Vinstchans

Ikväll borde jag ha en bra chans att vinna. Med lite tur och om hästen håller sig någorlunda lugn, så har jag som jag ser det bästa hästen i fältet. Nu har jag ju bara vunnit en gång på 176 starter så min trovärdighet kanske inte är den bästa ;) Men allt kan ju hända och det känns som om det är dags att förbättra statistiken lite. Kom igen nu Bonden så visar vi var skåpet ska stå...

Bilder från en Road Trip

Skriver en kortare resume och lägger ut lite bilder från fredagen och lördagens lilla "Road Trip" i Stockholmsregionen. Vi avreste redan klockan 8.15 för att om möjligt hinna med oss så bra som det bara gick. Jag hade aldrig varit ute på Ekerö så det skulle bli spännande att se om vi hittade. Med oss i bilen hade vi den blivande motorcykelägaren Erik Remnehag som åkte med oss ner för att eventuellt köpa en motorcykel. Han hade varit på Menhammar en gång på 70-talet men han kom inte ihåg någonting just i dagsläget. Erik Remnehag laddade upp på Ekerö inför kommande för motorcykelaffär. Foto: Björn Persson © I och med att mitt lokalsinne inte är av det vassaste slaget, så har jag ju ofta problem med att hitta till ställen jag aldrig varit på så det brukar ju nästan alltid bli lite "bestyrigt" innan jag hittar fram dit jag ska. Färden gick bra och med en snittfart på straxt över 100 så tog det inte mer än just 3,5 timme innan vi var ute på Ekerö. Norma är huserad på ett ställe som hette Norrby Gård som skulle ligga längre ut än Menhammar, ute på Munsö. Norrby Gård på Munsö. Foto: Björn Persson © När ön tog slut och vi stod till färjeläget som tog folk över till Adelsö, så insåg vi att vi missat en avfart någonstans. Eftersom "Norrby Gård" inte fanns på någon karta så fick vi fråga oss fram bland de tre bilar som köade för att komma ombord på färjan. En lite "förfriskad" karl hade lite klart för sig, och han sa att vi skulle köra tillbaka och ta av vid "gamla affären". Nu tog vi av lite tidigare och chansade när vi såg ett gårdsliknande ställe en bit in bakom några träd. På vägen dit frågade vi en "trädgårdsmästare" om vi var på rätt väg och si det var vi. Norma sökte sig till oss direkt när hon såg och hörde oss och det var roligt att se. Sämre att hagen hon vistades i inte hade så mycket gräs. Men blir hon bara dräktig snart så väntas det frodigt medelpadsgräs för henne resten av sommaren. Foto: Björn Persson © Vi träffade stallchefen och hon sa ungefär var Norma var någonstans och vi gick och tittade i en hage med en massa olika märrar. Jag ropade på henne och vips så kom det en stor svart dam med målmedveten stil som banade sin väg fram genom hagen mot oss. Jag blev nästan lite rörd över att hon direkt kände igen oss och kom mot oss. Hon blev lite omklappad och fick sina morötter innan vi med tunga steg gick mot bilen igen. Det är konstigt att man helst vill ta med sig hästarna hem när man hälsar på dom. Nu är det bara att hoppas att hon tar sig med Chocolatier som dock har lite svårt med att få märrarna dräktig som det verkar. Vidare tillbaka mot Stockholmshållet och då på vägen stannade vi till på Menhammar för en snabbvisit. Menhammar Gård på Ekerö. Pampigt värre. Foto: Björn Persson © Det är ett imponerande ställe dom har där ute och med såna förutsättningar kan man väl nästan inte misslyckas. Speciellt inte med tanke på att mina hästar får växa upp och tränas upp i en "grusgrop" på Storjorden. Bildbeviset. JAG har varit på Menhammar. Foto: Anette Svanberg © Det är skilda världar kan man säga. Det gick tre avelshingstar i de tre närmaste hagarna från där vi parkerade. Det var Jaded närmast vägen (han hade en namnskylt på grimman så den var lätt) och i mitten gick en brun en, möjligen From Above? Men det vet vi inte. Chocolatier kände vi igen på huvudet. Och det var han vi ägnade vår uppmärksamhet åt att naturliga skäl. Chocolatier lyckades stå bra på ett foto i alla fall. Synd på staketet bara. Foto: Björn Persson © Chocolatier var en verkligt trevlig individ som även han nappade åt sig några morötter. Han var dock lite ovillig för posering och de två första fotona blev de som blev bäst. Chocolatier verkar vara en trevlig individ. Foto: Björn Persson © Därefter full fart mot Bromma där vi släppte av Erik och sedan vidare till hotellet i Råsunda. Fixade till oss lite snabbt sedan drog vi iväg och käkade på Jensens Böfhus på sergelgatan inne i Stockholm. Bra käk och lite vin. Sedan mot Stadion och Bon Jovi som bjöd på en bra konsert. Han började vid 20.15 och höll på till ca 22.45 med två inrop så det var trevligt även om det inte var samma drag som när jag såg Springsteen där på 90-talet. Bon Jovi underhöll oss i två och en halv timme på Stockholm Stadion. Foto: Björn Persson © Lite nattkrubb ocgh sedan var vi åter å hotellet vid 01-tiden. Lördagen inleddes med frukost och sedan vid 12-tiden kom min nyopererade barndomskompis Peter Bergström till vårt hotell för att åka med oss ut till valla för att sedan åka med oss hem till Sundsvall. Alltid trevlig att träffa Peter. Väl på Valla sökte vi upp Parkin. Henke och gänget runt om hade fullt upp så vi klappade om hästen och pratade lite innan vi gick över på platssidan för att känna av stämningen. Det var för övrigt kanonväder både fredag och lördag och stämningen var som vanligt god under Elitloppshelgen. Vinnaren av Sweden Cup, Pietro Gubellini väntar på spårlottningen inför finalen. Foto: Björn Persson © Vi kollade mest på folk och gick omkring men vi såg även några lopp. Imponerade mest gjorde nog italienaren Owen's Club med kusken Pietro Gubellini som vann Sweden Cup efter en fin styrning både i försök och final. Lite skoj att bevittna lottningen av startspåren till finalen på bara någon meters håll. Annat att minnas var ett snabbt möte och "handskaking" med den levande legenden Anders Lindqvist. Sedan var det dags för dagens begivenhet och det var klassiska loppet Harper Hanovers lopp där "junior" skulle tampas om 500 000 kronor i första pris. Han var en av förhandsfavoriterna men mina egna förväntningar var lågt ställda med tanke på förra loppet och även efter att ha träffat hästen innan så såg han inte så fokuserad ut som han brukar heller när han är "i slag". När så starten gick så fick han hästen utanför sig rätt över sig och att man undvek att blåsa till omstart är en gåta. nu hamnade han något hack sämre till än vad man förväntade sig, men det löste sig ändå väldigt bra och Henke körde ett i det närmaste perfekt lopp. När han fick luckan på upploppet sköt han till en bit och var fyra mitt på upploppet men sedan ledsnade han alternativt tröttnade och stannade till men blev ändå 6:a och fick någon månadskostnad framöver betald i alla fall. Inte mycket att säga om det. Han tangerade ju sitt personliga rekord över distansen, men såg inte ut att ha kvar samma "klipp" i steget längre, så kanske har han nått sin gräns. Parkin och Hanna Svensson lämnar banan efter den första värmningen inför Harpers. Foto: Björn Persson © Jag är rätt nöjd med honom ändå. Nu får han väl hämta igen sig lite tror jag innan han får prova på några enklare uppgifter för att se om det passar bättre. Han slet ner utsidorna på hovarna rätt så mycket också igår som det såg ut, för han gick ungefär som Zeb Machahan när han lastades på hästbilen igår kväll. Vi får se framtiden an. Henke tyckte att han skulle ha blivit åtminstone fyra för att få godkänt och så är det kanske. Efter loppet for vi hem över och nu är det nya tag. Själva Elitloppet ser man ju ändå bäst från TV-soffan, eller hur?

Närmar sig

Solvallas Elitloppshelg närmar sig med stormsteg. För tredje året i rad ska Parkin delta i lopp under "Nationalarenan" Solvallas storaa tävlingshelg under året. Ganska stort ändå, då många aldrig har en starthäst på Solvalla ens under en hel livstid. Men det är ju som det är. Även om det är kul att vara med så ska man ju räcka till också. Och det ska ju bli intressant att se hur "Junior" fixar det hela. Derek Parkin som hästen är döpt efter spelade säkert 95 procent av matcherna i Wolves i tröja nummer tre och det är samam nummer som Parkin "har på ryggen" på lördag i Harper Hanovers lopp (för övrigt ett internationellt grupp II-lopp). Dessutom fyller junior 7 år samma dag, den 25:e, så om Fru Fortuna är med oss på lördag så kanske, kanske det kan räcka en bit. Med senaste insatsen i bakhuvudet så ligger jag dock lite lågt även om jag hoppas att det ska gå vägen. Allt är i alla fall bra med honom och han känns bra i träningen enligt Henke. Så vi får väl se hur långt det räcker. Anette och jag åker redan fredag morgon och har planerat in en tur mot Menhammar och deras filial i Norrby där Norma står för att ta en titt. Med lite flyt hinner vi även med ett kortare besök på Menhammar så vi kan titta på Chocolatier också. Annars så är det konsert med Bon Jovi på Stockholm Stadion som gäller för fredagskvällen. Lördagen trav och ssedan hemfärd. På hemmaplan sköter döttrarna stallet som tur är. Bond känns oerhört bra härhemma men har lite träningsvärk i bakknäna efter sandträningen. Räknar ändå med start den 31:a.

Het värmning

Att ställa Bonden i stallgången på Bergsåkers travbana det innebar att han blev kopiöst nervös. Han reste på bakbenen och han gick av och an, och "stressade" på mest hela tiden innan vi kom iväg. Jag höll mig lugn och selade på i lugn och ro och lät honom hållas. Ut i värmningen utan halsbygel, men med uppdragen Raymondkäk. Det blev bara ett varv sedan in igen och "korrigera utrustningen" för han blev alldeles för het. Då jag tog i honom blev det lite väsningar så det räckte inte med bara en "raymond" utan det blev till att sätta dit även en halsbygel. Nytt försök. Och hej vad det gick från början. Jag vill ju inte "våldsdra" i honom eftersom jag försöker lära honom att lyssna på signalerna lite grann, men det var bara att blåsa på ett par varv i rejält tempo. Sedan lugnade han ner sig lite och jag provade att låta honom skritta ett varv med lösa tömmar och då höll han sig lugn. Sedan körde jag ett varv brevid Henke som var ute med en unghäst och då "peppade" han upp sig igen. Därefter fick han promenera ett varv till innan han fick ännu ett varv i lite lugnare tempo och nu började han bli lite lugnare. Men det tog ungefär 6000 meter i bakvarv. Och det är kanske som gubbarna i Champion-böckerna brukade säga: "Det är inte förrän en häst blir lite trött som den lär sig någonting" för så kändes det verkligen idag. Ut i stallet och vila en halvtimme på gången innan provlopp. Och faktiskt så var han otroligt cool varje gång vi var in i stallet när han väl fått vara ute en gång. När jag fixade dit halsbygeln så stod han still i gången utan att ens vara fastsatt i kedjorna. När vi väl for ut igen så gick jag lågsamt med honom i bakvarv till startplatsen medan den första provstarten gick. Lagom till den andra var vi på plats och jag hade valt ett bakspår. Vi tog rygg på Jonas Martinsson när den andra provsstarten gick och hästen var återigen rätt så het. Och när vi körde varvet runt till start igen bad jag Jonas knacka till Quantum Bond på mulen med hjälmen för att se om han skulle backa undan lite, så att jag slapp sitta och dra i honom när han skulle springa i ryggar. Jonas puffade till honom lite försiktigt bakåt och direkt så funkade han nöjaktigt i rygg utan att jag behövde hålla i honom speciellt. När sedan starten gick så ryggade jag Jonas igen och när han körde till ledningen backade jag ner i tredje par inner som blev fjärde. Där jag satt och gottade mig tills sista sväng då han framför gick ut ett spår och jag följde med. När vi sedan kom in på upploppet så vek jag ut i tredje och han spurtade snabbast av alla upploppet ner och han var straxt före på mållinjen utan att jag drev på honom något. Avslutningen var på 14 sista 500 ungefär och sluttiden runt 21. Ett bra första jobb. Dessutom en klar bonus att travet var riktigt bra och att han inte hade petat sig någonstans trots att allt han hade på sig på benen var ett par gamascher. Bra för hästen att vara riktigt balanserad och skodd också. Det borde också innebära att han blir lugnare om han inte slår sig hela tiden när han springer. Kan bli bra det här så småningom. Men även om det "funkar" så här så gör det ju inget om han blir mer harmonisk. Förhoppningsvis blir det bättre och bättre med tiden och jag tror ju att den här typen av hästar gillar när det är samma en som håller på med dom hela tiden och att även det kan göra underverk. Och då kan det bli riktigt roligt. Planen är att han får gå ut på tillägg här på Bergsåker den 31:a Parkes verkar nöja sig med "Bonden" som enda kompis och det verkar inte som om hon saknar mamma så länge hon har "någon" med sig. Idag fick hon vara inne i boxen tills vi kom hem från Bergsåker och då det gick bra med båda i samma hage i går, så fick det bli lika idag också och det fungerar riktigt bra. Båda är snälla med varandra även om det märks att det är åldern som avgör vem det är av dom som bestämmer. Om några veckor försvinner hon på sommarbete och då får vi se hur det går för "Bonden". Norma har kommit fram till Menhammars filial i Norrby där "singel-stona" står. Vi får väl se när hon blir brunstig och när hon kommer att betäckas. Ska bli spännande att höra av dem framöver. På söndag är det anmälan til Solvallas Elitloppshelg. Ska bli spännande att se om Parkin kommer med.

Tråkig Gulddebut

Det blev ingen succé för Parkin i Gulddebuten. Det mesta blev fel och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Både hästen och kusken blev det fel för, men det är ju så det är i trav. Och jag dömer ingen för jag vet sannerligen att det kan bli knäppt i bland. Nu blev det väl fel rygg från början och sedan blev det fel att gå fram i dödens och sedan så blev hästen trött av att måsta gå i dödens i 12-tempo i ett varv då ledaren blev lite väl het och tempot stegrades så att ingen annan ville komma fram och avlösa honom. Och det på en inte alltför torr bana. På senare tid har det verkat, även i träning, som om han är beroende av mer fäste än tidigare. De "plattmatcher" han gjort har oftats kommit på smetig bana så det är väl en liten del av anledningen till lördagens insats. Jag pratade med Henke och frågade om han trodde att det berodde på att han inte räcker till i Guld. Men det trodde han inte. Han menade att han kommer väl inte gå som ifjol, men han kommer att räcka till det var han övertygad om. Nu testar vi Harper Hanovers ändå under Elitloppshelgen även om 3000 meter nog inte är hans grej i högsta klassen. Men vi chansar ändå. Sedan får vi ta några "vanliga" lopp för att bygga upp humöret på honom. På onsdag kör jag banjobb eller provlopp med Quantum Bond Mest som en test om han blir het eller om han börjar ge sig lite. F unkar han i värmningen blir det provlopp. Är han het så kör jag ett vanligt banjobb för att testa utrustning. Ska bli spännande. Idag for även Norma iväg med lastbil mot Menhammar och den väntande betäckningen med Chocolatier. Hon klev på snällt och imorgon kommer hon fram till stuteriet i Norrby där hon ska gå tills hon är dräktig. Parkes var inte speciellt imponerad av att mamma flyttade ,och hade lite besvärligt ett tag tills hon fick gå in och ställa sig i sin box brevid "kompisen" Quantum Bond. Vi får se om hon klarar sig bättre imorgon.

Spännande

Imorgon är det så dags för "Gulddebuten" för Parkin.   Oerhört spännande och oavsett hur det går så är det otroligt egentligen att en sån som jag - en helt vanlig "svensson" utan egentliga förutsättningar - kan "ligga bakom" en häst som nu är i yppersta eliten, i en så pass stor sport som trav. Det är roligt men å andra sidan, så är ju en stor del av anledningen att alla de pusselbitar som finns för att ta fram en topphäst måste falla på rätt plats. Och det har det helt klart gjort den här gången. Nu tror jag inte att han vinner den här gången även om jag naturligtvis hoppas på det. Hästen verkar i alla fall vara i bra slag enligt tränar-Henke men det är som sagt mycket som skall falla på plats även i morgon. En bra slant hoppas jag på i alla fall även om dom skurit bra på prissummorna i Guldloppen. Nu är det ju stora pengar ändå men det kostar även en hel del. Senaste starten på "Valla" inbringade 11 000 kronor och när sedan månadsräkningen kom så hade jag ändå backat ca 3 000 spänn. Det är inte konstigt att "vanligt folk" inte har råd att hålla på med trav längre. Kostnadsbiten är den största anledningen till att folk slutar. Inte ointresse och andra påhitt. Det är för dyrt helt enkelt numera. Och även om jag tillhör de lyckligt lottade som har en häst som försörjt de andra hästarna i stallet, och även kunde få en liten slant över ifjol, så känns det som om "Drömmen" att få till en kanonhäst ändå är ett litet luftslott. Missförstå mig rätt nu. Jag är glad över alla upplevelser och chansen att hålla på med det här och gå lite vinst. MEN det är inte "högsta vinsten" direkt. För när man äger en häst som var den 88:e mest vinstrika travhästen i landet under fjolåret, och ändå inte får mer än ca 10 procent av den insprungna summan över och kan stoppa i den egna fickan (efter skatt) så tar det lite udden ur det hela. Det är helt enkelt för dyrt. För mig är framtiden för mig enkel. Slutar Parkin springa in dessa "fantasi-summor", som han gjort senaste åren, så får han väl avsluta "Elit-karriären" och vara hemma här och tjäna ihop småslantar istället. Det kanske blir till och med "mer över" med en mindre kostnad, och det utan att han behöver speeda under 1,10 ute i spåren sista varvet. Jag håller ju på med det här för att ha roligt, inte för att hålla travsporten och de som lever på det här under armarna, i alla fall inte till vilken kostnad som helst. Speciellt inte när jag helst av allt vill hålla på med mina hästar själv. För andra hästägare som inte håller på själva så antar jag att lösningen blir att sluta med trav när plånboken inte räcker till längre. Och det är dit vi är på väg. Och har så varit ett tag. Men nu håller vi "tömmarna" för morgondagens tävlingar. Jag ska inte vara allt för negativ. Det är ju fortfarande roligt (så länge man inte tittar på räkningarna...

Gulddebut väntar

Ja det sprack ju direkt det där med att blogga mer. Det har varit fullt upp hela veckan. Men inte så mycket trav. Först så tvingades min dotter Amanda ta bort sin lilla hund, Valencia på måndagen då hon drabbades av akut hjärtsvikt. Det var verkligt sorgligt för det var en väldigt glad och fin liten hund som kommer att bli saknad av de flesta som träffat henne. Lite oväntat var det, även hon var född med ett hjärtfel så trodde man inte att det skulle gå så fort för det lilla livet. Lilla Valencia har somnat in. Foto: Johan Sjölén © Hon skulle blivit fyra år till hösten, ingen ålder för en hund egentligen. Och även om "Jugoslaven från Skåne" som sålde henne med ett falskt veterinärintyg, blåste Amanda ordentligt så tror jag inte Amanda ångrar en endaste minut av tiden hon fick med "Frallan". Men nu är den slut. Vila i frid lilla "Frallan". Över till hästarna då. Quantum Bond var på återbesök hos veterinären och det blev konstaterat att det skulle bli ett "överben" där ovanpå sträcksenan där han fått sparken. Ser inte så kul ut men ska inte påverka honom speciellt trodde veterinären. Jag har ju börjat köra intervaller med honom på sandbanan och idag fick han en omgång med sex svängar i backen och han blir väldigt trött eller kanske jag ska säga lite "matt" i slutet av backen, innan han hämtar igen sig lite på "platten". Han är inte riktigt vad jag skulle vilja kalla "het" egentligen men han vill gärna springa i full fart men efter ett tag så lugnar han ner sig och det är ju bra. Just nu har jag utrustat honom med svansgaffel, tungband och en spärrgrimma och det funkar bra så här långt. Jag är inte riktigt nöjd men som sagt han har en lång väg att vandra vad det gäller körbarhet. Amanda red en kortare sväng på honom i lördags morse också och hon konstaterade precis som jag gjort tidigare, att även om han är snäll så har han hade inte en aning om vad hon ville när hon tog i tyglarna. Där har vi lite att jobba med som sagt. Quantum Bond och Amanda. Foto: Björn Persson © Så över till Parkin som på lördag i Ö-vik debuterar i Gulddivisionen på V75. Ska bli oerhört spännande att se hur han står sig mot eliten. Nu fick han ett spår som både kan bli en fälla eller en vinstlott, nummer 9 bakom bilen, men oavsett så kanske det inte behöver kosta så mycket från början. Hur det sedan blir beror mycket på hur snabba och framförallt intresserade ettan och tvåan, som är i ledet framför, är av att öppna snabbt. Hur som helst så ska det bli spännande. Själv ska jag iväg till Dannero på tisdag. Då ska jag köra Messy Dolores åt Andreas Büström. Dåligt spår (nr 7) och det faktum att hon bara startat bakom bilen en gång och då från bakspår, gör att jag tycker det hela är iskallt. Men vi kör framåt och hoppas på så bra placering som möjligt. Hej svejs