För många snören

Att snören är ett gissel det blev jag varse än en gång på Hagmyren i söndags.

Eftersom Parkin ständigt behöver motiveras för att göra om inte sitt yttersta, så i alla fall bjuda till lite, när det är lopp så har jag i ordningställt ett norskt huvudlag med två funktioner, som jag kan dra både upp och ner under loppets gång. Ett snöre för att dra ner skygglapparna och ett annat för att dra upp dom.

Då jag dessutom har rycktussar i öronen för att få ytterligare en växel blir det ett antal snören att hålla reda på.

Så långt ingen fara.

Jag har ett till höger och ett till vänster samt snöret till "tussarna" som dragits så att det slutar vid svanskappan. Inget problem att hålla i sär dem då det snöre som är vitt innebär att skygglapparna åker upp.

Men på Hagmyren blev det inte riktigt rätt på något sätt.

Stressfaktorn låg bakom den missen kan jag nog säga.

I söndags så låg man hela tiden ca 5-10 minuter före det utsatta schemat på Hagmyren.

När jag skulle värma, körde man exempelvis igång defileringen till kvalloppet som skulle börja tio minuter senare. Jag trodde först att det var fel på min klocka men efter värmningen kollade jag flera klockor och alla gick rätt, så jag tänkt eatt det var väl en tillfällig miss bara från hon som kallade ut till start.

Men det var det inte visade det sig.

Därför höll jag på att komma för sent till defileringen, trots att jag avsatt god tid för att sela ut hästen inför start.

När jag precis börjat på med alla snörena så ropade man helt plötsligt ut i högtalarna "Fem minuter till defilering av första loppet".

Då blev det bråttom.

Och istället för att dra alla snörena de vägar som jag brukar (under olika delar i selen så att de inte ska fastna i varandra) fick jag bara se till att de i första hand satt fast i punkt A och punkt B, det vill säga i huvudlaget och i sulkyn.

Det blev bråttom värre att komma ut eftersom jag som vanligt blivit placerad i ett stall längst ifrån banan.

Väl på väg ut så har naturligtvis det vita snöret hakat ur och hänger löst. Precis vid infarten till banan ber jag då en av startpersonalen att sätta fast det igen.

Då sätter hon det först i samma ring som snöret till rycktussarna sitter i, så när jag drar upp skygglapparna som börjar ramla ner när jag far ut på banan så drar jag även ur tussarna ur öronen på hästen.

Nu är han ju väldigt lat så han bryr sig ju inte, så vid nästa varv på defileringsvolten ber jag henne ändra och sätta fast snöret riktigt igen och dessutom stoppa i tussarna.

Det fixar hon, och jag kan andas ut när vi far ut i defileringen.

Efter defilering och provstart så lossnar ändå det vita snöret. Som tur är så kan en av funktionärerna vid startplatsen sätta tillbaka det och det är frid och fröjd.

Sedan går starten. Omstart. Vi är inte inblandade och allt känns helt OK. Hästen verkar lite löpsugen, men det förstod jag redan när han försökte sparka mig ur vagnen i värmningen.

Nästa start går iväg och jag hade tänkt söka rygg på hästen framför som jag visste var i bra slag. Det funkar bra och vi susar rätt igenom fältet och hamnar i andra par ytter från bakspår på 20 meters tillägg readn i första sväng.

Den jag tänkt ta rygg på valde att köra fram direkt i ingången till första kurvan och då jag förstod att om jag hängde på så skulle jag troligast hamna i dödens, så jag stannade bakom nr 2 istället och då blev det perfekt slagläge. Vid varvningen kom det upp några hästar i tredjespår och han började släppa lite på fokuserinegn så jag drog upp norsken och då blev det fulla linor igen. När vi sedan kom in i svängen efter första varvet var det dags för rycktussarna och det var då det sket sig.

Jag röck och jag röck.

Men ingenting hände mer än att hästen började bromsa upp av mina ryck i alla möjliga snören utan att något hände.

Bomullen satt där den satt.

När jag väl bestämde mig för att skita i att försöka få ur bo9mullen så hade jag säkert tappat 20-30 meter på hästarna där framme och tappat från 5-6 häst till kanske 12-13.

När vi svängde in i sista kurvan var vi långt efter ledarhästarna, men han gjorde ändå en godkänd slutrunda och kunde så när rädda en matlapp men blev till slut oplacerad som nionde häst i mål.

Efteråt så ser jag att snöret till rycktussarna sitter fast någonstans vid quick-hitchfästet på sulkyn. Troligast så lossnade dom någon gång under färden eller så åkte dom ur redan i defileringsvolten.

Synd då hästen kände bättre än någonsin och för första gången i lopp fungerade i ryggar.

Men det är väl det där med "alla tings jävlighet".

Men det är bara att ta nya tag.

Bara vi kommer med någonstans.

New York City känns fin men kommer inte med någonstans. Nu står hoppet till Bergsåker den 27:e eller Solänget den 28:e.

Parkin har inget lopp förrän i möjligen den 30 april. Annars blir det i maj.

Som vanligt så är propositionerna här omkring dåligt utskrivna i båda hästarnas klass. Exempelvis fanns endast ett lopp i april inom 25 mils omkrets från mig som var stängt vid 130 000.

Inte konstigt det var närmare 40 anmälda till det lunchloppet nu på fredag i Bollnäs.

Själv blir vi som sagt hemma.

Det blir väl mer att välja på i maj hoppas jag.

Annars så har jag också köpt en "ny" sulky. Jag hittade den på Hästnet och hämtade den i söndags i Delsbo innan travet.

Då mina andra vagnar börjat se lite "skruttiga" ut i lacken och är säkert mer än 20 år gamla. Och dessutom ombygda till Quick-hitch från remsele-tiden så kändes det angeläget att skaffa någon fräschare.

Vagnen i sig härstammar från Roger N Olssons tid som proffs och tjejen som köpte den hade använt den sparsamt vilket syndes.

Efter ett snack med Roger N. så slog jag till för ett bra pris.

Vagnen är en specialvagn av den typen som Åke Svanstedt körde med i början/mitten på 2000-talet. Den är lite bredare än vanliga vagnar och passar såväl små som stora hästar, utan att man behöver göra några ändringar, enligt Roger N.

Jag tyckte vagnen gick bra att köra i även om första försöket inte blev så lyckat resultatmässigt.

Det enda som jag behöver fixa till är sidostängerna, som jag inte kom åt lille Parkin med riktigt. Jag har ett par "specialare" på hans vanliga vagn som är förlängda. Troligen så passar dom bättre.

För de som är intresserade av annat än mina förehavanden i travbranschen, så blev jag utsedd till "Veckans Profil" på en lokal fotbollsida denna vecka.

Här är länken till den artikeln.