Stiltje

Här händer det inte mycket. Har lusläst propositionerna för mars och det finns inga lopp för Bonden förrän i slutet av månaden. Trist när han har så bra form. Inga lockande eller passande "proppar" någonstans. Hade anmält till ett 5000-kronors lopp för hästar närmast upp till 115000 kronor på Bollnäs, bara för att han skulle få ett lopp i kroppen. Men han hade tjänat "för lite" för att komma med så nu blir det inget förrän eventuellt i Gävle den 25:e. En dryg månads ofrivillig väntan från attt starta. Känns inte så "hippt". Men det är bara att konstatera att det här med det nya "breddtrav-loppen" slår lite fel ibland och tar bort lopp för medelmåttiga äldre hästar som lyckats komma över mer än 500 startpoäng. Nu har jag en sexårig häst som har drygt 600 poäng och därmed utestängs han från många lopp han i vanliga fall kunnat vara med i. Dessutom så är det nu mer än ointressant att åka längre sträckor för att starta när de har form för att köra om i sammanhanget småpengar. Jag skulle kunna hitta lämpliga lopp på exempelvis Solvalla för Bonden. Men det är närmare 80 mil tur och retur från där jag bor. Och att åka så långt för att köra om 15-20 tusen i första pris, med den resekostnad det ändå blir, när det annars är samma pengar här hemma och ibland mer, speciellt när man inte vinner så ofta, känns långsökt. Jag borde ju annars vara den typen av hästägare/tränare som skulle gynnas av Breddtravet om man läser på vad man har tänkt sig att det skulle innebära för just "breddtravets"utövare, ändå får jag inte vara med någonstans den här månaden. Trots att jag är en av de kuskar som får köra i alla kategorier. Jag får köra V75 och jag får köra breddtravsloppen. Men min häst får just nu inte vara med. Känns konstigt. Resultatet på slutet har ju varit bra, men inte så bra att han inte skulle ha några lopp. Hade Bonden haft sämre resultat så hade jag gynnats istället och fått var med. Men det är kanske det, det hela går ut på, att hästarna ska vara dåliga/ojämna för att få vara med? Undrar var det här slutar. Nu blir det ju bättre i april när fler banor kommer igång, så jag får väl hoppas på att formen bibehålls. Funderar på att åka in på Bergsåker för första gången med Parkes också. Det som gör att jag tvekar är hennes "nickningar" ibland. Veterinären hittade ju inget på böjprov så förhoppningsvis är det av övergående karaktär. Men det känns lite "stressande" att inte veta vad det beror på riktigt, förmodligen är det hovsprickorna och balltrampet som fortfarande "spökar", men balltrampet är i alla fall idet närmaste helt läkt nu så vi får väl se var det bär. När hon skärper till sig så är det inga problem med travet och fartmässigt är hon överlägset snabbast "på speed" av mina uppfödningar hittills, Parkin inräknat, och jag försöker hålla igen när hon tar i men det går väldigt FORT ibland. Nu är hon ju också lite senare kommen i träningshänseende än vad han var med tanke på den dåliga vintern för träning och hennes segdragna förkylningshistoria i höstas. Nackdelen med henne är att det är något "vildsint" över hennes rusningar ibland som inte känns speciellt förtroendeingivande. Risken finns att hon kommer att bli lite "het" vad det lider. Men vi får väl se hur det går med den saken. Hon är ju samtidigt väldigt förnuftig på andra saker. Passar även på att gratulera min gamle arbetskollega Patric Svensson till ägarsegern med Lillaosåfin på Bergsåker senast. Var väldigt bra som unghäst men nu har det gått tungt i några år innan det äntligen blev en ny seger. Patric har haft en del framgångar på travbanorna (numera under Ingemar Söderberg-flagg). Lite kuriosa ska jag också bjuda på vad det gäller Patric. En gång i tiden var han ägare och uppfödare till en ostartad hingst som hette Lucky Edgar och som jag skulle hjälpa honom att träna igång någon gång där i början av 1990-talet. Det blev en kort historia då hästen var ytterst nära att döda mig redan den första veckan här på gården. Jag var inte helt oförberedd på att något skulle kunna hända och det var väl därför jag klarade mig då han rätt som det var klev upp på bakbenen och vevade med frambenen för att försöka "ta mig" när jag skulle leda ut honom i hagen. Hästen prickade mig i bakhuvudet med ena hoven och fick ner mig på marken och när jag låg där i en snödriva försökte han ge sig på mig igen. Jag lyckades dock mota undan honom och få ut honom i hagen ändå och klarade mig ur det hela någorlunda helskinnad, även om jag har ett ärr i bakhuvudet som enda synbara spår av händelsen. Hästen avlivades ganska omgående därefter. Hästarna Patric har nu verkar betydligt roligare att ha att göra med och det är honom väl unnat att det börjar gå bra igen. Trav är oftast väldigt mycket hårt arbete utan lön för mödan. Men det är när det går bra som man glömmer allt slit. Ha det!