Bilder från en Road Trip

Skriver en kortare resume och lägger ut lite bilder från fredagen och lördagens lilla "Road Trip" i Stockholmsregionen. Vi avreste redan klockan 8.15 för att om möjligt hinna med oss så bra som det bara gick. Jag hade aldrig varit ute på Ekerö så det skulle bli spännande att se om vi hittade. Med oss i bilen hade vi den blivande motorcykelägaren Erik Remnehag som åkte med oss ner för att eventuellt köpa en motorcykel. Han hade varit på Menhammar en gång på 70-talet men han kom inte ihåg någonting just i dagsläget. Erik Remnehag laddade upp på Ekerö inför kommande för motorcykelaffär. Foto: Björn Persson © I och med att mitt lokalsinne inte är av det vassaste slaget, så har jag ju ofta problem med att hitta till ställen jag aldrig varit på så det brukar ju nästan alltid bli lite "bestyrigt" innan jag hittar fram dit jag ska. Färden gick bra och med en snittfart på straxt över 100 så tog det inte mer än just 3,5 timme innan vi var ute på Ekerö. Norma är huserad på ett ställe som hette Norrby Gård som skulle ligga längre ut än Menhammar, ute på Munsö. Norrby Gård på Munsö. Foto: Björn Persson © När ön tog slut och vi stod till färjeläget som tog folk över till Adelsö, så insåg vi att vi missat en avfart någonstans. Eftersom "Norrby Gård" inte fanns på någon karta så fick vi fråga oss fram bland de tre bilar som köade för att komma ombord på färjan. En lite "förfriskad" karl hade lite klart för sig, och han sa att vi skulle köra tillbaka och ta av vid "gamla affären". Nu tog vi av lite tidigare och chansade när vi såg ett gårdsliknande ställe en bit in bakom några träd. På vägen dit frågade vi en "trädgårdsmästare" om vi var på rätt väg och si det var vi. Norma sökte sig till oss direkt när hon såg och hörde oss och det var roligt att se. Sämre att hagen hon vistades i inte hade så mycket gräs. Men blir hon bara dräktig snart så väntas det frodigt medelpadsgräs för henne resten av sommaren. Foto: Björn Persson © Vi träffade stallchefen och hon sa ungefär var Norma var någonstans och vi gick och tittade i en hage med en massa olika märrar. Jag ropade på henne och vips så kom det en stor svart dam med målmedveten stil som banade sin väg fram genom hagen mot oss. Jag blev nästan lite rörd över att hon direkt kände igen oss och kom mot oss. Hon blev lite omklappad och fick sina morötter innan vi med tunga steg gick mot bilen igen. Det är konstigt att man helst vill ta med sig hästarna hem när man hälsar på dom. Nu är det bara att hoppas att hon tar sig med Chocolatier som dock har lite svårt med att få märrarna dräktig som det verkar. Vidare tillbaka mot Stockholmshållet och då på vägen stannade vi till på Menhammar för en snabbvisit. Menhammar Gård på Ekerö. Pampigt värre. Foto: Björn Persson © Det är ett imponerande ställe dom har där ute och med såna förutsättningar kan man väl nästan inte misslyckas. Speciellt inte med tanke på att mina hästar får växa upp och tränas upp i en "grusgrop" på Storjorden. Bildbeviset. JAG har varit på Menhammar. Foto: Anette Svanberg © Det är skilda världar kan man säga. Det gick tre avelshingstar i de tre närmaste hagarna från där vi parkerade. Det var Jaded närmast vägen (han hade en namnskylt på grimman så den var lätt) och i mitten gick en brun en, möjligen From Above? Men det vet vi inte. Chocolatier kände vi igen på huvudet. Och det var han vi ägnade vår uppmärksamhet åt att naturliga skäl. Chocolatier lyckades stå bra på ett foto i alla fall. Synd på staketet bara. Foto: Björn Persson © Chocolatier var en verkligt trevlig individ som även han nappade åt sig några morötter. Han var dock lite ovillig för posering och de två första fotona blev de som blev bäst. Chocolatier verkar vara en trevlig individ. Foto: Björn Persson © Därefter full fart mot Bromma där vi släppte av Erik och sedan vidare till hotellet i Råsunda. Fixade till oss lite snabbt sedan drog vi iväg och käkade på Jensens Böfhus på sergelgatan inne i Stockholm. Bra käk och lite vin. Sedan mot Stadion och Bon Jovi som bjöd på en bra konsert. Han började vid 20.15 och höll på till ca 22.45 med två inrop så det var trevligt även om det inte var samma drag som när jag såg Springsteen där på 90-talet. Bon Jovi underhöll oss i två och en halv timme på Stockholm Stadion. Foto: Björn Persson © Lite nattkrubb ocgh sedan var vi åter å hotellet vid 01-tiden. Lördagen inleddes med frukost och sedan vid 12-tiden kom min nyopererade barndomskompis Peter Bergström till vårt hotell för att åka med oss ut till valla för att sedan åka med oss hem till Sundsvall. Alltid trevlig att träffa Peter. Väl på Valla sökte vi upp Parkin. Henke och gänget runt om hade fullt upp så vi klappade om hästen och pratade lite innan vi gick över på platssidan för att känna av stämningen. Det var för övrigt kanonväder både fredag och lördag och stämningen var som vanligt god under Elitloppshelgen. Vinnaren av Sweden Cup, Pietro Gubellini väntar på spårlottningen inför finalen. Foto: Björn Persson © Vi kollade mest på folk och gick omkring men vi såg även några lopp. Imponerade mest gjorde nog italienaren Owen's Club med kusken Pietro Gubellini som vann Sweden Cup efter en fin styrning både i försök och final. Lite skoj att bevittna lottningen av startspåren till finalen på bara någon meters håll. Annat att minnas var ett snabbt möte och "handskaking" med den levande legenden Anders Lindqvist. Sedan var det dags för dagens begivenhet och det var klassiska loppet Harper Hanovers lopp där "junior" skulle tampas om 500 000 kronor i första pris. Han var en av förhandsfavoriterna men mina egna förväntningar var lågt ställda med tanke på förra loppet och även efter att ha träffat hästen innan så såg han inte så fokuserad ut som han brukar heller när han är "i slag". När så starten gick så fick han hästen utanför sig rätt över sig och att man undvek att blåsa till omstart är en gåta. nu hamnade han något hack sämre till än vad man förväntade sig, men det löste sig ändå väldigt bra och Henke körde ett i det närmaste perfekt lopp. När han fick luckan på upploppet sköt han till en bit och var fyra mitt på upploppet men sedan ledsnade han alternativt tröttnade och stannade till men blev ändå 6:a och fick någon månadskostnad framöver betald i alla fall. Inte mycket att säga om det. Han tangerade ju sitt personliga rekord över distansen, men såg inte ut att ha kvar samma "klipp" i steget längre, så kanske har han nått sin gräns. Parkin och Hanna Svensson lämnar banan efter den första värmningen inför Harpers. Foto: Björn Persson © Jag är rätt nöjd med honom ändå. Nu får han väl hämta igen sig lite tror jag innan han får prova på några enklare uppgifter för att se om det passar bättre. Han slet ner utsidorna på hovarna rätt så mycket också igår som det såg ut, för han gick ungefär som Zeb Machahan när han lastades på hästbilen igår kväll. Vi får se framtiden an. Henke tyckte att han skulle ha blivit åtminstone fyra för att få godkänt och så är det kanske. Efter loppet for vi hem över och nu är det nya tag. Själva Elitloppet ser man ju ändå bäst från TV-soffan, eller hur?