lördag 3 april 2010

Pengar i årsdebuten

Det bästa man kan säga om Parkins årsdebut var att han fick pengar i alla fall, även om det inte blev speciellt mycket.

Jag var på plats tidigt för att hinna vara med i provstarten bakom bilen som var redan klockan 11.20. Eftersom hästen är rätt så tjurig så ville jag verkligen testa rätt spår före för att kolla av hur det skulle gå.

Jag testade lite ny utrustning, en "stråbländare" för att han inte skulle se bilen riktigt och det funkade nöjaktig, även om han inte gick ända fram till vingen så blev det bättre än tidigare i alla fall.

Redan innan loppet förberedde jag den med spår 11 på att jag inte var en direkt lysande rygg att välja och att den med spår 6 alla gånger skulle vara bättre. Jag snackade även med startpersonalen om mitt dilemma.

Jag påpekade att det var ju inte för att få en flygande start jag släpade och de menade då att en halv längd kunde väl vara OK om jag inte störde någon.

Väl vid starten så gör jag mitt yttersta för att få fram honom till vingen.

Och det går ju inte, utan han vägrar gå längre fram än en längd.

Nu stör han ju ingen eftersom alla som berörs och är runt omkring oss, får ju sina spår.

Den enda som egentligen blir drabbad är ju jag som får en dålig start, men eftersom det är som det är, blåser dom till omstart och jag får då naturligtvis för dålig anslutning (600 i böter).

Precis som hos de flesta som dömer någon form av sport, får man känslan av att "bollkänsla" inte är deras främsta egenskap.

Men regler är ju regler, och OK jag var ju inte på rätt ställe, men samtidigt var det ju ingen fördel för mig heller.

Kollar man på exempelvis spår 8 bakom bilen några autolopp så är det ju inte ofta den är uppe vid vingen heller i startögonblicket.

Men det släpper man ju ofta.

Sagt och gjort.

Jag påpekade för startpersonalen när jag for upp till nästa start: "att ni visste ju hur det var redan innan, men ni får väl ge mig för drivning istället då"

Det enda raka för mig att göra då, det var att dra upp norsken, jaga på honom utav bara helvete med spöt när bilen började röra sig, och hoppas att dom skulle nöja sig med det.

Och även om jag bara var marginellt bättre som det kändes, så släppte dom den starten. Och han öppnade skaplig även om vi blev sist utvändigt efter att det var lite trångt och krångligt i första sväng.

Tempot var vansinnigt högt därframme (12 första 500 och 15 första varvet) och vi sladdade i kön.

Han tog övrraskande nog även ett par tre galoppsteg när vi svängde in på upploppet efter första varvet och tappade en par tre längder ytterliggare där.

700 kvar tog jag sats i tredjespår och efter en skaplig långsida var vi uppe som 5-6:e häst in i sista sväng.

När vi sedan kom in på upploppet efter en rätt "tung" sista sväng i tredje/fjärdespår bedarrade "juniors" fart, men då jag räknade in hästarna framför så kunde jag ändå ta det rätt så lugnt in mot mål med vetskapen om att jag skulle bli 8:a utan att behöva härja med honom speciellt sista biten.

Då sexan, sjuan och åttan fick en 1000-lapp var kändes det inte som om någon mening med att jaga honom något mer.

Vinnaren var överlägset först, sedan kom det två mindre klungor och vi var väl slagen om 7:e platsen med en längd ungefär.

Han gjorde det tidsmässigt godkänt men får ju omöjliga lopp hela tiden eftersom han har det så svårt att hamna rätt från början och att gå i ryggar. Och då han dessutom inte tar i så det gnistrar heller så är det en svårlöst kombination.

Ett plustecken var ju att jag inte fick några drivningsböter i alla fall.

Nu får Henke Svensson testa honom nästa start, om han inte lovat bort sig redan. Vi siktar på Hagmyren nästa söndag i såna fall. Kör inte Henke fortsätter jag väl själv.

För Newyorkens del kan det bli start på fredag. ett stolopp med en ganska tuff proposition, tillägg vid 170 000 kronor och stängt vid 400 000, men det är ju hemmaplan och inte så speciellt många bra lopp för henne i april så vi chansar väl om vi kommer med.

De övriga två "fyrbentingarna" vilar sig i form.

Hibbitt är ju ålderspensionär och väntar på bete och Norma testade jag och Janne Falk barfota nere på Bergsåker förra lördagen i ett jobb tillsammans med Parkin och det gick inte alls.

"Hon är inte halt men hon travar inte" var även hans omdöme, samma dom som Henke meddelade när han körde.

Henke hade ju några förslag men jag vet inte om jag har orken. det brukar ju bli bara tok ialla fall till slut när det börjar jävlas

Min slutsatsen är att det är nog inte ens lönt att försöka få till henne, utan som det känns nu får hon gå i hagen till det blir dags för betäckning.

Det är ju synd för hon har ju "allt" utom fräschören för att bli en bra tävlingshäst.

Glad Påsk förresten

1 kommentar: