Fyra från ledningen

Fredagens amatörpokal innebar en fjärdeplats. Lite snopet var det. Jag fick överta ledningen efter 600 meters körning (jag inledde i tredje inner men gick ut när de närmade sig bakifrån) och körde sedan rätt så sakta, hon i rygg fick dock luckan i utgången på sista sväng och då försökte jag köra undan så gott som det gick. Och som vanligt räckte det inte riktigt. Hästen gjorde det bra, men saknade nog lopp i kroppen för han stumnade rejält sista biten och de som blev tvåa och trea kom fort längst ut och hann om oss på linjen. Men det var hårt då även jag som blev fyra hade exakt samma tid i mål, inte bara på den slutliga kilometertiden utan även på "använd tid", så det var tätt mellan oss tre. Tyvärr så drog jag det kortaste strået och genast blev det en halvering av prissumman för ägarna som fick nöja sig med 5 000 kronor istället för det dubbla som ett andrapris inneburit. Tur dock att man inte gjorde bort sig totalt. Hästen Lifeistooshort var en trevlig bekanskap och det är roligt att köra hästar som försöker i alla fall. I vanliga fall blir jag ju mest uppsatt på såna som är chanslösa på förhand. Invändigt ligger vi och blir avslagen om "pallplatsen" precis på linjen. Under förra veckan var både min "husveterinär" Kjell Westin och en annan av distriktets veterinärer, Gunnar Rangul här hos mig. Kjell fyller 90 år i februari men är still going strong. Han var här och vaccinerade hästarna. Snart 90-årige Kjell Westin, den förre banveterinären på Bergsåker är "Still Going Strong" som veterinär. Foto: Björn Persson © Gunnar som är en ambulerande veterinär med all utrustning man kan önska sig hade med sig röntgengrejerna och vi kollade igenom Parkes vänstar bakkota, utan att hitta något specifikt som kunde ha orsakat hennes svullnad. Gunnar menade att det var nog någon lindrig form av lymfangit-reaktion i kotan. Rekommendationen var bandage på nätterna och kyla i snön på dagarna i någon vecka och det ser redan betydligt mycket bättre ut. Parkin tränar på och fick jogga på lite mer igår då äldsta dottern Amanda var hemma och "hjälpkörde". Hon körde "junior" och jag körde den ett år yngre systern "fölmärren" Norma. Att träna med sällskap gillar de båda två och det var roligt att känna när Norma drog iväg en bra sväng med svansen bakvänd och i fullt trav. Hon kom ner i 1,25 en bit enligt GPS:en, innan jag fick henne att ta det lite lugnare. Lite väl fort för en fölmärr som bara körts lite lätt i ett par veckor. Parkin hetsar ju inte upp sig direkt ändå, men han tyckte nog det var roligt att jogga på lite han med. Väl hemma igen testade Amanda att hoppa upp på ryggen på Norma och det gick bra även det. Hon är oerhört snäll även hon, precis som sin storebror. Norma ser inte alltför missnöjd ut med att få Amanda på ryggen. Foto: Björn Persson © Det är mycket trevligare att hålla på med snälla djur än med dumma kan jag än en gång konstatera. Dottern Parkes är dock lite vildare. Och just nu mer än vanligt som det verkar. Igår och idag har hon härjat rejält både inne och ute. I morse fick jag laga ingången till hagen (som hon drog rätt igenom när jag skulle gå in och hämta hennes mor), något hon för övrigt bara gjort en enda gång förut, och det var länge sedan. Dessutom fick jag rätta till tre plankor i mellanväggen som fick sig en rejäl körare igår innan hon kom ut:  Hon fick något "spel" och kastade sig mot mellanväggen så våldsamt att plankorna i mitten "bångnade" in till Normas box så pass mycket att det blev som en "trappstege" att klättra på över mittenpartiet på själva mellanväggen. Hon har ju lätt för att gå upp på bakbenen det lilla sattyget, och det är ju inte bra om hon "klättrar" mot den och sedan fastnar med benen mellan spjälorna i gallret. Igår var det nära men Amanda hann med att springa in och få ner henne ner från väggen. Danskan körde jag idag och det kändes helt OK. Hon startar på fredag igen på Bergsåker men jag har inga förhoppningar förrän hon visar lite bättre takter än senast. Nu fick vi bra läge för ett "smyglopp" så det blir väl förhoppningsvis det också. En slant är jag nöjd med. Jag är för övrigt inne på min andra vecka av 13 som tjänstledig. Det känns bra att kunna satsa ordentligt på travet, även om det är en kort period. Det blir kanske lite "fattigt" utan tre månadslöner, men förutom att det är det är lite för kallt tycker jag det mesta är bara bra. Förhoppningsvis kan jag köra in lite grann med "danskan" så jag har lite "fickpengar". Tiden går annars precis så fort som jag räknat med. Förhoppningsvis innebär det att vintern går snabbt nu när man är ledig.