Come Back

Idag var det anmälan till Oviken tänkte att det kunde bli lämpligt att starta där för "Junior" nu när han kommit hem. Men det blev ju som vanligt några riktigt bra. Bland annat tiofaldiga miljonären Sanity som känns oslagbar i det här gänget. Men vi är i alla fall med i leken igen och jag kör som sagt själv. Hoppas han är bättre än sist jag testade för två år sedan i alla fall. Läget är också vettigt för en gångs skull. Bra med ett tredjespår tror jag. Vi har kört på och han fick lite tuffare intervaller i sandbacken tillsammans med Bonden igår. Och både verkade hyfsade, även om Parkin flåsade mycket som vanligt. Efteråt när vi kollade pulsen hade Bonden betydligt högre puls. Om man lyssnade på andningen på hästarna så borde det ha varit tvärtemot. Den grekiske lånekusken, min polare Gregoris trodde inte det var sant, men det var det. Min polare "Greggan" körde Parkin under tisdagens intervaller. Här under förvärmningen. Foto: Björn Persson © Nu får han lite lugnare intervaller i backen imorgon tillsammans med Parkes.  Sedan blir det hage och laddningen inför nästa tisdag. Hoppas han är på gott humör och löpsugen på Ovalla. Quantum Bond kom inte med till Oviken och det finns väl inga vettiga lopp för honom heller innan montékvalet den 4/8 så vi tränar väl på. Eventuellt får han gå ett banjobb mot Parkes på måndag, om jag hittar någon lånekusk till honom. Fick även åka och hämta Daley från betet i lördags. De ringde och sa att hon var halt vänster bak. Det var bara och åka upp och hämta hem henne. Vilket inte var så lätt baland alla kompisar. Efter mycket om och men fick vi tag i henne och kunde lasta. Det var en spark på skenan som orsakade hältan. Troligen inte så farligt. Däremot var hon mager och ynklig trots att det bara gått fem veckor och hon hade rejäla karledssår, så det kändes inte bra att åka upp med henne dit igen, så hon får stanna hemma så får jag se om jag får till småsåren och kan göda upp henne lite. Ingen träning är planerad förrän i slutet av augusti för hennes del. Hon var svår att få tag i däruppe i Fränsta men väl fasttagen (bra jobbat av tillsyningsmannen Roland Falks kompis och hjälpreda som lyckades fånga henne) var hon lika go och snäll som vanligt. "Go och snäll" är inte ett epitet som jag vill fästa på lille Willie Carr som tillbringar de första 6-8 månaderna av sitt liv på Ortsjöns Hästgård. Det är en argsint och orädd rackare som har lätt för att slåss både med framänden och med bakänden. Ingen respekt för människan verkar det som och det är inte riktigt hälsosamt. Men vi får väl hoppas han går till sig. Avslutar med en talande bild på honom. Två månader gamle Willie Carr är en argsint liten herre. Foto: Björn Persson ©