika bra att testa själv.

Sedan är det ju själva loppen jag gillar allra mest.

Newyorken hon kommer inte med någonstans. Det är dåligt med lopp i hennes klass under hela april här omkring. Ska dock prova att anmäla henne till Bollnäs nästa fredag, men det var redan 9 hästar anmälda så jag tror det blir svårt att komma med där med.

Men provar man inte så kommer man garanterat inte med.

Annars så har jag idag tittat på Hans-Erik Skoglund och härlige Speedy Tim när dom vann ett klass II-försök i V65 på Bergsåker i mitten av 1980-talet.

Jag hade mailat in och önskat detta lopp på Bergsåkers webtipssida.

Oerhört kul att se loppet igen. Här är länken.

Det var ett av de första riktiga travminnen jag har från publikplats och ännu roligare blev det när jag några år senare, 1990 fick chansen att känna på Speedy Tim i ett snabbjobb på Bergsåker.

Hästen var gammal då och hade problem med kotorna, men hade en oerhörd speed och det kändes som om han höll på att rycka armarna av mig när vi vände upp.

Ägaren Nisse Johansson hade många historier att berätta om "Timmen". Bland annat så var han lätt att hitta om han rymde, för då stod han alltid inne i någon hästfinka.

Eftersom han gillade att åka iväg och tävla så tog han alltid chansen att "lasta sig själv" när han hade möjligheten.

Detta var Hans-Eriks sista "större" seger och han var en väldigt bra tränare att ha att göra med. Jag hade oerhörd nytat av honom och han hjälpte mig en hel del i början av min så kallade "travkarriär" även om han själv var på väg bort från travet.

Han tog tränarpension 1995, tror jag och sedan hjälpte han äldste sonen Håkan något år innan han drog sig tillbaka helt.

Förutom ett flertal championat och mer än 500 segrar så var var nog Christina Speeds tredje plats i stochampionatet hans största framgång nationell.

Han bor kvar i Bergsåker, bara ett stenkast från travbanan, men jag har inte sett honom på ett tag nu.

Pengar i årsdebuten

Det bästa man kan säga om Parkins årsdebut var att han fick pengar i alla fall, även om det inte blev speciellt mycket.

Jag var på plats tidigt för att hinna vara med i provstarten bakom bilen som var redan klockan 11.20. Eftersom hästen är rätt så tjurig så ville jag verkligen testa rätt spår före för att kolla av hur det skulle gå.

Jag testade lite ny utrustning, en "stråbländare" för att han inte skulle se bilen riktigt och det funkade nöjaktig, även om han inte gick ända fram till vingen så blev det bättre än tidigare i alla fall.

Redan innan loppet förberedde jag den med spår 11 på att jag inte var en direkt lysande rygg att välja och att den med spår 6 alla gånger skulle vara bättre. Jag snackade även med startpersonalen om mitt dilemma.

Jag påpekade att det var ju inte för att få en flygande start jag släpade och de menade då att en halv längd kunde väl vara OK om jag inte störde någon.

Väl vid starten så gör jag mitt yttersta för att få fram honom till vingen.

Och det går ju inte, utan han vägrar gå längre fram än en längd.

Nu stör han ju ingen eftersom alla som berörs och är runt omkring oss, får ju sina spår.

Den enda som egentligen blir drabbad är ju jag som får en dålig start, men eftersom det är som det är, blåser dom till omstart och jag får då naturligtvis för dålig anslutning (600 i böter).

Precis som hos de flesta som dömer någon form av sport, får man känslan av att "bollkänsla" inte är deras främsta egenskap.

Men regler är ju regler, och OK jag var ju inte på rätt ställe, men samtidigt var det ju ingen fördel för mig heller.

Kollar man på exempelvis spår 8 bakom bilen några autolopp så är det ju inte ofta den är uppe vid vingen heller i startögonblicket.

Men det släpper man ju ofta.

Sagt och gjort.

Jag påpekade för startpersonalen när jag for upp till nästa start: "att ni visste ju hur det var redan innan, men ni får väl ge mig för drivning istället då"

Det enda raka för mig att göra då, det var att dra upp norsken, jaga på honom utav bara helvete med spöt när bilen började röra sig, och hoppas att dom skulle nöja sig med det.

Och även om jag bara var marginellt bättre som det kändes, så släppte dom den starten. Och han öppnade skaplig även om vi blev sist utvändigt efter att det var lite trångt och krångligt i första sväng.

Tempot var vansinnigt högt därframme (12 första 500 och 15 första varvet) och vi sladdade i kön.

Han tog övrraskande nog även ett par tre galoppsteg när vi svängde in på upploppet efter första varvet och tappade en par tre längder ytterliggare där.

700 kvar tog jag sats i tredjespår och efter en skaplig långsida var vi uppe som 5-6:e häst in i sista sväng.

När vi sedan kom in på upploppet efter en rätt "tung" sista sväng i tredje/fjärdespår bedarrade "juniors" fart, men då jag räknade in hästarna framför så kunde jag ändå ta det rätt så lugnt in mot mål med vetskapen om att jag skulle bli 8:a utan att behöva härja med honom speciellt sista biten.

Då sexan, sjuan och åttan fick en 1000-lapp var kändes det inte som om någon mening med att jaga honom något mer.

Vinnaren var överlägset först, sedan kom det två mindre klungor och vi var väl slagen om 7:e platsen med en längd ungefär.

Han gjorde det tidsmässigt godkänt men får ju omöjliga lopp hela tiden eftersom han har det så svårt att hamna rätt från början och att gå i ryggar. Och då han dessutom inte tar i så det gnistrar heller så är det en svårlöst kombination.

Ett plustecken var ju att jag inte fick några drivningsböter i alla fall.

Nu får Henke Svensson testa honom nästa start, om han inte lovat bort sig redan. Vi siktar på Hagmyren nästa söndag i såna fall. Kör inte Henke fortsätter jag väl själv.

För Newyorkens del kan det bli start på fredag. ett stolopp med en ganska tuff proposition, tillägg vid 170 000 kronor och stängt vid 400 000, men det är ju hemmaplan och inte så speciellt många bra lopp för henne i april så vi chansar väl om vi kommer med.

De övriga två "fyrbentingarna" vilar sig i form.

Hibbitt är ju ålderspensionär och väntar på bete och Norma testade jag och Janne Falk barfota nere på Bergsåker förra lördagen i ett jobb tillsammans med Parkin och det gick inte alls.

"Hon är inte halt men hon travar inte" var även hans omdöme, samma dom som Henke meddelade när han körde.

Henke hade ju några förslag men jag vet inte om jag har orken. det brukar ju bli bara tok ialla fall till slut när det börjar jävlas

Min slutsatsen är att det är nog inte ens lönt att försöka få till henne, utan som det känns nu får hon gå i hagen till det blir dags för betäckning.

Det är ju synd för hon har ju "allt" utom fräschören för att bli en bra tävlingshäst.

Glad Påsk förresten