Danskan har gått Provlopp

Idag var vi ner till Bergsåker, Danskan och jag. Det har ju strulat en hel del på sista tiden, men nu verkar vi vara på rätt väg igen. Det höll på att "häxa" till sig för oss även denna gång, men till slut gick det enligt planerna. Senast vi var ut och tränade tappade hon en baksko. Vi var ju en bit hemifrån och underlaget var minst sagt varierande, så innan vi var tillbaka hemma så halkade hon till och då slog hon sig naturligtvis på skenbenet och fick en rejäl svullnad. Nu hade hon ju ett rejält stort knä efter senaste "bravaden" hon var ute på, så det var ju inte förvånade på något sätt att hon skulle ställa till något för sig igen. Efter lite kylning och bandagering så hade dock det mesta av spåren av "skenbenssmällen" försvunnit i morse så jag lastade henne på transporten och for ner på banan. Nu hade hon ju inte sett en travbana sedan 1 februari så hon var kanske lite väl sugen i värmningen och eftersom min hjärna går på sparlåga så hade jag bara tagit med tävlingshuvudlaget (som är halvstängt) eftersom vi skulle vara med i provlopp och det innebar ju att hon piggnade till lite extra bara av den saken också. Det darrade lite i musklerna efter värmningen som var av det rejälare slaget. Det gäller att passa på när man väl har fint underlag att köra på. Men hon kändes riktigt bra. Nu gick hon ju med både broddar och var nyskodd bak och hon hade väl aningen för långa framhovar (dags att sko där också innan skorna ramlar bort) eftersom hon hade "touchat" i sig lite på vänster kota i värmningen. När det var dags för provlopp så var hon också lite väl pigg men vi avstod första provstarten och promenerade omkring på bortre långsidan istället och det gick bättre än förväntat. När det var dags för provstart två var vi med och det gick bra även den. Hon hetsade inte upp sig speciellt mycket som hon gjort tidigare mellan starterna. När giltiga starten gick kom vi igenom bra från bakspår (spår 8) och hamnade som tredje häst. Jag hade siktat in mig på rygg ledaren, men öppningen var i tuffaste laget mellan de två hästarna längst fram innan den utvändige tog upp och kröp ner bakom den som försvarade ledningen. Vi fick nöja oss med tredje par invändigt. Efter några hundra meter till så kom övriga fältet ikapp oss tre och vi satt där vi satt precis enligt planen, som var ett rygglopp utan någon drivning. Jag hade ingen klocka med mig och i högtalarna missade dom också att säga något, men det kändes som en rätt snabb öppning och sedan liten temposänkning och därefter jämt tempo fram till upploppet. Sista varvet gick dock efter 19,5 på den i ledningen. Så kanske det gick 1,20 hela vägen eller något sånt. Vi hängde på skapligt invändigt men tappade en knapp längd på de två framför över upploppet. Hon kändes lite seg, men har ju inte gått något fort sedan starten i Östersund den 1:a februari så det var väl inte mycket att säga om det. Hon borde bli bättre med några jobb. Hon var dock förnuftig och återhämtade sig fort. Hon hade 77 i puls efteråt. Min jobbarkompis Büsse var med i samma lopp med Villagelescoursdeau som blev tvåa för Henke (såg bra ut) och jag pulsade även den samtidigt som "danskan" och han låg på 97 i puls. 20 slag över hennes puls så¨jag tror inte det är något fel på hennes ork i alla fall. Det saknas nog bara lite "spring i bena". Vi tränar på och kör provlopp igen om fjorton dagar. Parkin har varit hos Henke i snart två veckor och där är man nöjda som det låter. Det är skötaren Hanna Svensson som kört honom hittills och tolkade jag henne rätt sist så kändes han "kanon". Har sagt åt Henrik att det inte är någon brådska med att starta, huvudsaken är att han är bra när det är dags. Det viktigaste just nu är att det inte blir några fler veterinärräkningar på ett tag...